BantarUlle

Det rör på sig!

2012-01-31T12:33:00.002+01:00

Har ju helt glömt att skriva under senaste veckan.
Förra veckans resultat på vågen var 1.7 kg ner. Måste bero på att jag tog av koftan och hade varit på toa precis innan, det hade jag inte varit veckan innan då jag var lite missnöjd med -0.5 kg.

I dag visade vågen på ytterligare -0.9 kg. Så jag känner mig nöjd. Har lång väg kvar men är ändå nöjd.

Efterspelet på förra inlägget är ändå värt att nämnas....
Tyckte ju att måndagens lektion var något av det värsta på länge....
Döm om min förvåning när jag under sista lektionen på tisdagen plötsligt hör min egen röst eka ur en elevs telefon...
Känner direkt igen min röst och när den är inspelad.
Elever från måndagens lektion hade filmat en händelse under lektionen och lagt ut det på Facebook.
Först blev jag alldeles kall, sedan varm, sedan vansinnigt arg.
Hur skulle jag få reda på vem som lagt ut filmen?
Enda trösten i sammanhanget var att jag hade 90% koll på vad jag sagt i filmen och att det inte var något som jag på något vis skulle behöva skämmas över.
Anlägger en glad min och skojar glatt med den grupp som nu befinner sig i salen...
- Nej men...spelade de in i går.....ja de var ju ganska galna...var det den som lade ut det?
-Nej det var den! svarar en elev glatt.

Nu gäller att behålla lugnet!!!
Ser till att alla är i gång och har något att jobba med och tar sedan ett papper i bunten som ligger på skrivbordet och säger att jag bara måste kopiera ett papper och rusar sedan genom skolan till rektorsexpeditionen.
En av skolans 3 rektorer finns på plats.
Jag förklarar läget.
Rusar sedan tillbaka till lektionen.

Eleven blir kallad till rektor omedelbart, får radera filmen osv.

Får senare reda på att samma elev gjort samma sak tidigare.
Så vad händer nu?
Svar:
INGENTING!!!!

Va? Har skolan ingen handlingsplan för liknande händelser? Nepp tydligen inte.
Snacka tandlös skola.
Inga konsekvenser alls.

Jaja, jag talade om för eleverna vart skåpet skulle stå förra måndagen. Hade högläsning ur kura och läroplanen i slöjd och påpekade att det var ingen idé att be om VG när man inte når målen för G. Men de har ju 7 veckor kvar att jobba på, så det ska nog ordna sig bara de inser allvaret.

Inte allt för illa

2012-01-17T13:38:00.003+01:00

Har varit nere i Alingsås nu på förmiddagen.
Det var lite stressigt på morgonen men jag kom dit nästan prick kl 9.
Det tar mig ca 75 minuter till Alingsås, eftersom det var jätte halt i morse var planen att åka redan klockan 7.15, skulle dessutom köra min lilla Toyota idag och den går inte köra lika snabbt som vår stora bil.
Men tidsschemat sprack....7.25 lämnade jag barnen på fritids, det hade ju varit ok om det inte vore för att jag insåg att jag glömt att packa ner sonens fika till skogspromenaden och hans gummistövlar. Dottern hade glömt överdragsbyxor. Så det blev till att lämna barnen, åka hem igen för att hämta det som var glömt och sedan åka tillbaka till skolan och knalla upp med alla saker till skolan innan jag kom iväg igen. Det gick dock ganska bar ändå.

Väl framme på Mando var det dags för vägning, jag glömde att gå på toa innan vilket jag alltid brukar göra. På Mando måste man be om nyckel till toan eftersom den alltid är låst, detta på grund av att kliniken även behandlar patienter med anorexi.
Vågen visade minus 0.5 kg. Jag var inte nöjd, hade hoppats på mera.
Men nu när jag hunnit fundera lite så är det ganska ok.
Målet är ju att gå ner 0.5 kg/vecka och då är jag ju på rätt väg. Sedan trodde nog Anna på Mando att jag skulle få se tydligare resultat på vågen redan nästa vecka. Så jag kämpar på.

Annars då?!
Jodå. Efter en hyfsad arbetsvecka förra veckan så var jag ganska nöjd. Ända fram till veckans sista lektion i fredags eftermiddag.....ja herre hjälp vilka ungar det finns... Det kommer att bli några dryga fredagseftermiddagar innan vi byter grupper vecka 13.
Men så kom nästa gäng i går......har nog sällan varit så nära att ringa hem till föräldrar som i går eftermiddag. Kompletta galningar....Morr. Det var så illa att det hänger i idag.... laddar för ett väldigt eldigt tal till dessa galningar nästa måndag!!

Försöker

2012-01-16T19:47:00.002+01:00

Jag försöker verkligen!

Jag försöker att ändra mina vanor.
Funderar på hur länge man ska göra något för att det ska bli en vana och för att den ska hänga i.
Sedan i tisdags i förra veckan har jag gett mig katten på att jag ska klara den utmaning som jag står inför. Har sedan dess helt hållit mig till mitt matschema och gått de steg som jag ska i dagsläget.
Det har gått bra men varit lite jobbigt ibland.
Jag vill verkligen att detta ska funka och att jag kan ta till mig detta så att det blir en ny och god vana.
Förväntar mig inte att bli något träningsfreak men jag blir gärna biten av någon promenadbacill så att jag bara måste gå ut och gå. Men hur många dagar i rad behöver jag gå för att jag ska få den bacillen?

Jag har i vilket fall skött mig precis som jag ska under den gångna veckan och nu ser jag med spänning fram emot vägningen i Alingsås i morgon bitti. Samtidigt lite rädd för att det inte ska visa något positivt resultat allt. Jösses vad besviken jag skulle känna mig då. I så fall får jag nog låsa in mig i bilen och slänga nyckeln annars blir det nog en godiströst på vägen till jobbet.

Så jag är verkligen nyfiken.

Nu måste jag få gnälla lite också...
Har idag haft den mest hopplösa grupp i slöjd på länge...eller nja, sista gruppen i fredags var ingen höjdare heller. Vilka kompletta dårfinkar det finns. Säger bara det....det kommer att bli VÄÄÄLDIGT långa fredagseftermiddagar och måndagseftermiddagar de närmsta 9 veckorna.... STÖN!
Så nära som jag var att ringa hem till en hel hög med föräldrar som jag var i dag har jag inte varit på länge.
Därför börjar jag nu räkna ned mot sportlov!!! Det är tur att man har något att se fram emot annars hade jag blivit skvatt galen om nästa ledighet var föst i slutet av juni.

Gör det ändå

2012-01-13T12:46:00.001+01:00

Ja egentligen borde jag inte skriva det men jag gör det som sagt ändå.

Sedan i tisdags har jag kört helt enligt reglerna.
Jag har ätit som jag ska och rört mig som jag ska.
Det ska bli spännande att få väga sig på tisdag och se om det ger resultat.

Men så kommer det ju en helg i mellan. Så nu gäller det att hänga i.

Hur lång tid tar det att skapa nya vanor egentligen? Måste googla...

Dag 1 på jobbet

2012-01-09T15:28:00.002+01:00

Tack för att ni peppar ni tappra själar!
Det är ju som tur är inte så många som läser min klagan men jag är tacksam för det tillrop jag får.
Håller på att bättra på min egen koll på bloggar lite mera igen. Har helt legat nere vad gäller koll på andra sedan i våras.

Jag bestämde mig ju för att gå med i Rivstart 2012 och nu återstår att se vad det kommer att ge.
Jag har träff på Mando i morgon bitti igen och därmed också vägning.
Jag har haft lite bättre koll på maten men inte mycket. Det är svårt att komma igång med rätt mat efter ledigheten och helgerna. Men det är ju bara jag som kan ta tag i det och det är bara jg som inte går ner i vikt om jag inte skärper mig.
Hoppas ändå att det ska visa lite minus i morgon. Hoppas.
Chansen är liten men hoppas ändå.

I dag är det första dagen på jobbet sedan ledighet och jag hade verkligen ambitionen att jag skulle klara av att sköta maten bra från och med idag.
Så blev det inte.

Frukost och mellanmål gick bra.
Lunch hade jag ingen med mig för jag hade inte rester att ta med och orkade inte laga mat i går kväll. Därmed åt jag ute med kollegorna. Fläskfilé och potatisgratäng. Jag åt inte allt. Vet inte om det var ok eller inte för jag hade inte vågen med mig. Det tycker jag fortfarande är jobbigt. Att äta ute och ha mandolean-vågen med mig.

Mellis funkade bra, men så hittade jag en chokladbit på jobbet och vips så var den i munnen.
Det är verkligen inte lätt.

Så nu ska jag snart åka hem och då måste det planeras mat för resten av veckan så att jag inte råkar ut för samma sak igen. Det är ju där den stora förändringen ligger, att planera och strukturera.

Jag har rört på mig lite mer denna veckan men så i lördags så fick jag ont i benet. Ischias eller nått. Känns som om jag har grus i höften och ner mot knäet. Men idag har jag rört på mig lite mera i och med att jag jobbat så nu känns det lite bättre, har väl mjukat upp det lite. Så i dag borde jag få ihop mina steg igen.

Att det kan vara så svårt att lägga om vanorna lite granna. Det är ju inte så att jag äter pytte lite eller en massa konstig mat. Jag äter helt vanligt och ganska mycket men ändå så som man ska.
Jag har inte gått ner i vikt ännu vilket gör mig lite deppig, men jag har inte heller gått upp i vikt vilket jag borde vara lite glad över efter helgerna.
Jag ska nu i börja se till att få ihop 6000 steg per dag varav 1000 snabba vilket inte är mycket och den summan ska ökas på sikt. Men att få ihop de där fjuttiga stegen är svårare än väntat, måste få ändan ur soffan helt enkelt. Men det är ingrodda vanor helt klart.

Det ska gå dock.

Nu måste jag snart ge mig i väg ner på stan en sväng, frågan är bara om jag kommer att klara av att motstå frestelsen att köpa något gott!!!
Jaja, den som lever får se.

på't igen

2012-01-04T18:53:00.002+01:00

Ja nu är det tillbaka på banan som gäller.
Var på Mando i går morse och under över alla under så visade vågen +-0. Det var jag efter omständigheterna väldigt nöjd med. Jag var inställd på ++.
Men jag behöver positiva resultat på vågen för att orka.
Hittade via Lenas sida länken till Rivstart 2012 och tänkte att det var lika bra att hänga på. -4 kg har jag satt som mål på 8 veckor och det vore väldigt roligt om jag klarade det.

Hur går det då?
Bra fråga.
Förut gick maten ok, men jag kom inte i gång med mina steg.
Nyss gick stegen bättre men maten var åt skogen och nu är allt åt skogen.
Men det är nystart idag.

Det är väl ändå konstigt... jag älskar ju att vara ledig från jobbet!!!! Eller?????
Jag tycker att jag lagar mat, utfordrar barnen och deras kompisar, jag diskar och jag tvättar och ingen ände ser jag. Maten funkar inte när jag inte har några som helst fasta rutiner, sover länge, är uppe länge, ger mig ut på något äventyr och har inte möjlighet att äta...

Så egentligen ser jag på något underligt vis fram emot att få komma tillbaka till vardagen igen. Fast jag inte trodde att jag trivdes på jobbet. Fniss.

Nå ja. Nog med klagan, det gick ju ändå hyfsat när jag vägde mig. Nu gäller det bara att vända trenden och inte ge sig!

Mellandagar

2011-12-28T15:50:00.002+01:00

Ja det är verkligen ett passande namn.
Juldagarna har inte varit någon höjdare rent kostmässigt och det är svårt att ta sig upp på banan igen. Men det ska gå.
Vet ju att helgdagar och lov inte är ultimata matdagar.
Ska inte ner till Mando förrän efter nyår, de ringer mig i stället på fredag. Det har inte gått strålande med maten, det är svårt att få den fördelning på maten som jag borde och det äts på helt fel tillfällen och det är inte helt lätt att få till maten vare sig matmässigt eller tidsmässigt. Så egentligen kan man säga att jag inväntar vardagen. Det funkade så mycket bättre när jag jobbade.

En sak som jag blivit bättre på sista veckan är dock att få till mina promenader, så helt illa är det inte, inte helt i alla fall. Lite besviken är jag men inte slagen...

I kväll kommer min familj hit för att fira jul. Det var helt omöjligt att få till det tidigare. Det ska bli mysigt att få fira lite till. Det blir gröt på tub och skinkmackor och senare lite av det hemmagjorda godis som jag mot bättre vetande fixade dagen före julafton. Det vore bra om det tog slut, då finns det inte här hemma för att retas.

Känner ju dock suget efter det söta komma igen efter att ha klarat mig väldigt bra under några veckor före jul... typiskt som Nalle Puh brukar säga.

I går var jag på så fruktansvärt dåligt humör, men i dag är det bättre.

Vi har något planerat varje dag nu i mellandagarna och det börjar väl ta ut sin rätt.
Juldagen kom svärföräldrarna hit
Annandagen var vi i Mölndal för att träffa makens släkt,
i går hade vi gäster,
idag har vi gäster,
i morgon ska vi bort*2
på fredag har vi gäster och
på nyårsafton har vi gäster.
Sedan är inget särskilt planerat fram till jag börjar den 9/1 igen.

Göta Petter

2011-12-20T21:16:00.002+01:00

Hur kan man göra samma misstag om och om igen! Det är ju inte klokt att man aldrig lär sig!!!
Hahahaha

Har inte hittat några nya kläder att ha till julhelgen, det brukar vara viktigt för mig.
Fick åter ett infall att sy mig något själv....hahahaha, vet ju att det blir så vansinnigt stressigt, så varför dyker ens tanken upp i min hjärna.

Köpte ett tyg idag som jag tyckte var fint, köpte två förresten. Och så ett enkelt mönster på en klänning/tunika. Började sy redan på jobbet då jag väntade på att en elev med föräldrar skulle komma på utvecklingssamtal. Inser att det inte ser klokt ut. Ser ut som en gammal tant i städrock!!! Hahahahaha. Inte blev jag klar heller. Och den berömda listan jag skrev i söndags, asgarv. Den har jag redan halkat efter på... jag gör ju samma sak varje år. Hur himla korkad får man vara?! Kan inte låta bli att skratta.

Var på Mando i morse, skulle först till Lab för att ta ett prov som inte vart ok förra gången.
Fick av någon anledning för mig att jag skulle vara fastande inför detta prov, men så var det inte, men det fattade ju inte jag förrän provet var taget. Hade tänkt äta frukost på Mando, men de trodde ju att jag ätit så det bidde helt enkelt ingen frukost.
Vågen var ju i och för sig snäll och visade nästan 1 kg minus sedan förra gången, men då fanns det heller ingen frukost i magen, så resultatet skulle väl kanske varit lite mindre egentligen.

På Mando bestämde vi att jag skulle dra ner lunch och middag till 350g i stället och det känns ok.

Väl i bilen på väg mot Lidköping, åt jag min banan.
Väl i Lidköping sprang jag runt och skulle försöka hitta något att klä på mig och barnen, men kammade noll. Så då sprang jag och köpte mönstret och tyget i stället. Kom till jobbet 5 minuter före utsatt tid. Missade med andra ord lunchen också....
Gissa min förvåning när 1, en enda elev dök upp på min lektion......men ärligt ....ah. hahaha, vilken dag.
Så jag satte med liv och lust i gång med att rita av mönster, klippa och greja. Kul även om resultatet inte blev som jag tänkt mig. Får se om det går att fixa till den lite. Men mönstret på tyget är inte så snyggt som jag tänkt mig. Skulle haft den enfärgad upptill...kanske...

När jag sitter och syr som bäst, i väntan på samtalet så dyker familjen upp......en hel timma innan den tid som jag skrivit upp....ops. Men det var inga problem.

Vilken helt snurrig dag!!!
Nu borde jag fixa lite här hemma så att jag ligger lite bättre till på min lista....har ju som grädde på moset bjudit hem vänner i morgon kväll.......mohahahahah. Jag är inte klok!!! Hahahahaha

Depp

2011-12-18T15:41:00.002+01:00

Usch, idag är ingen bra dag.
Jag är inte på humör..
Har sovit dåligt i natt, drömt mycket och vaknat ofta.
Drömmarna visar hur orolig jag är, drömde att jag vägde mig på Mando och att jag gått upp 5 kg, mm.
Har av någon anledning lätt till tårar idag och känner mig extremt gråtmild.

Denna veckan har maten gått ganska bra, men jag har fortfarande svårt att få till mina steg. Framförallt de snabba. Måste bli en promenad idag annars så blir det inget bra.

Det är nu några saker som man reflekterar över när man ska bryta sina vanor.
För det första slås jag av hur ostrukturerad jag är.
Måste bli så mycket bättre på att hålla mina mattider, planera matlagningen osv.
En annan sak som jag upptäckt är att jag dessa två veckor klarat mig väldigt bra från godiset. Har inte köpt något, kan delvis bero på att jag inte har pengar, men det känns som om jag kan stå emot det bättre i affären. Vilket är positivt. Jag har dock ätit någon godisbit men faktiskt bara några få. Det som jag märkt är dock att jag blir sugen på godis och att äta på något i vissa situationer, t ex när man sätter sig i soffan på kvällen. Ett betingat beteende alltså....

I fredags när jag pratade med Anna på Mando i telefonen så förstod jag att de eventuellt tänkte dra ner lite på mina matportioner. Vilket jag är kluven till.
Jag upplever på sätt och vis att det är ganska mycket mat, samtidigt som jag egentligen inte känner mig helt mätt efter måltiderna. Mätt enligt de känslor som jag förknippar med mätt.
Samtidigt så händer det ju inget på vågen så för att behålla motivationen så kanske det är rätt att dra ner lite igen.
Men detta låter jag Anna och dietisten på Mando bestämma, på tisdag ska jag dit igen, även denna gång ska jag ta blodprov för ett blev inte bra förra gången. Hoppas att jag klarar mig från att svimma denna gång, det gjorde jag av någon outgrundlig anledning förra gången. Pinsamt. Jag är ju blodgivare...

Jaha, nu gjorde jag det igen. Sitter och beklagar mig. Det är ju inget roligt att läsa denna klagan...men det är så jag känner idag och då får det bli klagan.

Men nu får jag väl ta tag i städningen av mitt arbetsrum igen. Det ser ut som sju svåra år och jag vill kunna pyssla lite under lovet....
Ha, vem tror jag att jag lurar???!!! Jag tror att vi har något planerat varje dag på lovet, i alla fall i mellandagarna.... Men det är ju trevliga saker så jag klagar inte.

Har gjort en to-do lista över allt som jag tycker vore bra om vi fick gjort fram till jul. Och sedan har jag fördelat detta över de dagar som är kvar, då blev det helt ok. Nu gäller bara att hålla sig till listan så kommer allt att bli bra.

Lite kompletteringar

2011-12-14T19:55:00.002+01:00

När jag i efterhand läser igenom gårdagens inlägg.
När jag skriver att min lunch och middag är inställd på 400 gram så är det bara nu till en början, en lagom portion för mig ska på sikt vara 300 gram. Detta för att jag inte ska bli får hungrig utan klara att hålla mig till mitt kostschema.
Det svåra visar sig vara att komma upp i mina steg och få till de snabba stegen. Löjligt, det är ju inte mycket. Men nog så svårt.

Jag har klurat en del på mitt arbete under en längre tid.
Jag trivs ju inte så jätte bra med det jag gör.....
det är väl just lärarbiten som jag tycker är jobbig.
Jag gillar att sy, sticka, virka mm, jag gillar att hjälpa till och jag gillar att vara behövd.
Jag gillar inte att behöva bedöma människors insatser och dokumentera allt de gör, jag gillar inte allt hjälpa otacksamma människor.

Men....
jag gillar verkligen sommarlov!!!!

I dag såg jag att det ska öppna en Clas Ohlson butik i närheten i april. Jag gillar ClasOhlson, jag gillat Åhlens mm. Har ju jobbet i butik förut. Men.....hur är lönen inom handels? Hur skulle jag stå ut med att jobba kvällar och helger igen? Men man kan ju alltid söka, eller hur! Kan ju ta tjänstledigt några månader för att prova... hm. Tror jag ska söka i alla fall, det kostar ju inget.

Det ultimata vore ett jobb i en tygaffär två till tre dagar i veckan och sedan stå i bemanningspoolen som textillärare resterande dagar för att få ihop till en heltid. Lite av varje och jag slipper skriva betyg och omdömen....inga utvecklingssamtal och bara ansvar för en lektion åt gången. Inga inköp och trasslande med dålig budget för slöjden....

Men hur kom det sig att jag plötsligt började klaga igen? Hur kul är det att läsa en gnällkärrings massa pladder??!!!
Skärpning!
OK!

Men jag måste ju ändå få ta en funderare kring min jobbsituation. Jag ska ju jobba några år till och det är ju lite skoj om man trivs med det man gör...just nu trivs jag med ledigheten och mina kollegor. Hahaha det låter ju inte klokt.....hihihi.
Eller så är det bara till att ta tjuren vid hornen och se till att det blir roligt på jobbet!!!

Mitt nya liv

2011-12-13T10:11:00.002+01:00

Hur ser då en dag ut när man går på Mando?

För det första så jag jag under flera dagar skrivit en väldigt detaljerad matdagbok, ingen idé att försöka undvika att skriva med något. Raka rör, det är ju enda chansen att få den hjälp jag behöver. Men Gud va jobbigt det var att behöva skriva ner allt. Är ju van att stoppa lite i munnen lite då och då. Och hualigen så mycket man äter.... skämdes som en hund, men det var ju ingen ide att hymla.
Jag fick även använda Mandometern under denna tid för att registrera hur stora portioner jag tog och hur snabbt jag åt upp.
Exakt vad matdagboken och registreringen gav vet jag inte men jag vet att jag åt för mycket och för snabbt.

Till en början vill de inte att jag äter får lite, ska inte bli hungrig och falla tillbaka i gamla mönster.

Nu har jag inte matschemat bredvid mig. Men på ett ungefär ser mitt dagsintag av mat ut så här:

8.00 Frukost. 3 dl fil/yoghurt, 2 dl flingor, en smörgås med 1 tsk smör och 2 ostskivor och 2½ dl proviva.

10.00 Mellanmål. 1 banan

12.00 Lunch. 30% kött, 30% ex pasta, 30% grönsaker och 10% sås intages på mandoleanvågen.
(Vågen är redan programmerad på en måltid på 400g.)

15.00 Mellanmål. 2 smörgåsar med 1msk mjukost på vardera och 2½ dl proviva

18.00 Middag. 30% kött, 30% ex pasta, 30% grönsaker och 10% sås intages på mandoleanvågen.
(Vågen är redan programmerad på en måltid på 400g.)

21.00 Mellanmål. 2 knäckebröd med 1 tsk (msk?) philadelphiaost, en frukt (ej banan) 2½ dl juice.

Detta är mycket mat, lunch och middags portionerna kommer att minskas till 300g på sikt och även mellanmålen och frukosten kommer att förändras allt eftersom jag börjar känna igen mina mättnadskänslor.
Det är ju det allt går ut på. Att jag ska lära mig känna igen kroppens egna signaler på mättnad, något som jag i dagsläget inte klarar av på ett bra sätt.
Varje mål som äts med Mandoleanvägen ska ta ca 12-15 minuter och med jämna intervaller frågar den mig hur mätt jag känner mig. Behandlingen är på 1 år och sedan finns uppföljning i 5 år. De första 6 veckorna ska jag göra ett besök i veckan på kliniken nästa 6 veckors period ska jag dit varannan vecka och sedan ska jag förhoppningsvis klara mig på ett besök var sjätte vecka. Allt beror självklart på hur det går.
Varje besök kostar 100:- eftersom det är vanlig öppenvård. Mandoleanvågen kostar 500:- i dispositionsavgift som jag får tillbaka när jag inte behöver den mera.

Rörelse då?

Jag hade i snitt registrerat 5500 steg om dagen under den period som jag hade den på mig. Så ett första mål är att klara 6000 steg /dag varav 1000 snabba.

Allt detta, maten och rörelsen känns ju helt överkomligt, inte svårt alls egentligen....
Ändå klarade jag inte av att fullfölja första veckan.

Inser att mycket faller på dåliga rutiner och min lathet.

Så nu är det nya tag som gäller.
Vi har handlat så att vi har till mat i veckan, måste planera och strukturera mera för att få vardagen att gå ihop. Det är väl delvis det som gjort att jag ätit som jag gjort men inte enbart.

De anser att jag har en BED-diagos. (BingeEatingDisorder) hetsätningsstörning. Jag vet inte om jag känner att det är rätt diagnos, men det är vad de kommit fram till. Visst hetsäter jag lite men känner ändå att jag ligger i den nedre regionen i så fall. Men det kanske är något jag måste acceptera. Och egentligen spelar det kanske inte så stor roll.....jag har ett sjukt förhållande till mat och det behöver jag hjälp mer, kalla det vad du vill...

Igång

2011-12-12T21:24:00.002+01:00

Började på riktigt med Mandometern för en vecka sedan. Fick ett matschema som kändes helt ok. Vi börjar försiktigt ochjag kommer att till en början äta portioner som inte är allt för små, detta för att jag inte ska bli för hungrig. Frukost, lunch och middag plus tre mellanmål. Äter lunch och middag på min Mandolean. Med hjälp av den äter jag lagom mycket och lagom snabbt. Mandolean vågen är redan inställd på hur stor portion jag ska äta så det jag behöver göra är att lägga på 30% kött, 30% grönsaker, 30% ex pasta och 10% sås. Sedan är det bara att äta. Vågen talar om i fall att jag äter för fort. En måltid bör ta 12-15 minuter och jag brukade äta på 5-7 minuter. Med jämna intervaller får jag skatta hur mätt jag känner mig. Detta för att reflektera över känslan, där i nuläget något rubbad.

För att inte sätta för hög nivå på allt nytt nu i starten så är målet till en början att jag ska gå 6000 steg per dag och då ska minst 1000 vara snabba. Stegräknaren som jag fått låna har koll på läget.

Den första veckan gick så där, jag ser verkligen var det brister. Jag är riktigt lat, har inte fått ihop 1000 snabba steg och knappt 6000 steg heller. Ändring på det.

Jag har haft svårt att följa rutinerna kring maten, varför? Jo för att jag inte är så organisrad, jag måste få bättre rutiner, förstår att jag skulle må bra av det men det är inget man ändrar på så snabbt. Så nu blir det nyantaget denna veckan.

Har sökt efter bloggar av människor som går igenom samma resa som jag men det fanns inte så många. Hittade en som jag började läsa men hu va trist den var. Några andra som jag hittade var ok men var om patienter som genomgått en Gastric operation och det kan jag inte riktigt relatera till.

Så jag ska försöka att hålla humöret uppe, ger detta en chans, hoppas att detta kan få mig Att klara av att ändram mina vanor.

Nu ska jag gå mina 1000 snabba steg innan jag får se på Bones.

Nya tag

2011-11-22T16:43:00.002+01:00

Berättade om Mando i mitt förra inlägg.
Var där för ca en vecka sedan för att göra en utredning för att se om jag hörde till en av dem som kunde få hjälp där.
Efter intervjuer och en massa frågeformulär fick jag en liten paus. Därefter var det nya samtal och utvärdering av alla frågor. Det visade sig att jag kan få börja på Mando. Fick några dagar på mig att fundera över om jag ville satsa på detta, och bestämde mig mot slutet av förra veckan att jag ska göra ett försök.
Så.
På torsdag ska jag åka till Alingsås direkt efter jobbet, slutar 10.30, för att få en genomgång av mandometern. Därefter ska jag skriva matdagbok torsdag till söndag och använda mig av mandometern.
På måndag morgon ska jag ner till Alingsås igen för att lämna min matdagbok och mandometern för att dietisten ska kunna läsa av mandometern och titta på min matdagbok.
På torsdagen är det dag att ge sig iväg igen. Då ska jag få med mig mandometern hem tillsammans med en måltidsplan.
Ujuj mycket åka blir det. 10 mil enkel resa. Får dock lite ersättning så det ska nog gå.
Tror jag på detta?
Vet inte.
Men jag hoppas!
har man provat så mycket annat så är detta väl värt chansen. De verkar väldigt proffsiga i alla fall.

I övrigt....
Jag jobbar på. Ska komma i gång med utvecklingssamtal har ett i morgon. Första av 7. Men då ska vi ha något extra möte om någon av eleverna...får se hur det går.
Att jobba fullt som jag gör nu känns lite, jag är väldigt trött efter jobbet men det är väl som det ska.
Har senaste dagarna haft huvudvärk, vilket är lite jobbigt, men det går väl över så småning om.

I dag ska jag på dotterns dansuppvisning så det börjar bli dags att göra dig i ordning.

jösses

2011-11-12T15:15:00.004+01:00

Jösses, vilken urladdning det blev förra lördagen. Det var väl inte så farligt egentligen, men jag får väl skylla lite på pms. På söndag kväll blev det åter en liten flash-back men inte så farligt.
Maken fick en allergisk reaktion och fick åka till sjukhuset. Jag skulle åka senare för att hämta honom och ringde efter hans föräldrar för att kolla om de kunna ta hand om våra sovande barn. Men de hade druckit vin så i så fall fick jag först åka hem till dem, hämta svärfar, skjutsa hem honom till oss innan jag kunde åka till sjukhuset. Blev lite sur.
Men maken fick stanna på sjukhuset över natten och jag kunde hämta honom själv dagen efter när barnen ändå var på skolan.

Så det är glömt nu.

Sedan i tisdags eller onsdags så äter jag LCHF igen. Måste bli kvitt mitt sötsug. Men jag ska inte påstå att det är lätt, jösses vilket dåligt humör jag är på. Abstinens antar jag... men jag har klarat mig hittills. Har inte vägt mig när jag började och inte vägt mig nu heller så jag har ingen aning om om det funkar eller ej. Får försöka komma ihåg att väga mig i morgon bitti innan jag äter något.

Förra torsdagen fick jag ett samtal till min mobil. Satt på Waynes (?) coffee i Skövde med en stor muffins i min hand. De sim ringde var från Mandokliniken i alingsås. Jag fattade ingenting. Hon som pratade i andra ändan fick förklara lite mera innan polletten ramlade ned.

För ca 1 år sedan såg jag en artikel i Aftonbladet om en svensk kvinna som hade lyckats med ett nytt viktminskningskoncept i USA, Australien mm. Klickade vidare och hamnade på DI. Läste vidare och googlade vidare om Mandoklinikerna. Skickade in en intresseanmälan och fick efter en evighet ett svarsbrev att de skickat min anmälan vidare till Alingsås som låg närmre mig geografiskt. Det var alltså dessa som nu ringde och erbjöd mig en tid på sin klinik.
OK.

Väl hemma från Skövde fick jag sätta mig att googla igen för att friska upp minnet lite.
Mandolean och mandometer används lite olika. Mandolean för överviktiga och Mandometer för anorektiker och bulimiker. Man använder sig av en våg som är kopplat till en dosa, denna registrerar hur snabbt man äter och varnar när man äter för snabbt. Med jämna intervaller ska du dessutom klicka i hur mätt du känner dig. Du ska på olika sätt lära dig att känna när du är mätt och när du "bara" är sugen. Finns en massa att skriva om men jag återkommer på måndag då jag varit på mitt första besök på kliniken, då först vet jag om detta är något för mig.
Vet inte om det stämmer med min nuvarande diet men det återstår att se

Annars så knallar det på.
Jag jobbar åter det som är heltid för mig, 79%. Är alltså inte sjukskriven längre. Det känns lite biffigt även om jag fortfarande har visst stöd på fredagar ytterligare en fredag. Känslan kommer krypande, att jag egentligen skulle vilja göra något annat. Men jag får de det lite tid.
Så nu är det åter dags att skriva omdömen, denna gång för åk 8. Därefter ska jag ha utvecklingssamtal med mina handledarelever och deras föräldrar. Något extra möte kring en elev blir det också. Så det känns lite stort att vara tillbaka igen. Men det måste gå.

Ska se om jag inte kan börja någon kvällskurs efter jul så att jag får möjlighet att göra något kreativt för min egen skull.

Var inte så illa trots allt

2011-11-05T23:36:00.002+01:00

Det var inte så illa som jag trodde tydligen. Men jag kan fortfarande inte förstå hur några glas vin och någon enstaka öl kunde lukta som en hel spritbutik i morse.

Besviken

2011-11-05T13:03:00.003+01:00

Gud jag är så besviken att jag nästan lipar.... barnsligt kanske men jag kan inte rå för det.
Detta inlägg blir extremt öppet och ärlig och jag skriver det mest för mig själv men orkar någon läsa så är det ok, orkar någon kommentera så är det också ok. Men orkar min inte läsa....så förstår jag det till fullo.

Jag har kanske inte skrivit så mycket om det här men jag går ju i kyrkan och har gjort i hela mitt liv. Det var där jag trivdes och fick vänner. I skolan var jag retad och utsatt.
Många av de som jag umgås med i dag började jag umgås med redan som tonåring, några har kommit till och jag har många goda vänner i och utanför kyrkan. Jag tycker att det är viktigt att man inte bara umgås med människor som är med i kyrkan eller är troende. Man behöver balansen. Jag är inte sådan att jag försöker banka bibeln i huvudet på folk, men om någon frågar mig om min tro så svara jag och förnekar inte min tro.Det som från början var svart och vitt för mig som tonåring och kristen har jag upptäckt har ett stort spektra av gråa nyanser nu när jag blivit äldre.
Nu till det som är kärnan i det hela.

Under min uppväxt har jag för det mesta gått själv till kyrkan. Men ända har det inte svurits eller druckit i mitt barndomshem. Jag lider inte så mycket av att människor svär emellanåt, men jag kan tycka att det låter illa när det blir mycket. Sprit har jag inte någon erfarenhet av. Jag ansåg att man inte skulle dricka alkohol som kristen när jag var tonåring. Jag tyckte personligen att det smakade och luktade illa. Inget jag nyttjade alls.
Hur svårt ska det vara att hitta ord????
Jag hade svårt för situationer då vänner som jag kände väl och hade förtroende för ibland fick helt andra personligheter när de druckit. Det gillade jag inte.

Att min man alltid gillat öl är i sig inget konstigt. Jag var helt emot det till en början men efter mycket grubblande kom jag fram till att jag kan tycka att ett glas vin eller öl till maten som en måltidsdryck är helt ok. Det jag kan ha lite svårt för är nog "sippandet" och kompis drickandet.
Strax innan jag och min man gifte oss kom han en kväll hem helt dyngrak. Så vansinnigt full att jag inte ville ligga kvar bredvid honom eftersom jag befarade att han skulle spy över mig.
Jag var enormt besviken och visa inget medlidande för honom när han framåt sen lunch tog sig upp första gången och mådde pyton. Jag var stenhård med att jag inte ville vara med om något sådant igen.

Under åren som studenter vet jag att han ibland drack på fester när han sov över i stan där han pluggade. Jag accepterade det motvilligt. Detta är över 13 år sedan.

De senaste åren har det blivit mer och mer rödvin, det står alltid en bib i skåpet. Det finns alltid whiskey hemma och det finns gin mm. Det blir gärna ett glas vin på kvällen och kanske en liten skvätt whiskey. Jag gillar det inte men orkar inte tjata på honom. Men det blir inga pussar med den andedräkten så han får göra det valet själv.
Han stannar ibland över hos chefen över natt om det har bjudits på vin och snittar, som det tydligen görs allt emellanåt inom hans arbete. Anledningen är att det tar 45 min till hans arbete, jag kan inte hämta honom eftersom vi har förhållandevis små barn. Skulle han välja att inte ta vinet så skulle han ändå komma hem så sent att han inte hinner träffa oss vakna och ändå behöva ge sig i väg tidigt till jobbet morgonen därpå. Men känslan som jag får när jag är grinig är att han prioriterar vin och snittar mer än oss...

I höstas var det fest inom fotbollsklubben som han är med i. Det blev en del dricka och han var lite ångerfull över att han inte hade 100% koll på läget när han skull hem. Det var inte så illa som jag först trodde. Men ändå. Vi pratade om saken och jag bad honom att tänka lite på situationen. Jag tänker på våra barn. Vad svarar han dem när de om några år vill ut och festa? De får inte men han får? Han har varit ledamot för KD i kommunen, hur ser det ut med en festande kristdemokrat? Hur går det ihop att man är tränare och förebild för ungdomar men festar så där? Han är ju också kristen och tycker att det är bra att man kan umgås med kompisar som inte är troende (det tycker jag med), att man kan följa med ut och ta en öl. Det kan jag tycka är ok också men hur ser kompisarna på att han som ska vara kristen inte nöjer sig med en öl eller två utan att det kan bli både fem och sex öl?
I går var det dags för fest med samma gäng igen. Dans, mat och dricka... jag vantrivs så fruktansvärt i sådana sammanhang så jag valde att inte följa med. När jag vaknade i morse stank det alkoholandedräkt i sovrummet.
Så himla besviken vart jag.
Tramsigt kanske, kan förstå att man kan tycka det, men det är ändå så jag känner.

Under min sjukdomstid har jag haft svårt för allt vad närhet heter men har "tvingat" mig själv att kramas och gosa för att han inte kan leva utan det. Det har varit lite av en uppoffring från min sida och det vet han om. Låter hemskt men så har det varit när det var som värst.
Men vad fick jag tillbaka?
En berusad make åter igen trots vad vi pratade om för bara några veckor sedan.
Är det barnsligt att känna sig besviken?
DÅ får det vara barnsligt, jag känner mig besviken!

Ikväll blir det ultimatum!!! En enda gång till och jag häller ut alltihop som finns i hyllan!!!! Och jag menar det.
Fram tills årsskiftet vill jag att vin och öl hålls till måltidsdryck på helgen inte en droppe under veckan. PUNKT!!!
Löjligt? Önskar jag visste. Men jag skiter i vilket!
Nu har jag fått nog!!!

Morr

2011-11-02T11:26:00.002+01:00

Usch jag känner mig sur och grinig.... varför vet jag inte.
Men jag reagerar på en massa skitsaker.
Just nu känner jag mig ruskigt irriterad på dotterns kompis som är här. Hon är lite bossig och frågvis, snudd på ifrågasättande på ett lite otrevligt sätt. -Varför har ni så fula bunkar att baka i? -Men så brukar inte jag baka kladdkaka, vilket konstigt recept ni har, mitt blir mycket godare. Man måste använda elvisp annars blir det inte bra. Man måste smälta smöret på 9:an, det måste ju smälta och inte bara värmas. Vad stökigt ni har, städar aldrig ni? -vad är det här för kort (suger tag i mitt gamla sim-kort till telefonen).
Orkar inte det just nu av någon anledning.

Är det inte typiskt att jag blir stressad av att vara ledig? Barnen ska underhållas hela tiden av mig eller kompisar. -Vi vill baka. -Vi vill bada. -Vad ska vi ha till lunch? -vi vill ha glass. Jag vill ju bara har lite lugnt.

Hade en önskan om att åka till Göteborg i dag för att hälsa på en barndomsvän som ligger på Salgrenska, passa på att gå en sväng på stan och sedan hälsa på ytterligare en god vän. Men det gick inte att genomföra tyvärr. Det verkar inte som om jag kan få till det senare under veckan heller. Det hade varit skoj annars.

Annars så mår jag väl helt ok. Vet att jag borde jobba lite, men lusten finns inte alls.

Ledig

2011-11-01T09:17:00.002+01:00

Äntligen ledig.
Barnen har höstlov och eftersom jag inte jobbar heltid ska jag inte göra alla studiedagarna. Så jag jobbade heldag i går men är ledig resten av veckan.

Det var ett tag sedan jag skrev och sedan dess har en del ändrats.

Jag var sjukskriven 25% förra veckan men är inte sjukskriven alls från nu och framåt. Så nästa vecka ska jag jobba mina 79% igen. Har dock bett om att få fortsatt stöd i några veckor till. Så jag kommer att ha hjälp i slöjdsalen under fredagarna vecka 45 och 46. Sedan får vi se. Det kändes lite biffigt att plötsligt vara tillbaka på min "heltid" helt utan stöd samtidigt som omdömen för åk 8 ska skrivas och därefter alla utvecklingssamtalen ska klaras av. Lite väl stort steg från att varit sjukskriven men stöd i salen till att vara själv och ta till baka alla handledarelever och allt vad det innebär, så det var skönt att jag kan få lite extra stöd en tid till. Vem vet var jag landar annars.

I övrigt mår jag bra.
Det var för ganska exakt en månad sedan som allt plötsligt vände. Jag hade ett samtal med en mycket god vän i USA och började må bättre på det andliga planet.
Plötsligt kändes allt så mycket lättare och jag letade reda på gamla favorit skivor, satt i bilen till och från jobbet och sjöng för full halls. Det är ju som tur är ingen som hör mig i bilen!!!

Insåg plötsligt att jag glömt att ta mina tabletter i nästan en vecka. De ska man egentligen fasa ut långsamt. Testade ju förra hösten med att fasa ut med en halv tablett åt gången och när jag var nere på ½ tablett så rasade jag. Nu kunde jag sluta rakt av. Jag kände av yrsel i ca 2 veckor men sedan ingenting. Känns som om jag är i kontakt med mig själv igen. Börjar känna annat än tråk. Vilket är helt absurt att jag känner mig mer levande och gladare utan mina anti-depp tabletter än med. Mår helt klart bättre. Om jag har dippar? Jo det har jag men jag har också toppar och det har jag inte haft i någon större utsträckning på läääääänge. I nödfall har jag ju tabletterna kvar så jag kan börja med dem om det skulle behövas men det hoppas jag verkligen inte.

Mina samtal på Dialogen känns också rätt, rätt för mig mindre rätt för plånboken. 600:- varannan vecka är inte billigt, men värt det. Samtalen ger mig balans, vi gräver oss djupare in i mig och mina tankar utan att det är jättejobbigt. Börjar förstå varför jag ibland reagerar som jag gör eller tänker som jag gör. Har ännu inte riktigt verktygen för att handskas med det. Men tycker att det är en bra bit på vägen att förstå vad som ligger bakom, hur vissa saker har påverkat mig som person och som yrkesmänniska, förälder och hustru. Spännande och inte helt enkelt att förstå. Något som jag försökt att intala mig inte påverkat mig särskilt mycket visar sig ha påverkat mig långt mer än jag trott. Men jag går från samtalen stärkt och rent av med en känsla av lycka. Konstigt men sant.

Är allt bara bra nu då?
Nja det kan jag väl inte påstå. Jag kämpar fortfarande med måååånga saker. Bara för att jag kommit på varför jag reagerar på olika sätt vid olika händelser och tidpunkter innebär det inte att jag kan kontrollera mina känslor och reaktioner eller att de är mindre jobbiga när jag väl sitter i dem. Jag blir otroligt låg när jag tänker på min kropp, kastas rakt in i förtvivlan när jag ser den och känner den. Den hindrar mig på ett sätt jag inte tänkt på förut. Kan bero på att jag inte varit så här tjock utan att vara gravid eller efter en graviditet förut. Magen är i vägen, brösten lika så. Knäna tar stryk, vilket inte är så konstigt när man bär runt på en massa hela dagarna och står och går mycket. Kläder som jag kunnat ha tidigare i mina tjockisperioder funkar inte längre. Ser ut som en clown, inte nog med att bröst och mage putar ut, nu har även rumpan tagit sig en annan form.
Jobbet är inte alltid lättare, jag blir lätt stressad av de nya läroplanerna, nya betygskriterier och ny lärplattform. Känner inte att jag helt hänger med, fattar liksom inte, tar inte in, det låser sig.

Men det finns ändå ljuspunkter på ett annat sätt än tidigare. Vilket lättar upp vardagen.

Det var lite om hur dagsläget ser ut.

Vad händer nu?

2011-09-24T13:29:00.002+02:00

Nu har jag varit 50% sjukskriven i 3 av 4 veckor. Antar att någon uppföljning ska göra under kommande veckan.

Hur känns det då?
Hm, känner mig egentligen inte helt redo att gå upp till mina 80% igen. Men samtidigt har jag egentligen "bara" släppt 2 lektioner av 7. Det innebär att jag undervisar 5 lektioner varav jag gör 2 helt på egen hand och 3 tillsammans med mitt insatta stöd. Det som saknas nu är planeringstid.

Har funderat lite och tänker att jag kanske kan gå upp till mina 80% men att jag har kvar stödet i några veckor till. Undrar om de går med på det? Hm, ja något sådant tror jag skulle kunna vara en bra idé.

I dag har jag en lyx-dag.
Den började kanske inte så lyxigt, pappa ringde 9.30 och sa att han skulle komma om en timma för att hjälpa os smed poolen. Väldigt snällt naturligtvis, men jag vaknade av att han ringde så jag blev lite stressad. Det gick bra i alla fall och nu är poolen tvättad och hänger på tork i pappas tvätthall.
Dottern och maken skulle på fotbollsresa till Örebro över dagen så det var bara jag och sonen kvar här hemma. Honom skjutsade jag till en kompis för en stund sedan och sedan dess har jag huset för mig själv. Det gillar jag.
Jag har suttit i solstolen på altanen med ljudbok i öronen och slumrat! SÅ gött! Att jag inte får något vettigt gjort ger jag katten i!

Ska vila lite till innan det är dags att hämta sonen och invänta dottern och makens hemkomst.

Nu?

2011-09-15T18:30:00.003+02:00

I dag har jag klippt mig. Det blev inte helt som jag tänkt mig men nästan. Det får duga i alla fall, och dessutom så vänjer jag mig och håret kommer att växa lite.
Men på det stora hela är jag nöjd.

När jag satt hos frissan och väntade på min tur skulle jag böja mig ner och knyta skorna och inser att jag är så fet att jag nästan inte når........
Har inte klarat att hålla mig till LCHF, men maken har fortsatt att laga LCHF-mat. Fet mat i kombo med godis......ni kan ju ana er till effekten.
Men så i dag när jag verkligen kände att magen hindrade mig.....jag måste sätta stopp för detta. Vad ska jag göra? Har några soppor i skåpet, kanske ta några dagar på soppa....nee. Usch jag vet inte.

Men något måste jag göra.
Insåg i dag på allvar att jag har väldigt förvirrande tankar kring min kropp. Att jag är överviktigt, ja det vet jag. Att jag kräver stora storlekar, ja det är jag helt på det klara med.
Men någonstans i min hjärna finns en bild av en smalare BantarUlle. Inte smal men smalare. Det är så jag ser mig, lite kraftig men inte fet. Men så ser jag bilden i spegeln, magen som verkligen ser ut som en gravidmage. Jag är verkligen en storperson. Har bara stirrat på vågen och kilona, men plötsligt slås jag i full kraft att jag verkligen är fet. Jag har ju vetat det länge men känslan jag har är en annan. Jag känner mig sprängfet! Magen spricker snart. Den känns som en ballong.

Har ett BMI på 37 nu. Det har jag inte haft mer än när jag varit gravid och då har det ju funnits en orsak till det. Men nu? Godis, för mycket mat och för lite motion.
Usch.

Knallar på

2011-09-13T11:15:00.002+02:00

Har haft en hyfsad helg.
Serverade på ungdomarnas café i fredagskväll.
Försökte städa lite i lördags.
Städade och fixade mat till dotterns kalas i söndags.

I går var jag på samtal på morgonen, beställde klipptid och jobbade en lektion.
I dag börjar jag 13.30 och har lektion till 15.20. Sedan är jobbdagen slut.
Sitter ändå och är irriterad. Irriterad på min make....vet inte varför jag håller på så här.
Jag vill ju inget hellre än att vara ifred, vilket min läkare säger är helt normalt när jag mår som jag gör. Varför måste han då göra precis tvärt emot? Han måste lägga sig när och hålla om mig när jag vill sova. Hatar ju när det blir för varmt och det är just vad det blir när mitt element till make lägger sig så nära. Jag älskar att få ha tid för mig själv, att vara själv hemma. Vad gör han, jo han jobbar hemifrån oftare än någonsin. Ja jag vet att jag inte borde klaga men jag blir så frustrerad.

Men nu får jag sluta att sitta här och snacka skit. Ska duscha, och ta mig iväg till jobbet. Måste leta present till dottern också...

Ändrat läge

2011-09-08T09:17:00.003+02:00

Sedan jag skrev senast har en hel del förändrats.

På måndagen hade jag först ett samtal via telefon med min läkare på vårdcentralen. Det bestämdes att jag skulle ta en halv tablett till av mina tabletter.
Sedan var det dags för samtal med min samtalscoach (vet inte vad jag ska kalla henne). Det var ett bra samtal och det kändes som att vi närmar oss delar av roten till att jag mår som jag gör. Då menar jag mest min dålig självkänsla.

Efter detta samtal var det dags för jobb och efter det dags för nästa samtal på Previa som är vår företagshälsovård. Ett långt samtal men bra. Det jag önskade var att inte gå hem utan att om möjligt få stöd under några av mina lektioner för att ha någon att bolla med osv.

På tisdagen var jag helt förbi, men jobbade min korta dag.
Onsdagen lika så.
Torsdagen var jag hemma och jobbade.
Fredagen närmade sig och jag hade blivit lovad att få hjälp på alla tre lektionerna....

Men på väg till jobbet på fredagen brast det. Hjärtklappning och huvudvärk, tårarna sprutade och jag mådde så dåligt. Väl på jobbet satt jag kvar i bilen en liten stund för att samla mig.
När jag kom in i arbetsrummet var det någon som frågade mig någonting och då brast det igen. Kollegorna fick ta hand om mig och den hjälp som jag skulle ha fick helt sonika starta upp lektionerna själv. Hon har dock jobbat på skolan i över 30 år så vi snackar veteran.
Försökte sansa mig och skulle sedan gå till kopieringsrummet för att fixa lite kopior på några papper.
Där blev jag konfronterad av vår speciallärare, rörande en sak som hon tagit upp med mig tidigare under veckan. Av någon underlig anledning kunde slå det ifrån mig, kunde snabbt räkna ut att det faktiskt var hon själv som handlat tokigt.

På väg från kopieringen sprang rektor i fatt mig och berättade att hon bokat in ett nytt möte för oss båda på Previa klockan 11 samma dag. Då brast det igen....suck.

Det tog ett tag innan jag kom ut till slöjdsalen för att hjälpa min kollega.

Samtalet på Previa var tufft men bra. Det bestämdes att jag skulle sjukskrivas på halvtid under september och att jag skulle få extra stöttning på flera lektioner. Men jag hade svårt att ta in att jag skulle behöva vara sjukskriven, det har jag aldrig varit, eller jo det har jag men det var efter gallstensanfall och galloperation och liknande. Jag känner att mina kollegor får ta smällen och det är svårt. Vet inte varför en det var svårt att ta in, samtidigt som jag kände att jag verkligen inte orkade jobba mera än det som sagts.

Så på den vägen är det.

Jag jobbar lite varje dag utom på torsdagar. Jag har stöd hela onsdagen och fredagen men jag jobbar bara en av lektionerna på fredagar. Det är ju helt otroligt att jag fick sådant stöd.

I måndags tog jag nya blodprover, misstänker att de inte visar något nytt utan att jag på pappret mår hur bra som helst. Jag är helt enkelt bara, fet lat och otacksam.
Men själv känner jag mig oerhört trött, känns som om jag har en ständig förkylning i kroppen. Dock utan snuva, halsont eller feber. Tung och seg i kroppen, tung i huvudet och liksom som en dimridå i skallen. Jag har svårt att koncentrera mig, svårt att minnas. Jag blir lätt irriterad och less på saker och ting. Får liksom ingenting gjort, inget alls.

På Previa frågade de om jag led av självmordstankar och det gör jag inte. Men ibland känner jag ändå att det vore skönt att inte finnas.

Usch ja, nu blev det deppigt värre. Men eftersom jag känner att det är viktigt att jag skriver ner saker för att minnas och för att i efterhand kunna se tillbaka på tiden som varit och se hur mycket bättre jag mår senare så fortsätter jag att skriva när jag orkar.

Maten då?
Var på Liseberg i lördags och då havererade min diet. Och nu är det svårt att ta sig i kragen igen. Det söta har ju lite varit min snuttefilt när jag mått dåligt och att inte ha den nu har varit svårt. Så jag måste göra ett nytt försök med LCHF men inte just idag.

Nystart

2011-08-28T15:16:00.002+02:00

Har inte skrivit på ett tag, har inte ens tänkt på det.
Det här inlägget blir både långt och ganska tråkigt men jag känner att det är viktigt att jag får det ur mig och att jag kan kolla tillbaka på mina anteckningar senare.

Jag har varit igång på jobbet i två veckor. Två helvetiska veckor om du frågar mig.
Den första veckan var utan elever, vi har en hel del nytt att ta itu med så det var en extremt biffig start. Ny ledning, med ny rektor, 2 nya biträdande rektorer, ny läroplan, nytt betygssystem och ny lärplattform på nätet. Minst sagt diger dagordning för en semesterslö hjärna.
Jag kunde inte ta in någonting, jag fattade noll kände mig totalt förvirrad och hängde inte med alls.
Gick hem efter första veckan med en obehaglig klump imagen och huvudvärk.

På måndagen var det dags att ta emot eleverna. Jag hade bara en kort lektion den dagen. Och ändå gladde jag mig samma sekund som jag kunde låta mina elever gå hem.

Kollegorna har väl delvis förstått att jag inte mått ok, de har kollat läget osv. I tisdags var de oroliga på allvar och tog tag i det hela. Arbetslagsledaren tog ut mig för ett samtal, då brast det för mig. Tårarna rann, jag ville bara gå hem, inte ha några elever osv osv. Hon kallade in rektor som också fick en dos av mitt tillstånd. Därefter skulle jag ha ett kort möte med en av våra biträdande rektorer angående en handledarelev som jag har sedan återkoppling till rektor osv.

Hela eftermiddagen rusade förbi och jag kände mig också helt förbi. Arbetslaget var upprörda över rektorn hanterande av situationen och det stormade lite i arbetsrummet. Mitt i röran satt jag. Helt tom på känslor. Som ett löv för vinden. Allt alla sa verkade stämma, jag hade nog hängt på nästan vad som helst i det läget.

Det som bestämdes av rektor, i samråd med mig, var: på onsdagen skulle jag träffa henne för att vi skulle hjälpas åt att konkretisera den nya läroplanen för mig i slöjd. (jag är ensam textillärare på skolan och får ofta jobba själv) På måndag, i morgon alltså, ska jag få gå till företagshälsan för att träffa någon där och sedan får vi se vart det leder.

Arbetslagsledaren var upprörd över att jag inte skickats hem och sjukskrivits, en annan kollega var upprörd över att jag var tvungen att ha ett möte med biträdande rektor ang besvärlig elev precis efter att jag brutit ihop.

När jag satt i bilen på vägen hem började hjärnan så sakteliga komma tillbaka lite granna. Det var nog bra att jag inte gått hem direkt, jag hade nog känt mig totalt misslyckad, och jag hade fortfarande inte haft koll på nya läroplanen vilket hade inneburit att jag förmodligen aldrig skulle vilja komma tillbaka heller. Dessutom blir jag lätt helt försoffad och hade gått och ältat allt till leda. Efter onsdagens möte med rektorn så kändes det lite bättre.

På torsdagen hade jag ingen lektion, kommer att vara så under de närmsta 7 veckorna. Så jag stannade hemma.

På fredag morgon var jag stressad över veckans biffigaste dag. Lektioner 8.00-9.50 utan rast. Lunch och sedan 2 h lektion igen. Åttorna har vi gjort en ny plan för, vilket kändes ovant och lite stressande. Jag var inte så stressad tidsmässigt utan mest i sinnet.
SÅ stressad att jag gjorde något som jag inte gjort på säkert 20 år.... och jag märkte det inte förrän 15.30 på eftermiddagen, efter hela skoldagen som tur var. Men jag kan fortfarande inte fatta att jag gjorde det!!!

Efter alla lektionerna tog jag en snabb mellis och åkte sedan ner på stan för att köpa bänkpapper, mappar, skolväska och liknande till barnen. Väl på väg mellan alla butiker inser jag till min förvåning att jag inte har någon BH på mig. Hur i hela världen kunde jag glömma det? Jag har väl haft BH på mig så gott som varje dag sedan 25 år tillbaka. Att jag dessutom inte märkt det förrän på eftermiddagen är helt ofattbart! Hade dock en klänning med ganska kraftig smock upptill så det hade väl hjälpt till lite. Men HJÄLP! Sådant händer bara inte. Snacka om att inte riktigt vara med i matchen.

Nåja, nu är det söndag och snart dags för ny vecka och jag känner oron komma smygande. Jag har samtal med min coach för första gången i höst, det är tur. Det samtalet har jag i morgon bitti. Klockan 15 ska jag till företagshälsan för att träffa någon där. Plötsligt händer det en massa saker. Vilket är bra, men förvirrande och lite stressande.

Den stora stötestenen vikten då. Ja för den är ju alltid med.
Började min avvänjning i måndags. Kör LCHF en period nu för att kapa sockersuget. Det har gått bra hittills. Jag var grymt sugen på att köpa mig en stor påse gott efter mitt sammanbrott i tisdags, men klarade av att stå emot. I dag är jag också grymt sugen på sött, framför allt chokladkaka typ brownie. Men jag ska försöka köra någon vecka till för att så småning om fasa över mot GI. Får väl se om det håller. Just nu är väl fokus på annat håll.

igen

2011-08-12T12:41:00.002+02:00

Det är förvånansvärt att jag ens bryr mig om att skriva om skiten. Tack för era värmande kommentarer. Men jag måste få det ur mig. Måste få spy ur mig allt som gnager mig.

I dag ska jag ut med tjejerna på middag. Ser inte fram emot det alls. Jag vet att det blir bra när jag väl är där men just nu har jag ingen lust.

Jag har väl just inte lust med någonting. Det är en del av min sjukdomsbild säger läkaren. Men det gör ju inte saken bättre. Jag vill ju inte känna så här. Jag tycker ju just inte att något är särskilt skoj.
Nej jag har inga självmordstankar. Inte över huvudtaget. Men ibland skulle man ändå inte vilja finnas, bara få försvinna. Så känns det just nu.

Äh, jag går och lägger mig igen. Då går jag i alla fall inte lös i skafferiet.

Piss

2011-08-11T16:29:00.002+02:00

Ja det är så det känns.
Plötsligt känns det för lågt tills nästa samtal med min samtalscoach.
Jag skulle behöva buras in. Sättas i karantän, sockerkarantän. Det här går bara inte. Jag klarar inte att hålla mig ifrån det söta, det goda. Planen är att jag inte ska ta bort det helt heller, men jag kan ju inte byta ut det mot mat.

Jag är en matmissbrukare, jag förstår det, men vad hjälper det. Jag är fet, jag är överviktig. Jag har ett BMI som är direkt hälsovådligt. MEN, jag är inte fetast, jag har inga större problem med hälsan och BMI? det är bara en omdiskuterad siffersats.

Jag vill inte se ut som jag gör, må som jag gör.
Det borde vara tillräckligt som motivation. Men så katten att jag tar mig ur skiten.
Har lånat några böcker att läsa om ätstörningar och depression, böcker om självhjälp. Men jag ids inte, orkar inte läsa dem. När jag börjar läsa känns det som om jag inte fattar ordens innebörd, jag fattar inget, tar inte till mig. De hjälper inte. Det lilla jag nu läst.

Jag är medlem i viktklubb. Försöker bokföra allt jag äter, jag väger och är noggrann, bara för att sedan balla ur helt och spräcka min matbudget så det stänker om det. Varför gör jag så här? Varför misshandlar jag mig själv på detta vis? Varför känns det som om jag måste ha något i munnen hela tiden? Varför är jag sugen hela tiden? Jag fattar inte varför!

Ja ni stackare som läser har ju hört mitt gnäll förut, inget nytt. Men jag måste skriva av mig, det brukar kännas liiiite bättre efter att jag vräkt ur mig mina gnälligast tankar.

Jag inbillar mig inte att jag ska bli lycklig om jag går ner i vikt, jag inbillar mig bara att det vore en sak mindre att deppa över. Jag förstår också att även om jag går ner allt jag vill gå ner så är det bara inledningen. Att hålla vikten kommer att vara själva matchen och den är låååång.
Kan inte förstå hur jag kan låta det gå så långt? Varför lägger jag inte "bara" i bromsen när jag gått upp några kilon. Jag leker struts ändå fram tills "tjockis-kläderna" börjar strama. Va katten! Jag vill bara slå något hårt i huvudet på mig själv.

Jaja, det är bara jag som kan ta mig ur detta.Det är jag som har ätit mig hit. Jaja, det är bara att äta mindre och träna mera. Det är bara att ta sig i kragen. Låter busenkelt. Så varför är det inte det? En enkel ekvation, förbränn! Om du inte förbränner så mycket så dra ner på maten!

Vädret tillåter en lång cyckeltur, men jag ska på styrelsemöte klockan 19. Jaha, det är om två timmar och tio minuter, cykelturen tar 1 timma. Då har jag ändå tid att eftersvettas och duscha. Det finns alltså ingen ursäkt. Se där. Bara att ge sig iväg.....eller? Det blåser väldigt, det var urjobbigt när jag cyklade sist, hur mycket blåste det då om jag jämför med idag? Har inte minsta lust. Inte ork. Ja får se hur det blir.

Fast

2011-08-06T11:26:00.002+02:00

Tackar för de kommentarer jag får i min blogg. Trodde inte att det var någon som läste längre. Det blir mest terapi för mig själv, ett försök att sätta ord på det jag känner. Att få det på pränt, för att förhoppningsvis någon dag kunna skratta åt skiten. Skrattar gör jag inte så ofta nu mera.

Hur kan det bli så här?
Jag är helt fast i mina gamla invanda ovanor. Jag klättrar på väggarna och måste ständigt ha något att tugga på, tänk om det vore så enkelt som att stoppa in ett tuggummi. Testade häromdagen och insåg till min stora fasa att jag efter bara någon minut svalde tuggummit och var på väg att ta ett nytt. Hur sjukt är inte det.

Den 28 augusti ska jag återuppta mina samtal, det blev ett långt sommaruppehåll. Jag tror och hoppas på dessa samtal men muttrar lite över att det kostar en del. 500 kronor gången blir 1000 kronor extra i månaden. Men jag måste se det som en investering i mig själv.

Så borde jag se mina försök till att gå ner i vikt också.
Jag tror jag har försökt med allt.
Belöning....om jag inte köpt sötsaker och dyl på en vecka och rört på mig så jag blivit svettig i minst 30 minuter, så får jag lägga 100 kronor i sparbössan. Det blir ca 5000 kronor på ett år om man är duktig. För 5000 kronor kan jag åka till USA när jag fyller 40. Det borde ju vara en morot som heter duga! Klarade inte lång stund. Och då får jag äta sötsaker om jag blir bortbjuden, med måtta förstås.
LCHF= Gallstensanfall med operation som följd. Kanske ska testa igen nu när jag inte har någon galla.
GI= Ett liv utan pasta, bröd och ris??? Det tror jag inte jag klarar i längden.
Soppor= Funkar ju jätte bra, ett tag. Men sedan går jag tillbaka till mina vanliga mönster och vips så är alla kilona tillbaka och lite till.
Viktväktarna= Lever som en slav under några veckor och sedan orkar jag inte mer och vips så är kilons där igen.

Har säkert testat flera men kan inte komma på vilka nu. De som står ovan har jag dessutom testat ett flertal gånger, förutom LCHF.

Orkar inte läsa andra personers framgångshistorier, de uppmuntrar mig inte ett dugg utan ger mig bara dåligt samvete och jag blir ledsen. (Glad för deras skull). Jag undrar hur många av alla dessa framgångshistorier som håller i sig. Jag menar vilka som står kvar på sin vikt något år eller två senare. Låter det som om jag missunnar andra lyckan att gå ner i vikt? Ja, så kanske det är, jag vet inte.

Jag vet bara det att jag antingen inte klarar av att gå på diet eller så klarar jag det men då kommer allt tillbaka igen.

Försöker resonera med mig själv. Inte ha bråttom.. jaja det det inte skoj, man vill ju gå ner allt på en gång. Men om jag nu tänker mig att gå ner 0.5 kg i veckan så blir det 24 kg på ett år och det är inte fy skam. Det är bättre än att gå upp 0.5 kg i veckan. Har ju sagt det förut och säger det igen. Jag MÅSTE hitta ett sätt att leva på som kan bli en livsstil, inte en diet. Det är för jobbigt med dieter, man ger upp efter ett tag.

NU ska jag sluta älta. Ska lägga mig och vila en stund. Det har jag stort behov av nu för tiden.

Då var det kört igen

2011-07-26T18:31:00.002+02:00

Hemma efter en vecka på resande fot.
Jag vet ju att den veckan är en av de värsta, ur matsynpunkt, på hela året. Jag lyckades hålla mig i skinnet under början av veckan men sedan gick det snabbt utför. Släppte helt på alla måsten och "unnade" mig det jag ville ha. Nu sitter jag här och vågen pekar på mer än när jag började med Viktklubb, har ett sockersug som heter duga och känner mig deppigare än på länge. Hur reagerar kropp och knopp på det?! Jo hjärnan smider hela tiden planer på hur ag ska komma över min sockerkick. Jag sett till att det inte finns något fikabröd eller godis hemma. Men just nu vill jag bara dra något gammalt över mig och helt gå i ide för ett tag fram över.
Och då har jag ändå nyss vaknat efter en lång eftermiddagslur.

Jösses jag borde sättas på avvänjning på klinik. Känner mig rastlös och hispig. Varför finns inte plåster och tabletter mot socker när det finns mot nikotin. Jag blir ju helt nipprig. Det värsta är att jag inte tar mig för något. Borde städa, plocka in mer från husvagnen, tvätta lite, vika in ren tvätt osv. Men jag blir helt passiv, sitter bara och får inget gjort,allt cirkulerar kring mitt sug och min frustration att inte får tag i något sött. Det är ju verkligen helt sjukt.

Börjar sakta få lite ångest för att vi bjudit hem gäster i morgonkväll, jag måste städa, jag måste få i ordning i huset, jag måste laga en massa mat. Gud jag ids inte. Jag har ingen lust att städa, orkar inte vara trevlig, orkar inte ha gäster. Vad är det för fel på mig. Nu måste det snart vända annars blir det inte bra.

Semesternoja

2011-07-14T18:10:00.003+02:00

Det har gått ganska bra med viktklubb tycker jag. Måste bara arbeta fram en strategi för hur jag ska förhålla mig till fika, glass, godis och mat. Det brukar ju bli en hel del av den varan under husvagnssemestern med gänget.

Provräknar på lite olika varianter för att ha lite koll.
Jag vet att jag kan äta crispy caesar sallad på McD om jag utesluter brödet.
Jag har just räknat på hemmagjorda hamburgare och de goda Friscobröden och alla tillbehör, det funkar också men det blir inget mera, möjligen en sallad vid sidan om.
Måste fortsätta att räka och ha koll, i alla fall så här i början. Märker att jag inte alls haft koll, inte tillstymmelse till koll. Ingen nyhet men det jag blev förvånad över var hur mycket kalorier det bli och hur mycket kalorier jag får i mig utan att ens äta godis.

Det är inte konstigt att jag ser ut som jag gör eftersom jag ätit som jag gjort, men ändå förvånas jag. Jag känner mig samtidigt inte riktigt nöjd, suget efter det söta, det goda, småätandet ja allt det där är med mig hela tiden. En del går att avstyra genom att jag faktiskt har tillgång till datorn hela tiden och även min iPhone så att jag kan kolla vad jag ska äta och direkt kunna lägga in om jag tar en knäckemacka att gnaga på. Varje nektarin läggs in osv. Det är nödvändigt för att jag ska hålla koll, för att komma förbi ovanan med att småäta gör jag inte i första taget. tyvärr.

Gött!

2011-07-10T13:08:00.002+02:00

Det är söndag och jag fick sovmorgon idag också. Skönt.

Fuskade lite och ställde mig på vågen i morse. Och den visar nedåt, det är positivt. Jag måste erkänna att jag fuskat på annat sätt också, har inte skrivit in allt jag ätit på Viktklubb, men jag har inte frossat, men det är en ful ovana som jag måste försöka bryta.
Försöker att hela tiden följa ett matschema så att jag inte ska få för mig att äta en massa onyttigt. Det går hyfsat, och snart är det dags för sallad till lunch.

Det är nog bäst att jag går och fixar den meddetsamma.

Nytt försök.

2011-07-08T12:11:00.002+02:00

Soppdieten funkade inte denna gången heller. Jag gav upp. Vågade mig på en vägning i går kväll och trots att jag slarvat en hel del så måste förmiddagens soppor ändå gett lite resultat. 3 kg sedan midsommar. Men det kändes inte rätt att hålla på som jag gjorde. Soppor funkar kanske bättre när man jobbar och har lite fasta rutiner. Eller inte. Har soppor för en hel vecka kvar så jag får väl ta soppa som mellis emellanåt. Eftersom den nya soppan var så lättlöslig och dessutom god kan jag tänka mig att köra den i stället för glass i sommar. Gäller bara att grunda med riktigt kallt vatten till soppan så blir det helt ok. Hoppas jag.

Så hur tänker jag nu då?
Tre riktiga mål mat och däremellan två mellisar. Ska göra mitt yttersta för att hålla koll på kalorierna. Gick med några månader i Aftonbladets Viktklubb för att få lite hjälp på traven. Får se hur det går denna gång men jag ger det i allafall tre månader. Gjorde en meny för idag redan i går kväll, det kändes bra att få den planerad i förskott. Min plan är att inte gå riktigt efter viktklubbs indelning av fett, protein och kolhydrater utan försöka för de tre tårtbitarna ungefär lika stora. I går misslyckades jag kapitalt, tårtbiten som visade fett var överrepresenterad, och jag tycker inte att jag lagt in så mycket feta saker. Där är jag nog en ledtråd på spåren....

Jag har börjat göra "to-do"-listor för varje dag. Inga oöverkomliga utan helt rimliga. Det känns så gott att kunna slå ner ändan i soffan framåt eftermiddagen/kvällen och känna att man förtjänat det. Men jag följer dem inte slaviskt, i tisdags kväll ringde kompisarna från stugan ute på ön och ville att vi skulle komma dit på onsdagen. Och så fick det bli, alltså blev inte mycket gjort på onsdagen men det flyttades till torsdagen i stället. I går slarvade jag lite så en del saker står med på dagens lista också.

Cyklade till biblioteket häromdagen och lämnade några böcker och lånade några nya. Lånade och läste en bok av Charlotta Flinkenberg som hette "Viktiga boken: från godisråtta till storlek 38. Hon tyckte att hon var ett fetto när hon vägde 86 till sina 174 cm. Bara det var ju lustigt. Kom igen. Men jag fortsatte att läsa boken och kände igen mig i väldigt mycket. Hon beskriver hur hon frossar, fuskar och kämpar. Det tog henne 18 månader att gå ner 25 kg. Det gav mig lite perspektiv.

Jag hoppas på mirakler med soppan, finns ju inte en chans att gå ner till en vettig vikt innan husvagnssemestern. Soppan är ju bara en nödlösning. Jag vet det och visste det när jag började för några veckor sedan. Men ändå övertalar jag mig själv att börja på sopporna. Det Charlotta skriver om är ju just det jag själv tänkt. Att byta livsstil, inte allt på en gång utan lite i taget och till en sådan stil som jag kan tänka mig att leva med utan att det känns om en diet. Man kan inte gå på diet hela livet.

Under mina deppigaste stunder har jag egentligen bara velat ta en kniv och skära bort allt som finns på framsidan. Stora otympliga bröst som hänger, en fläskig mage som bubblar över och är i vägen. Fy vad jag hatar dem. Var hos frissan härom veckan och hon plattade mig krulliga hår. Jag brukar trivas i rakt hår men inte när jag är fet, då blir mitt ansikte så himla stort och jag tål inte att se det. Fy vad jobbig jag är mot mig själv. Men det är så jag känner. Ful, fet, lat och otacksam. Det är fyra ord som jag tycker stämmer bra in på mig själv. Bara så äckligt. Bläsch.

Samtalen som jag började med i juni kommer jag inte att återuppta förrän i slutet av augusti, men jag ser liksom fram emot dem på något konstigt vis. Trots att de kommer att kosta mig 500kr /gång. Suck.

Näpp, nu har jag tre hungriga barn som väntar på lunch och själv ska jag ta mitt första mellanmål. Knäcke med makrillfilé. Nu kör vi!

Torsdag

2011-06-16T21:43:00.002+02:00

Ja det har hunnit bli torsdag och i morgon är sista dagen på kurs 1, på söndag klockan 10 börjar del 2.

Vi har klippt och klistrat, teipat, vikt och ritat. Vi har mätt en fasa massa och räknat en hel del.
Men det har varit intressant om dock lite väl mycket på kort tid. I måndags lärde vi oss att måttanpassa en grundmodell på kjol.
I tisdags och onsdags var det grundmönster på liv och ärmar med olika insnitt och former.
I dag började vi med grundmodell byxor. Jösses Petter vad klurigt det kändes. Jag har mätt och räknat som en galning. Efter en massa knåpande frågade jag läraren om hjälp och gissa vad. Jag, som går på grundkurs utan behov av förkunskaper, hittade faktiskt ett fel på pappret!!!

Alla mönster som vi jobbat med har vi ritat först i skala 1:4, det har stundvis varit väldigt pillrigt. Sedan i skala 1:1 på tunt mönsterpapper. Så vi har inte sytt någonting.
Men idag när vi ritat byxor så har vi fått sy, det går inte prova byxor i mönsterpapper. Det finns tre symaskiner och vi är 12 på kursen så alla har inte fått möjlighet att sy idag, utan några får sy i morgon. Jag är en av dem. Men tur var väl det. Jag blev inte klar med mina mönster förrän vid sjutiden i kväll. Det ställer ju till det lite när ens mått liksom blir negativa. Att man går utanför mönstrets ramar. Men det ska bli spännande i morgon att få se om jag mätt och ritat rätt.

Jag har inte klarat husvagnslivet så strålande som jag trott.
I måndags tog jag vägen förbi ICA Focus för att köpa schampo och för att kika, älskar den butiken. Resultatet blev en sallad.
I grå blev det likadant, plus att jag hittade kex i en burk i husvagnen. Jag som trodde jag slängt ut allt som gick att äta.
Men idag har jag tagit mig samman. Om en vecka ska jag åka hem. Jag måste klara en hel vecka på soppor, det vet jag att jag kan. Så nu biter jag ihop!

Jag har ju alltid varit ganska barnslig och det fortsätter jag vara. Tar lite olika vägar hem från kursen varje dag. Man får ju åka i 90 minuter på sin "biljett" så jag åker lite hullerombuller. Det är kul att kika ut från spårvagnens fönster. Konstaterar snabbt att jag gillar Göteborg, ingen nyhet i och för sig! Men konstaterar samtidigt att jag inte skulle kunna bo här. Jag skulle lätt vara ännu mer överviktig om jag bodde här. Inser att jag kunnat äta mat av olika "nationaliteter" varje dag som jag tillbringar här. Spännande.

Har lite planer på att ta mig till Ullared i morgon fredag. Slutar 12, så det finns gott om tid och jag inbillar mig att det är färre människor där en fredag än en lördag. Ska inte ha något speciellt, men behöver nya tights och en ny BH. Frågan är om jag kan hitta någon BH där, men det kan vara värt ett försök.

Fick reda på idag att kusinerna tillsammans med moster skulle till Liseberg på lördag så kanske jag hinner träffa dem en sväng. Sedan ska jag försöka få till en träff med Lena när jag är i trakterna, det är ju inte så ofta vi ses. Kanske en träff med Jenny också, henne har jag inte träffat tidigare, men det är alltid kul med nya kontakter.

En kvinna som brukar vikariera för mig i slöjden har en utställning här i Göteborg på Elit Plaza? Ska se om jag hinner förbi där också någon eftermiddag i nästa vecka.
Brorsan vill ha saker från IKEA, så det ska jag också hinna med innan jag styr kosan hemåt på torsdag om en vecka. Fullt ös med andra ord.

Var trött och frusen i morse när jag vaknade i morse så jag ska nog försöka lägga mig lite tidigare i kväll.

Camping

2011-06-13T19:02:00.001+02:00

Det är inte alltid roligt att bo på camping. Jösses vad det grillas i parti och minut! Luktar gott.
I dag är jag lite yr, har mest känt av det när jag stått och gått men nu känns det även när jag sitter. Men det kommer väl att ge med sig.

Sov gott i natt, vaknade inte en enda gång. Gott det. I dag måndag är det inte riktigt så mycket folk på campingen. Men jag antar att det kommer att ändra sig mot slutet av veckan.

De nya sopporna är verkligen goda. De godaste hittills av provade soppor faktiskt. Nog för att mat hade varit godare men nu är det så här det är.

Det var lite kämpigt i dag på kursen. Det var jag och en tjej till som var lite kraftiga resten var tunnisar. När det kom till att ta mått så skulle vi ta hjälp av varandra, helst skulle vi mäta mot kroppen och inte utanpå kläderna. Jag kände ångesten komma krypande. Men jag slog mig ihop med den andra tjejen som var kurvig. Jag fick inget höftmått, för magen hängde lite över och då spelar det ju liksom ingen roll för mönstrets skull. Det fick gå ändå. Satte lärarens kunskaper på prov, skrattade lite åt det men i hjärtat grät jag. Det första man vill göra är att trösta sig själv, och det med hjälp av något gott. Det är ju så himla sjukt. Kan ju inte äta mera för att trösta mig.
Det känns olustigt.

Husvagn

2011-06-12T23:22:00.002+02:00

Happ, då var det söndag kväll, snart dags att krypa ner i sängen för att få sig lite sömn.
Dagen började med dusch och en frukostsoppa. Åkte sedan på gudstjänst. I dag var den riktigt bra.

Sedan har dagen rullar på, jag har vilat lite, var lite yr. Hjälpt maken att montera en garderob. Försökt klippa klorna på lilla kaninen. Men det gick inte så bra. Både jag och Stumpan blödde. Jag från ett djupt rivmärke efter hennes oklippta klor. Hon för att stackarn sprattlade till just när dottern skulle klippa, medans jag håll Stumpan. Inte bra. Hm, det såg ju så lätt ut när tjejen på kaningården klippte klorna på Stumpan när vi hämtade henne... Jaja, vi får väl träna.

Nu sitter jag så här i husvagnen för mig själv. Det gick fint att köra ner till Göteborg och det var inte svårt att hitta rätt till campingen heller. Fick stanna 2 gånger för att hitta en toalett, det är ju så det är när man ska dricka allt detta sörja vatten. Men det får jag väl ta.
Vägde mig inte i torsdags när jag började med sopporna, utan först i fredags. På fredag är jag inte hemma så då kan jag inte väga mig. Nästa gång jag kan ställa mig på min våg är dagen före midsommar. Hoppas att jag klarar denna prövning. Var grymt sugen på att köpa både det ena och det andra goda idag när jag satt i bilen på väg hit ner. Maken gjorde en egen potatissallad innan jag åkte. Brukar inte vara så förtjust i den men förra helgen så fick han till den så bra, nu gjorde han en omgång till. ÅHH va sugen jag var.

Dags att stänga ner för idag.

Förkyld

2011-06-11T11:52:00.002+02:00

Har smygit mig in på dag nummer tre. Det känns en viss avsaknad av mat måste jag nog ändå påstå. I går kväll stod jag i köket på ett ungdomscafé. Att värma en panpizza med tom mage är nära nog tortyr. Inte för att jag tycker att de är så goda i vanliga fall men nu sög det rejält i magen. Känns lite annorlunda med uppstart på en torsdag och första vägning på en fredag. Har ju i vanliga fall börjat på en måndag. Känner mig lite tveksam till hur länge jag orkar att gå på sopporna men det visar sig väl.

Just nu sitter jag faktiskt på jobbet, fastän det är lördag. Har ju inte några elever heller. Men jag hade bråttom hem från jobbet i går och hade inte tid att städa upp det värsta stöket. Eftersom jag ska ha vikarie nästa vecka så vill jag inte lämna salen så rörig. Storstädningen får jag ta på sommarlovet för det hinner jag inte innan skolan slutar för mig. Kursen håller på till den 23 juni.

Så i morgon kväll krokar jag på vagnen och drar till Kärralund. Att kroka på vagnen och att köra är inga problem. Inte heller att ställa upp den. Men att backa med vagnen är värre. Och nu är jag ju själv så jag kanske inte kan knuffa den rätt heller. Men det kan gå om det är asfalt på husvagnsrutan. Eller får jag helt enkelt bita i det sura äpplet och be någon hjälpa mig backa in den.

Från och med söndag ska jag alltså bo 11 nätter själv i husvagnen. Så länge har jag aldrig varit borta från familjen. Min käre make har varit på flera resor till konferenser i olika länder och har varit borta 10-12 dagar i flera omgångar, men det var dock ett tag sedan sist. Med andra ord har inte min man varit själv med barnen så här länge någonsin och barnen fyller 10 och 7 år under hösten. Nyttigt för oss alla tror jag. Jag har sedan ett par år haft ett stort behov av att få vara i fred och för mig själv. Nu får jag för första gången möjligheten att prova. Spännande.

Har köpt soppor för två veckor eftersom jag inte kommer att vara hemma. Köpte den nya sorten som jag skrev om i går. Slanka. Har provat mintchoklad och den var väldigt god. Så det lovar gott. Det kommer att bli jag, sopporna och husvagnen i elva dagar. Sedan kommer midsommar.......ujuj, hur ska det gå, grill, jordgubbar mmmmmm.

Då så

2011-06-10T10:10:00.003+02:00

Har försökt att skriva ett inlägg från iPad men det vill sig inte. Har försökt flera gånger, men nu så sitter jag vid en "riktig" dator så nu ska det väl bli gjort.

Då har jag hastigt och lustigt bestämt mig.
Trots att jag sagt hela våren att jag inte skulle så gör jag det nu i alla fall.
Jag började med sopporna i går igen.
Den sista tiden har jag haft lite bekymmer med magen. När jag ätit får jag ont i magen och den känns så uppblåst så att den skulle kunna sprängas. Inte gaser utan bara spänd så in i den.
Efter en kväll ute med kollegorna i onsdags fick jag nog. Jag kunde inte äta upp den dyra och goda maten, efterrätten fick jag helt skippa och likaså den lilla chokladpralinen till kaffet. De sista dagarna har ju vädret varit mot mig. Det vill säga att det varit så varmt. Vill ju inte klaga på värmen men när man är överviktig så känns den ju ännu lite mer. Eller är det bara som jag inbillar mig? Jag svettas som en dåre. Det fullkomligt rinner svett. Är ständigt blöt på ryggen, i pannan, under brösten, mellan brösten, under magen, i nacken osv osv. Jag blir äcklad av att jag svettas så, jag är äcklad över min kropp. Det här går inte. I veckan gick min BH sönder. Har bara en. Blir galen.
Så bara så där bestämde jag mig. Det blir några veckor på soppor för att kunna komma i mina stora kläder, för det sista har inte ens de passat. Får väl se hur länge jag orkar och står ut.
Men idag är jag inne på andra dagen. Jag har en kurrande mage och springer på toa hela tiden. Med det bör jag ju klara av! Eller???

Det är ju inte roligt att börja med sopporna så här sent, eftersom det är midsommar om några veckor. Men det kommer väl aldrig att finnas något bra tillfälle. Så nu kör jag ett tag.
Tänkte testa nya soppor, har ju nåra XV soppor kvar så de för jag ta först, men sedan har jag tänkt att prova nya soppor som heter Slank. Vet bara att flera som gått på Cambridgekuren har bytt till denna. Hoppas att det funkar lika bra.

Det var väl märkvärdigt....

2011-05-26T10:39:00.003+02:00

Det är över en vecka sedan jag skrev mitt förra inlägg, då var ju tanken att ta tag i livet, men ännu har jag inte gjort det.

Att det ska vara så svårt att rycka upp sig.

Fick efter lite påtryckningar reda på svaren av min sömnutredning. Jag har några korta andningsuppehåll under natten men inte så stora problem att det är behandlingsbehov.
Däremot frågade läkaren mig om jag vaccinerat mig mot svininfluensan, och jo ja det gjorde jag väl hösten 2009. Men jag kan inte minnas när tröttheten kom. Den har liksom smugit sig på.
Jag ska till läkaren på vårdcentralen på fredag i nästa vecka för att ta nya prover så får vi se vad som händer.
Enligt läkaren på sömnapnémottagningen kunde man utreda vidare om jag lider av en mildare form av narkolepsi. Men då måste jag till Göteborg och göra en annan sorts test än den jag nu gjort.

Vi får helt enkelt se vad som kommer fram på fredag.
Har läst en del om B12 brist och undrar om det är något sådant som jag har. Vet att proverna visar att jag ligger inom normalvärdet men väldigt lågt. Får nog sluta att läsa om sjukdomar man blir ju hypokondriker... men att jag läst om just b12 var en slump då det stod som en rubrik på ett familjeforum som jag brukar vara inne på ibland. Handlade om hypo...... någonting.

Annars då.
Jo den tuffa veckan är avklarad, jag har så sent som i går klarat av det sista av mina utvecklingssamtal, för den här terminen. Nu återstår snart "bara" att sätta betyg på eleverna innan den 10/6. Skönt att det ska vara avklarat tills dess, för den 12/6 åker jag till Göteborg på kurs. Det bidde inget hotell för min del, inget vandrarhem heller. Det bidde husvagn, så jag får dra ner husvagnen till Göteborg på söndagen efter som kursen börjar på måndag morgon. Ser faktiskt fram emot det.

Har fått två kommentarer på mitt förra inlägg:
Lena: Det klart att jag gärna kommer och hälsar på!!!!
Annoym: Du har helt rätt! Jag vet att jag måste må bättre inombords, men det är inte så lätt att nå dit. Jag vet inte hur. Ska påbörja nya samtal i början av juni och jag hoppas mycket på dem men samtidigt så vet jag ju inte riktigt vad jag ska ta upp. Allt är så diffust.

Jag har ju gått ner i vikt med hjälp av soppor under ett antal vårar, men i år orkar jag inte, har inte råd och har inte lust. Samtidigt som ångesten kommer krypande. Kollegorna och väninnorna pratar bikini, jag pratar parasoll. Finns inte en chans att jag tar på mig ens en tankini i år. Det blir shorts och linne och läsa en bok i skuggan. Jag som inte ens äger några shorts och som inte har några linnen som passar. Nä fy farao nu tjuter jag snart. Det här går inte............

Vår nya familjemedlem Stumpan har varit hos oss i snart en månad. Denna lilla pälsboll till kanin är söt som socker men har ett temperament. Bits i bland. Den är ju inte så gammal ännu men jösses vad svårt det kan vara att uppfostra en kanin. Det är så roligt att se den skutta omkring i sitt koppel på gräsmattan och dottern som får springa efter så att kopplet inte sträcks för mycket.

Just nu ser jag fram emot 5 dagars ledig het i nästa vecka. Torsdag-måndag plus min lediga tisdag. I helgen har vi klassfotboll, sonens klass spelar på lördag och dottern på söndag så det blir fotboll hela helgen. Inte det roligaste jag vet men man vill ju vara med för barnens skull.

Så nu börjar det verkligen ta på terminen.....
snart bara en arbetsdag kvar denna veckan,
2 arbetsdagar nästa vecka och
3 arbetsdagar veckan därpå, sedan bär det av på kurs...
Jag har alltså bara lektioner i 6 dagar till om jag inte räknar med idag.
Gôtt!

Låter jag arbetsskygg? Mmm kanske. Men jag är bara så trött.
Kommer att behöva jobba under lovet för det är ingen annan som städar salen och alla skåp och fixar med planering osv. Men någon regnig dag kan man ju åka till jobbet..

nu får det vara nog.

2011-05-17T15:51:00.000+02:00

Har försökt att göra inlägg på bloggen från iPad men det har inte funkat, har bara kunnat skriva överskriften och sedan har detvarit stopp. Men nu testar jag att skriva inlägget först, får se om det får någon överskrift.

Det är min lediga dag och jag inte gjort allt för mycket. Suttit vid datorn en hel del. Söker efter boende i Göteborg för en kurs som jag ska på i mitten av juni. Har hunnit tvättat någrat tvättar ohc fler ska det förhoppningvis bli innan dagen är över.

Det är en ganska biffig vecka på jobbet, så det känns skönt att få vara ledig en dag.

I går hade jag handledning 9.45 till 10, utvecklingssamtal kl 10, 11, 0ch 12. lektion mellan 13.20-15.20, konferens mellan 15.30-17.00. Städade salen 17.00-18.30, hem, åt, veckohandlade, nattade barnen och sedan var jag trött.

I dag är jag ju ledig emn det behöver ju fixas lite hemma också, just nu har dottern 2 kompisar här.

I morgon är det lektioner så gott som hela dagen, plus extra lektion för att jag måste vikariera för en kollega, plus ett samtal med vår nya rektor.

Torsdag tror jag att dagen ser ut som den brukar på tordagar och på fredag dags för ytterligare ett utvecklingssamtal.

Ser fram emot att få åka på kurs till Göteborg under nästan 10 dagar, det har jag aldrig gjort förut. En kurs i mönsterkonstruktion i två delar. Hoppas att det blir roligt.

i övrigt då...

Besöken hos naprapaten har gett resultat, huvudvärken är nästan helt borta, känner av den i bland men inte alls varje dag och konstant fom förut. Samtalen som jag slutade gå till ska jag börja med igen fast på ett annat ställe och med en annan samtalspart. Just nu känns det inte som om jag har ett jätte strot behov av det, när huvudvärken försvann mår jag ju bättre igen. Men samtidigt kanske det är så att det är när jag mår hyfsta som jag ska jobba med det för att inte halka dit igen eller för att föstå varför jag får mina svackor.

Den stora stötestenen och det som gör mig mest deprimerad just nu är som vanligt vikten.

Jag har aldrig varit så här tjock.

Men nu tror jag att jag närmar mig en vändning. Har åter fått hem boken "Hjärnkoll på maten" och tänker göra ett försök utifrån de ideer som finns i denna.

Det är helt otroligt vad dåligt man kan må över sig själv utan att klara av att ta tag i det. Jag börjar känna mer och mer avsky för min kropp och mig själv. Hur kan jag stoppa i mig mera när jag ser ut som jag gör, när jag gråter varje morgon jag ska klä på mig, när jag får panik varje gång jag blir bortbjuden. Varför fortsätter jag att äta onyttigheter när jag skäms över min kropp, äcklas av min stora byst, stora mage och gropiga lår. VARFÖR gör man så hä rmot sig själv?

Läser om framgångshistorier på viktklubb och andra ställen, möts av det överallt, men jag har ju försökt, jag har ju testat. Visst har det funkat, men inte länge! I min garderob hänger kläder i storlekar från 38 till 48, nu börjar 48 bli små. MItt BMI närmar sig kriterierna för operation. Men jag ligger på gränsen så jag kan inte bli lovad pengarna tillbaka för en operation i tyskland.

Sömnutredningen har jag inte fått svar på, röntgen visade ingenting. Jag är helt enkelt bara en fet, lat och otacksam person. Bara att konstatera och accepter och ta tag i livet. Bara.....

2011-05-16T20:57:00.001+02:00

Ojoj

2011-04-06T09:30:00.002+02:00

Försöker göra ett inlägg från min jobbdator men kan inte ens öppna sidan. Varför vet jag inte. Men inlägg kan jag tydligen göra. Det är rörigt nu. Har haft huvudvärk i en månad, den är inte borta långa stunder utan är med mig dagligen och ganska konstant. Det startade med akuthuvudvärk för en månad sedan och sedan har den hängt med, inte lika intensiv som när det startade men den finns där hela tiden. Har sök för det 2 gånger. Första gången blev diagnosen, Spänningshuvudvärk. Det har jag haft förr, någon dag eller del av en dag men inte under 1 månad. Har provat massage 3 gånger och sjukgymnast med akupunktur 5 gånger utan resultat. Och då pratar vi noll resultat, det har inte ens hjälp för stunden. Vid andra besöket hos läkare hade jag tänkt att man kanske skulle kunna ta ett blodprov för att se om det fanns någon bacill eller virus som var roten till det onda. Men det gjorde man inte utan det skickades en remiss till röntgen, så på onsdag i nästa vecka ska jag göra en skallrönten. Det känns väldigt dramatiskt och i min nuvarande sinnesstämning är jag helt och hållet övertygad om att det inte kommer att visa någonting. Den 21 ska jag sedan till sömnlab för att få låna hem en apparat som visar hur jag sover. Mycket nu. Anledningen till detta är att jag är trött mest hela tiden, kan sova var som helst och när som helst om jag bara fick möjlighet. Inte som narkolepsi där man inte kan kontollera sin vaken het. När denna remiss skrevs kunde jag sova hur mycket som helst. Det kan jag förmodligen fortfarande men min sömn är negativt påverkad av min huvudvärk och den verk som jag utvecklat i nacke, axlar och rygg. Det är ju förmodligen från dessa regioner huvudvärken härstammar och de känns verkligen av. På ett sätt som det aldrig gjort förr. Ja men det var väl en trevlig läsning. För att lägga till lite mer trams så har jag avslutat mina samtal med psykolog efter enbart 3 tillfällern. Så nu söker jag någon annan att prata med. Psykologen ingav inget förtroende.... eller vad tycker ni om detta? Vid första samtalet så frågade hon mig lite om min bakgrund, varför jag sökt hjälp osv. Jag berättade så mycket jag kunde. (Har ju inte svårt att prata!!!!=( I mitt ganska förvirrande tillstånd som svammlade jag väl på en del. Efter ca 30 minuter berättar hon att hon brukar lägga upp "behandlingen" på följande sätt. -"Jag brukar träffa mina pasienter 45 minuter per gång, jag brukar lägga upp det så att vi träffas varje vecka i 10 veckor.....därefter kommen någon förklaring till att man träffas 10 gånger..det beror på att det är så många gånger som man har råd att lägga per individ. Då betalar jag ju ända mitt samtal själv... Dessutom kunde jag ju välja själv om jag ville prata eller vara tyst vid dessa träffar. Men om jag var tyst så skulle ju inte samtalen hjälpa så mycket. Oh, no shit! Har ju sökt hjälpen själv och har pratat i en halvtimma. Har hon svårt att läsa av mig som person? Åh det kändes ju bra. Hade hon sagt att hon brukade träffas 10 gånger för att sedan göra en utvärdering hade det ju känts betydligt bättre för mig. Men jag kanske bara är känslig. Hon undrade om det var just min trötthet som vi skulle fokusera kring under våra samtal. Jag svarade att jag vill hitta tillbaka till mig själv, att jag liksom tappat bort mig själv på resans gång och att jag ville kunna förstå lite varför jag mår som jag gör i perioder. Tänker att jag vill få bukt med mina deppiga perioder. Jag vill må bra, tycka bättre om mig sjävl osv. MEN detta var ett alldeles för omfattande område att arbeta med under dessa 10 tillfällen vi skulle ses. Jag borde kanske söka mig till en privat psykolog tyckte hon. Hm ja, lite så gick tongångarna under första besöket. Jag var tveksam till att gå dit någon mer gång men beslutade mig för att gå ytterligare en gång, ge det en chans till. Besök nr 2 gjorde inget särskilt intryck så jag gick en tredje gång. Besök nummer 3. Jag får komma in i rummet, sätta mig i en stol. Hon sätter sig i den andra stolen. Hon är tyst. Jag börjar känna mig lite olustig och vet inte riktigt vad som är tanken.... Tillslut bryter jag tystnaden genom att säga att jag inte vet vart jag ska börja. Hon frågar om jag upplevt något sedan sist jag var där. Tankarna snurrar (vilket är en del av min problematik just nu. Det är kaos i min hjärna.) Börjar i någon ända av kaoset, hon flikar in några frågor här och var. Vi kommer bland annat in på självförtroende, vilket jag inte äger något större. Tycker att det är omöjligt att säga något som jag är bra på, det skulle vara att prata, vilket jag inte tycker är någon överdrivet positiv egenskap. Lider ofta av att jag pratat för mycket, att jag får ångest över att jag pratat för myckte när jag lägger på luren efter att ha pratat med någon, eller när jag sätter mig i bilen efter att hag varit borta hos någon. Alltså är detta något som jag upplever som ett problem. Svaret från psykologen? -"Ja du pratar en hel del. Du kanske borde tänka innan du pratar!" Ett fint råd tycker jag......... det kändes ju väldigt trevligt att få det liksom slängt tillbaka på mig. För det var så jag upplevde det hela. Jag blev tyst och tankarna snurrade på än vildare i mitt huvud. Hon frågade vad jag tänkte och tyckte jag såg ledsen ut. Det var jag. Så otroligt ledsen. Det är ju för katten kaos i huvudet, ingen röd tråd. Det är ju delvis därför som jag bett om hjälp. När jag tidigare gick på samtal upplevde jag att den kvinnan liksom ledde samtalen lite mera, jag kände mig fokuseras och fick hjälp att kanalisera mina destruktiva tankar och fick nya infallsvinkar som hjälpte mig mycket. Här kändes det mest som "rub it in". Jag vet ju att en del av min problematik är min ångest över vikten. Detta nämnde jag också någon gång under samtalet. Svaret på detta? -" Men är det enbart negativt med övervikt?" Ehhhhhh. Jag kan inte komma på något positivt. Det skulle vara att jag kan bada längre på somrarna eftersom mitt fett gör att jag inte fryser så lätt, eller som när vi var i fjällen, på grund av min vikt fick jag bättre glid under skidorna och åkte förbi min betydligt lättare svägerska på de flackare delarna av backen. Ärligt talat? Något positivt med övervikt? När jag kom hem grät jag, fick ringa en god vän för att prata av mig lite. På tordagen ringde jag och avbeställde min nästa tid. De frågade om jag ville boka en ny tid och jag sa att det behövdes inte, för jag var inte hjälpt av hennes samtal. Ge tiden till någon annan som vill ha den. Ska man så sedan ut i djungeln av psykologer osv i den "riktiga världen" utanför värdcentraler osv. Så är man ganska utlämnad. Det finns många, det är dyrt och det är kö. Man vet ju inte vad det är för individer. Osäkerheten växer. När så sedan huvudvärken går med mig varje dag så överskuggar den lite av mina negativa tankar. Nu har jag gnällt och skrivit av mig den värsta frustrationen. Detta är ju lite av min dagbok så det får bli min klagomur. Kan ju inte tjata sönder min omgivning. Har under den sista tiden läst en bok som jag tror mycket på. Hjärnkoll på vikten. Hade svårt att ta mig igenom den, konsentrationen är inte på topp. Nu följer jag upp med Hjärnkoll på maten. Ska försöka att lägga om min kost, väger mer än jag någonsin gjort utan att vara gravid eller att nyss ha fött barn. Varje dag, varje morgon är en kamp. Sitter på sängen och tittar på min garderob.....inte mycket passar vid det här laget. Ånget och depression tynger. Tar sedan på mig samma som jag gått i hela hösten och vintern, snart söndertvättat. Kjolen har jag fått knäppa upp och sätta ett gummiband i, mellan knapp och knapphål. Detta för att få någoan cm till i midjan. Nu orkar jag inte gräva ner mig mera.

Hej på er

2011-03-03T23:07:00.002+01:00

Hej igen.
Tänkte att det var dags att göra ett inlägg, det var ju ett tag sedan.

Jag mår väl lite bättre än förra gången jag skrev men inte mycket.
Tabletterna gör ju sitt så jag är inte helt under isen som jag var då i januari.
Men är fortfarande nere på botten och rotar.

Nu har det blivit bestämt att jag ska in på undersökningar av olika slag. För det första blir det en sömnutredning, för att se om jag har sömnapneer. Sedan ska det ev kollas om jag är intolerant mot gluten. Blodproverna visade på normala värden men att jag ligger i nedre regionen när det gäller B12 och järn.
Trött är jag hela tiden, kan sova när helst jag lägger mig. Så fort jag tagit mig för något, spelar ingen roll vad, så är jag som en zombie nästa dag eller senare på kvällen.
Får se vad detta ger- är dock personligen övertygad om att jag förmodligen bara är extremt lat och ego.

Vikten vill jag inte prata om...

En stund sedan......

2011-01-22T17:12:00.002+01:00

Har inte varit ute på bloggen på evigheter...
Har inte lust, har inte ork, har inte något vettigt att skriva om.
Har inte hindrat mig förr men nu gör det det.

Spiralen nedåt har accelererat ganska snabbt den sista tiden och i går ringde jag min läkare på vårdcentralen för att boka in ett besök. Vi pratade en liten stund och kom fram till att jag nog skulle må bra av att försöka komma i gång med samtal igen. Det tror jag skulle vara bra.
Har sedan i höstas sakta dragit ned på min medicin men fick nu rådet att börja trappa upp lite försiktigt. Inte kul men så här kan jag inte må.

Vikten är en del av bekymret. Jag är frestad att ta till sopporna men förstår någonstans innerst inne att det bara är en temporär lösning och att min kropp inte mår bra av att gå ner 20 kg varje vår för att sedan lägga på sig allt ihop igen. Men jag vill ju inte se ut så här....

Planen var att träna mig i form. Jag började lite försiktigt och det kändes ganska ok, men så plötsligt så fick jag ont i benet, tog det lugnt i några dagar och skulle sedan gå iväg till gymmet i går. Då fick jag en total härdsmälta på morgonen. Fick utbrott på sonen, på mig själv och gick och lade mig och sov i flera timmar. Läkaren frågade om jag kunde sova eller om jag behövde hjälp med det....Nix är det något jag kan så är det att sova.

Lever lite i en verklighetsflykt. Gör saker som får tiden att gå utan att jag gör något eller tänker så mycket. Orkar inte ta tag i livet helt enkelt. Trist inlägg, men jag hoppas att det vänder.... ska försöka komma ut på lite mera promenader nu när det inte är så isigt....

Kram på er
PS:Jag lever.

Hello!

2010-10-23T15:52:00.002+02:00

Det var ett tag sedan jag skrev och det brukar bara betyda en sak. Att jag leker struts igen.
Att jag helt sticker huvudet i sanden och inte låtsas om mina bekymmer. Äter som en häst och motionerar minimalt! Idiot helt enkelt!

Det går åt skogen helt enkelt. Är inte uppe startvikten från i våras men jag knappar in på den, det är en sak som är säker.

I förra inlägget skrev jag om att jag kommit i gång med Zumba. Men det sket sig. Kom aldrig i väg på Zumba i den andra lokalen..har varit förkyld i 3 veckor och de 2 första veckorna var all sådan rörelse helt uteslutet, har nog inte varit så förkyld på evigheter. Har aldrig feber men det har jag haft denna gången. Även om jag inte är helt 100% fortfarande så kan jag inte skylla på det längre. Mannen har varit borta i veckan men det finns ju barnvakt, gymmet har barnrum osv. Det som det har hängt på lite den gångna veckan är väl ekonomin. 95:- per gång är dyrt.

Men egentligen är det väl så att jag är rätt lat och inte orkar ta mig för någonting.
Det är lite av moment 22. Har inte ork/lust att ta mig för något med motion, blir fetare och får ännu mindre ork och lust. På väg nedåt i spiralen igen.....vikten stör mig, mitt stök stör mig, mitt humör stör mig hela jag stör mig på mig själv.

Ta tag i det då ditt lata, feta skrälle! Sitt inte bara och klaga!!!! Gör nått!!!!
Att det ska vara så svårt!!!!! Fattar du trögt eller?????

Krasch

2010-09-26T21:39:00.002+02:00

Ja det är bara att konstatera, det funkar inte med sopporna just nu.
Jag kunde lika gärna avbryta det hela och äta vanlig mat.
Det är inte ultimat att gå på soppa från frukost och fram till kvällen för att sedan äta en massa onyttigt. Så nu tar jag paus.
Ska försöka att få lite ordning på ätandet ändå.

Jag har ju varit ganska duktig på att röra mig under några veckor och jag har varit på Zumba tre veckor i rad.
Zumba på gymmet är ganska nytt och jag fick plats på första passet. Man kan börja boka platser till kommande veckas pass samtidigt som veckans pass börjar. Så om mitt pass börjar 18.15 på torsdagar så kan jag inte boka nästa veckas pass förrän tidigast när jag kommer ut från det passet som jag just genomfört. Har lyckats få plats tre gånger på raken vilket är en bedrift. Det har varit många som inte fått plats. Det har varit ett enormt tryck på platser. Första 2 veckorna fanns det bara pass på torsdagar. Från och med förra veckan så finns det pass tisdagar och torsdagar. Men så förra torsdagen fick jag inte plats på veckans torsdags pass, och i torsdags tänkte jag inte på att gå in och boka pass så nu finns det inga pass kvar. Zumbapassen fylls alltså på en timma efter att man kan börja boka plats.
Men så i går fick jag reda på att det kommer att finnas Zumba i en annan lokal från och med torsdag. 20:-/gång. På gymmet 95:-/gång.
Så det får testas den kommande veckan.
Oj vad rörigt det blev.

Har inte suttit vid datorn på en vecka. Fick låna svågerns avlagda IPhone för ett tag sedan och eftersom den går på det trådlösa nätverket här hemma så har jag mest använt den. Måste lära mig hur jag kollar alla bloggar via den och hur jag enkelt kan kommentera. Det borde ju gå. Så det är därför jag inte kommenterat någon på ett bra tag.

Jösses

2010-09-14T18:21:00.002+02:00

Ja vart ska man börja?
Veckan som ligger bakom fungerade inte så bra, vad gäller soppor i alla fall. Men jag har rört på mig mer än jag brukar. 1 timma Zumba på torsdagen och fler promenader, plus lite Zumba hemma i gillestugan.
I går var det back on track igen..men så jobbade jag sent, kom på att jag var tvungen att åka till affären på hemvägen för att köpa pynt till dotterns tårta. Och nog kom jag ut ur affären med mer än det jag skulle ha. Halvvägs hem slängde jag ut det genom bilrutan.
I dag är det 3 veckor tills jag fyller år, det borde jag väl kunna klara av? Det ger en liten knuff på vågen och möjlighet för en bra uppstart i rätt riktning.

Har försökt att lägga fokus vid motion i stället för mat och framför allt godis.. det har gått hyfsat bra tycker jag. Har ju rört på mig mer än på länge, men så har jag ju inte skött maten så bra, det brukar så hyfsat under dagen för att sedan totalt haverera på kvällen..
Att vara ensam hemma är så skönt men jag hanterar inte maten så bra då...

I dag känner jag ändå att jag är ganska nöjd med min insats. Jag har bakat bröd och bullar, cyklat fram till affären två gånger, lämnat in låneböcker, tvättat några tvättar och hängt tvätt. Gjorde en tårta till dottern i morse och nu har jag egentligen "bara" lite disk kvar och kanske hinner jag någon eller några fler tvättar. Helt ok.

Känner redan nu att magen protesterar och att hjärnan lever sitt eget lilla liv.
Får nog ta en soppa eller lite vatten...

Varning!!!

2010-09-07T19:06:00.002+02:00

Jag menar det verkligen! Läs inte detta inlägg om du inte orkar med en gnällspik!

Har lust att vråla ut min frustration, jag är så besviken på mig själv. Jag sitter banne mig nästan och lipar i skrivandets stund.
Efter vårens intensiva soppande gick jag ner mellan 20-25 kg. Jag var inte riktigt i mål på min dröm vikt men det dög för stunden. Upptrappningen skötte jag utmärkt i en vecka. Sedan gick allting snett. Och har gjort sedan dess. Jag har inte gått upp allt jag gick ner, riktigt så illa är det inte....ännu. Men det är där jag kommer att hamna om jag inte vänder trenden NU!

Tänkte ta en kort period med sopporna igen för att vända trenden, men jag klarar det inte. Jag har staplat fördelarna på hög. Har aldrig gjort det på hösten, bar när man kan trappa upp och sköta maten när man har fasta rutiner istället för lagom till sommarlovet, kläderna kommer att passa bättre och sitta skönare osv osv. Men ändå kör jag huvudet i väggen hela tiden. Skulle banne mig isoleras i skogen i norrland i en månad, skulle behöva in på behandlingshem. Jag är så arg, så himla arg. Är på ett fruktansvärt humör, fräser som en ....ja jag vet inte vad. Inte kan jag skylla på PMS heller för då är jag illa ute... är ju mitt i skiten just nu.....

Åh vilket trevligt litet inlägg!!!!!
Jag är helt enkelt helt himla less på mig själv! Hur svårt ska det vara att komma igång med rörelse och att äta rätt?! Skärp dig Ulle! Get a grip!
Nu kör du sopporna till den 5 oktober som du planerat! Kom igen!!!! Du klarar det!!!!

Växlande

2010-08-05T15:33:00.002+02:00

Ja det är ett mysko väder vi har.
Sol, regn, åska, sol, blåst, stiltje allt i en salig röra.

Det enda tråkiga med vädret just nu är att den fina färgen jag fick på semestern redan är ett minne blott. Annars så gör jag inte mycket nu.
Skrotar här hemma och njuter av det.
Nja kanske en sanning med modifikation. Jag njuter av att gå och skrota samtidigt som jag får lite ångest av att jag borde göra massor.

Om minde än 1½ vecka börjar jobbet igen. Det är med blandade känslor som jag tänker på jobbet. Är inte helt på det klara med vad jag känner så det är ingen idé att babbla om det här. Det skulle bara bli för svammligt.

Ställde mig på vågen i måndags och det var upp men inte katastrof.
Måste nu vända trenden men uppgång på vågen. Ska klara det, men inte idag....

I dag har jag börjat ta itu med mitt arbetsrum i källaren. Skruvade isär vävstolen i förra veckan, men sedan blev mitt rum en tillfällig förvaring för en massa prylar som snabbt skulle undan innan kalaset i söndags. Så nu har jag börjat rensa bland skräpet. Det vore trevligt med ett arbetsrum i ordning innan skolan börjar så att jag kan använda det som sig bör.

Hemma igen!

2010-07-29T13:44:00.002+02:00

Vad stort huset kändes när man kom hem igen.

Vi har haft en underbar semester. Det har varit lagom av allt.
Första dagarna var det nästan för varmt, när man kom ut i förtältet på morgonen höll jag få att få slag. Men på stranden fläktade det gott.
Resten av dagarna var det lite mulet på förmiddagarna och sedan klarnade det runt lunch. Så det blev stranden nästan varje dag. Barnen har älskat stället. Stranden var perfekt, vattnet ganska varmt, kompisar i mängd, det fanns cykelbana, lekplatser, minigolf, tennis mm mm. Det var inte en särskilt stor camping, men helt lagom. Det kändes familjärt och lugnt.

Väl hemma var det dags att tömma vagnen på packning. Kämpade för att plocka in en väska i taget och plocka in allt på sin plats innan jag hämtade nästa laddning. Det brukar så lätt se ut som kriget när man kommer hem annars. Hade ju städat innan vi åkte så det var skönt att det inte blev allt för stökigt.
På söndag firar vi 12-årig bröllopsdag och på måndag fyller sonen 6 år så då hade vi tänkt ha kalas. Då är det skönt att inte behöva städa sig tokig. Det lyckades ganska bra.
Var tvungen att åka till stan ett ärende, då passade barnen på att baka cup-cakes. Kul. Men gissa hur köket ser ut nu????? Antar att det blir jag som får ta hand om det.

I dag regnar det ute, men det är ändå varmt och fuktigt. Sitter i källaren på mitt arbetsrum och svettas. Har monterat ner min vävstol som stått och tagit plats. Inser att jag inte kommer att väv på den på ett tag så jag monterar ner den. Det känns plötsligt rymligt men fortfarande mycket bråte att ta vara på. Det är STÖKIGT här inne. Perfekt väder för att fixa till det. Det skulle ju vara skönt att kunna använda arbetsrummet!!! Framför allt när skolan börjar igen. Får se hur långt jag kommer idag. Ingen brådska...

I morgon åker jag mot Göteborg för att träffa Lena. Det ska bli kul. Förra gången gjorde vi Ullared och IKEA. Denna gången vet jag inte vad vi gör. Snackar och tar en yoghurt på Triumf? Inte något allt för krävande i alla fall. Ska bli spännande att få höra mera detaljer om hennes äventyr i Tyskland.
Har lovat min svägerska att vi ska hjälpa henne med hennes tre killar medan de är på begravning så jag vet inte riktigt när jag kommer iväg till Lena. Ska försöka få lite hjälp av makens lillebror. Då blir de två som tar hand om barnen och jag kan ge mig av tidigare. Får se hur det blir.

Maten då?
Planen med den extra kylväskan hade kunnat vara ok. Det gick bra till en början men så hade några av våra vänner glömt sin kylväska hemma så vi lånade ut vår. Å andra sidan hade det inte hjälpt med den stängda låda så mycket som jag tänkt. Det var nära till kiosken, låg i samma hus som dusch och toa. Så dit kunde man ta en sväng.... På stranden fanns ju kulväskan med den innehöll allt gott, inga problem att smyga till sig lite gott...Och så hamnade ju alla kex i skåpet i husvagnen i alla fall....så då kunde jag ju göra som jag brukar.....Äta i smyg! Vem blir fet av det?????

Har inte vågat ställa mig på vågen, men nu måste jag vända trenden.
Lånade en bok på biblioteket som heter Hjärnkoll på vikten. Den har jag börjat läsa och hoppas att den ska ge mig en bättre bild av varför jag gör som jag gör. Så långt som jag läst hittills så inser jag att jag inte är tokig eller unik... jag har fått flera förklaringar till mitt beteende, nu vill jag få tips om sätt att försöka ändra på detta. Lånade även boken och kokboken om Isodieten. Får se om jag kan få rätsida på mitt ätande.

Husvagnstripp

2010-07-17T12:44:00.003+02:00

I dag ska vi städa färdigt och packa in våra saker i husvagnen. Det regnar så det är inte helt smidigt att springa ut och in med prylar men det ordnar sig.
Jag har tvättat intensivt i flera dagar, hade mycket tvätt liggande och det är alltid behövligt att tvätta undan lite. Dels för att man då har lite mera att välja på när man packar och för att det blir en massa ny tvätt när man kommer hem efter en vecka-10 dagar i husvagn.
Nu är sista maskinen igång och klar om en timma. Har köpt några små fläktar som sätter lite rotation på luften nere i tvättstugan, avfuktaren kämpar på men lyften står stilla. Men med små fläktar går det undan.

Problemet är att packa lagom, inte för mycket, då blir det tungt. Inte för lite, då blir det dyrt. SÅ måste man ev köpa det ute på resan.

Planen är att dra i väg framåt kvällen, vår camping är bokad från lunchtid i morgon söndag så vi har ingen brådska. Campingen för året är Gullbranna utanför Halmstad, vi är några färre i gänget som åker i år men många ändå. 7 familjer blir vi denna gången. Några av veteranerna kommer inte med pga att deras semester inte börjat ännu. Trist. Men vi kommer nog att få det skoj ändå.

Min mamma kom förbi och hjälpte mig med städningen för 2 veckor sedan, pinsamt! Men det blev så fint. Nu ska mamma kolla till våra blommor när vi är borta och då vill jag att det ska vara fint så hon inte blir ledsen över att vi är sådana grisar. Dessutom så är det ju så mycket trevligare att komma hem när det är städat. Så målet är att det ska vara i ordning på entréplan och i gillestugan i källaren. Våra arbetsrum i källaren får se ut som de gör.

Jag har plockat i ordning i badrummet och dammsugit där. Jag har diskat så det är någorlunda på bänken. Jag har tagit hand om mitt skräp på min min halva av sovrummet mm mm. Så det känns ganska ok.

Nu måste jag bara ta tag i packningen.... Det blir nog som vanligt när vi packar....vi kommer iväg sent i kväll! Fniss. Vi kan vara så långsamma.

Maten och vikten då?
Det funkar inte!
Jag kan inte motstå det goda och inte hålla det goda till minimum. I år har jag köpt en extra kylväska och två remmar. Dessa ska innehålla kakor, kex och annat gott som jag annars skulle gå och småäta av. Brukar göra mig ärenden in till vagnens skåp för att smaska i mig. I år ska det vara svåråtkomligt. Spännbanden ska göra att jag inte kan gå och småäta. Drastiska åtgärder men förmodligen det enda rätta.

Jag kan inte förstå varför det ska vara så svårt att hålla ett sunt förhållande till godis? Varför gör man så mot sig själv? Vet ju att jag inte är ensam om detta så varför finns det inte mer hjälp att få?

Ska försöka använda mig av matdagboken och viktklubb mera, det är ju bra hjälpmedel, men då får man inte fuska med det man lägger in. Godis mm....

Konstigt är det dock att jag inte får någon bättre självkänsla. Jag känner mig ganska exakt lika fet nu som jag gjorde när jag började med sopporna innan påsk. Då skiljer det ändå 20 kg fortfarande. Har gått upp lite sedan jag slutade med sopporna. Det är sladdrigt och slappt. Det hänger och fläskar över överallt. Det är inte snyggt. Volangerna "valkarna" är många och fladdriga. Modernt, jag vet men då gäller det klänningar på smala tonåringar..... Fniss.
Kan ju snart inte göra annat än att skämta om det, för annars bryter jag väl ihop i stället.

Hepp go vänner, nu har jag snackat skit länge nog. Nu måste jag ta itu med packandet annars kommer vi ju aldrig iväg!
Ha det så gott!

Lite bättre

2010-07-08T15:10:00.003+02:00

I dag känns de lite bättre. Men så är klockan bara runt tre på eftermiddagen. Det är nu som det svåra börjar, eftermiddagar och kvällar är tuffa.
Men idag ska det funka.

Köpte bröd idag. Letade efter ett med så lite socker i som möjligt. Hittade ett som jag inte provat förut. Det var helt ok. Det blev sen lunch/mellis. En pumpa smörgås från polarbröd, några salladsblad, skinka, ost, tomat, gurka och paprika. En ganska ok måltid. lite i minsta laget men jag ska på restaurang i kväll så jag håller nere lite.

Träffade min väninna dietisten idag, det kändes ok. Började läsa lite i boken Isodieten som hon tidigare rekommenderat. Köpte den på rean för 79 kronor i tisdags och började kika i den. Där står flera saker som stämmer bra, får se vad den kan ge. Har bara läst några sidor ännu.

Mannen åker ut till Kållandsö över helgen, han ska träffa sina kompisar. De ska åka dit i morgon och han kommer väl hem på söndag. Men så fick jag en idé, jag åker också dit, tar med husvagnen och umgås med våra andra vänner där ute. Så plötsligt planerar jag för en helg i husvagnen, själv med två barn. Det kan bli kul.

Efter gårdagens haveri ville jag bara tala om att jag idag mår lite bättre. Men oron kommer och går, måste hålla mig sysselsatt fram tills jag ska åka till stan med tjejerna i kväll.

Skit

2010-07-07T22:25:00.002+02:00

Jag klarar inte detta. Det gick ju så bra första veckan och en bit in på andra sedan sket det sig BIG time!
Jag klarar inte av att hålla mig från allt som finns i skåpen jag knaprar och äter hela tiden. Förmiddagen och en bit in på dagen går bra men framåt eftermiddagen och kvällen då brakar världen samman och jag kan inte hålla mig i från allt det goda. Paniken växer över att det blir plus på vågen, att jag misslyckats igen osv. Det fåniga är att jag mår illa när jag äter allt det där onödiga. Det känns som om jag skulle behöva spy, men det göra jag inte. Så just nu mår jag illa och skulle egentligen gå en lång promenad. Men klockan närmar sig halv elva och sängen är full av kläder... Får gå i morgon istället.
Har gått några morgonpromenader den sista tiden. Men i morgon får det bli tidigare än vanligt, klockan 10 ska jag vara hos dietisten som till lika är en god vän. Känner att risken finns att jag kommer att bryta ihop där för jag mår inte bra, men det blir som det blir.

Svårt

2010-07-01T11:15:00.003+02:00

Hm, jag blir så villrådig!

I går hade jag en riktig härdsmälta.
Sov till 10.40, vaknade av att telefonen ringde. Pratade i telefonen i ca 40 minuter, väckte sonen, fixade frukost, då var klockan redan 11.30. Matschemat havererade. Allt blev kaos.
Fick plötsligt för mig att smaka på en fruktkola....det var startskottet!!! frossade sedan i mig choklad och annat. Men jag tänkte att nu är det slut. Det finns inget mera kvar, så ät tills det tar slut så får du ta nya tag.

Så i dag är det nya tag.
Började bra med keso, jordgubbar, ägg och en knäcke.
Räknar på viktklubb ut vad det blev. 298 kcal. 40% protein, 39 % fet och 21 %kolhydrater.
Är det bra eller dåligt? Enligt Xtravaganza menar jag.
I går kväll åt jag en i min mening rejäl middag, vägde allt noga för att kolla vad det blev.
En låååång lista mat.
50 g morot varav 45 kokta
10 g mungböngroddar
15 g salladsärtor (typ sockerärtor, färska)
25 g isbergssallad
30 g gurka
30 g tomat
10 g fetaost
1 tsk xtravaganzadressing
30 g majs kokt
30 g ärtor kokta
30 g broccoli färsk kokt
8 g gul paprika
100 g kycklingfile från helgrillad kyckling
Detta skrovmål bestod av 290 kcal.
Tallriken var överfull. Ska det vara så?
Xtra pratar om sina knytnävar och handflator, men detta är ju massor. Är det ok, kalorierna stämmer ju men hur ska fördelningen vara? Jag vill gärna veta i % men det kunde ja inte få svar på, endast E%.
Jösses vilken himla djungel! Jag får spatt.

Får väl maila min coach ytterligare en gång. Hon får väl panik på mig snart. Men det är ju inget mot vad jag känner och dessutom betalar jag för det!!!! Varför måste jag rättfärdiga mig själv och mitt handlande hela tiden?

Nå ja!
I går städades dotterns rum, det finns SÅÅÅÅ många små pryttlar och mojänger. Men det blev nästan färsigt. Skulle behöva göra samma sak med mitt rum i källaren men det tar vi en dag när det regnar.

I tisdags klippte jag 1½ häck och 2½ buske. Jag var helt slut efteråt, benen är fulla av blåmärken. Lånade för första gången pappas bensindrivna häcksax, brukar ha en elektrisk, men han har tröttnat på att klippa av elkabeln! Den var tyngre och väsnades, det var inte helt lätt att dra igång den heller. Så jag klämde den mellan låren för att orka dra. Och nu ser det fruktansvärt ut. Hela låren är helt marmorerade av blåmärken. Fniss.
Armarna känns fortfarande, skulle egentligen klippa grannens sida av häcken, men det får bli lite senare, det är för varmt. Har toppen av den största busken kvar också, jag nådde inte där så jag behöver en stege för detta. Sedan är det gräsklippning. Får köra varannandags intervaller med trädgårdsarbetet. Fniss.

Börjar redan spänna mig inför vägning på måndag, måste promenera varje dag resten av veckan för att sona mina synder från igår. Men det är bara att acceptera. Det var ju jag själv som åt saker som jag vet att jag inte borde.... promenerade i går i en timma nästan men det var ju före mitt frossande. Så det hjälper ju inte. Morgonpromenad kanske? Innan värmen slår till. Barnen vaknar ju ändå inte förrän framåt 10, dottern vid 9 för att kolla på sommarlovsmorgon på TV.
Det borde funka att promenera mellan 9-10. får göra ett försök i morgon.

Härligt

2010-06-28T11:11:00.002+02:00

Har kommit hem efter en härlig helg ute med husvagnen på Kållandsö. Det har varit bästa midsommarvädret på flera år. Kroppen har fått lite färg och vi har umgåtts med vänner och familj. Det är alltid skoj.

Nu har jag ätit mat i en vecka. Det har gått ganska bra tycker jag. De första 3 dagarna gick bäst, så var jag hemma och det funkar lite bättre med mattider och vågen. När man bor i husvagn skulle det nog också funka om det inte vore för att vi flackar runt så. Vår husvagn står så till att vi ofta packar kylväskan och umgås på annat ställe. När vi åker ut på vår sedvanliga veckolånga semester så är man mer fast på ett ställe, om vädret tillåter.

Ställde mig på vågen i morse, eftersom det är vägdag. Vågen spelade mig ett spratt... jag misstänkte ju att vågen skulle rusat iväg de där förhatliga ca 2 kg som lätt kommer när man börjar äta igen. Men så var det inte. +0.4 kg. Det är ok. Men så efter en stund fick jag för mig att jag skulle väga mig igen. Hade gjort ett besök på "hemlighuset". Döm om min förvåning när vågen då visar +0.4 kg till, alltså + 0.8 kg under veckan. Jag räknar första vägningen....

Jag har hållit mig helt borta från glass, godis och kakor. Så jag ät stolt. Men det som jag tänker att jag missat lite är nog storleken på portionerna. Missade att det inte längre fanns någon måttsats i husvagnen, och jag släpade inte med vågen överallt. Så kanske lite mer kött än som var räknat med och kanske lite större sallad. Men annars helt ok.

Fick hjärnsläpp på morgonen, visste plötsligt inte vad jag skulle äta till frukost... men lite kesella och bär fick det bli idag också.... kan ju inte vara fel. Ska nog köpa lite jordgubbar som jag kan ha till kesella och keso.

Om det är någon som läser som också gått på XV hur gjorde ni med halvfarten? Enligt boken ska jag ju helst äta XtraVLCD till mellanmål fram tills jag når min målvikt. Nu har jag tydligen jag en gammal bok för XtraVaganza dressingen är inte den som de rekommenderar nu... Men jag vill inte köpa soppor i all evighet. De är ju jättebra som mellanmål men dyrt. Jag betalar ju dessutom för att få köpa dem..dvs jag betar 99 kronor i månaden för att över huvudtaget få köpa dem...

Måste passa på att fråga min coach lite till innan mitt "abonnemang" går ut...

Mat

2010-06-22T14:14:00.002+02:00

Ja vad ska jag nu kalla mina inlägg....
Jag är inne på dag 2 med mat.

Gårdagen gick jättebra.
I dag ligger jag lite efter. Kom upp i bra tid för frukost men gick och lade mig en stund till, det var migränvarning. Så istället för att ta lunch klockan 13 som tänkt blev det en soppa. Så jag får ta en sen lunch om en liten stund.

Har några frågor om maten dock.
Xtravaganza har en olja som jag sett på deras hemsida. Den verkar praktisk när man ska göra dressing. Men det har vårt gym valt att inte ta hem. Suck. Så nu måste jag köpa på mig en massa olika oljor för att kunna göra dressingen.

Hur mycket vatten ska jag dricka nu? Finns säkert att läsa någonstans men jag hittar det inte.
Kan jag tugga tuggummi nu?
Hur räknar jag bars? Ska ju ta soppa till mellanmål men kan jag lika gärna ta en halv bar?

Mailade några frågor i helgen men ingen av dessa, har dessutom inte fått svar på de frågorna ännu.

Oroar mig för att jag åt mer än jag borde i går. Kycklingen var inga problem 50 gram är ju lätt att väga, men sedan...halva kaffefatet med vattenrika grönsaker..... Nå ja, det blev som det blev och jag var nöjd.

Många skriver att de har problem att få i sig all mat. Det har inte jag. Det svåra var att komma ihåg att äta varannan timma. Men inte var jag mätt....måste vara fel på mig.

Jag känner mig taggad att göra detta rätt denna gången, så jag försöker verkligen köra efter konstens alla regler, då blir jag ju lite frustrerad när jag inte kan få exakta direktiv... sådan är jag.

Det är i alla fall skönt att vara i gång med maten igen. Oroligt men skönt på samma gång. Den halva tsk med hela linfrön igår morse gjorde susen.....verkligen... det ska jag komma ihåg nästa gång det är trögt...

Hm, vädret är underbart idag, men jag har knappast varit ute. Jag kan njuta av vackert väder inne också. Låter skumt jag vet, men så är det. Jag känner inte alltid ett enormt behov av att gå ut under dagens varmaste timmar, jag vaknar till liv framåt eftermiddagen. Håller mig gärna inne på förmiddagen.

Hepp dags för sallad och kyckling.... mumma det.

Dag 91 - 1 dag kvar

2010-06-20T17:06:00.002+02:00

Mindre än en dag kvar.
Känner mig lugnare idag.
Tror inte på så stor nedgång på vågen i morgon dock. Har inte gått någon promenad denna veckan och jag har inte druckit som jag borde. Men det blir som det blir.

Har skrivit ner lite hur jag ska ha det första veckan, det känns ok.
Ska köra soppor till mellis ett tag, det tror jag inte att jag gjort förut men jag minns inte så noga.

Fick en sväng till Jula och Coop i dag också. Dottern och mannen har åkt på fotbollscup, åkte tidigt i morse. Sonen skulle på kalas kl11-13, då var jag ändå halvvägs till Skara. Behövde ett borr på Jula för att kunna sätta upp mina hängskenor i köket. Så nu har jag fixat det. Skenorna är på plats. Diskbänken är fixad. Åkte till Coop för att köpa en ny mixerstav, min rasade i veckan.

Hade problem att komma på vad jag skulle laga till familjen men kom plötsligt på att vi var bjudna till svärmor och svärfar för kvällsfika. Det brukar innebära mackor. Så då behöver jag inte fixa med något idag.

Börjar i hjärnan planera lite för husvagnssemestern, det är en stund kvar men jag vill att det ska bli så bra som möjligt. Försöker hitta på praktiska lösningar för husvagnen och förtältet. Ser fram emot den veckan med vännerna.

Mår över lag bättre idag. Det är gott.

I morgon klockan 07 kommer det hit hantverkare som ska installera våra nya solfångare på taket och lite annat. Det ska bli bra, men uj va tidigt. Tur för mig att mannen stannar hemma från jobbet för att hjälpa hantverkarna... då kanske jag kan sova lite till =)

Återkommer förmodligen med rapport om upptrappningen i morgon...

Dag 90 - 2 dagar kvar.

2010-06-19T17:02:00.002+02:00

Ja det är nu bara en och en halv dag kvar.
Jag håller på att braka ihop totalt.
Vill vräka i mig en massa saker som jag saknat.
Det går ju inte.
Måste ta mig i kragen.
Ska skriva upp en meny för mina första veckors upptrappning. Denna SKA jag följa!!!!
Men jag är verkligen ur gängorna.
Tog med dottern till Coop förut. Hade det inte varit för att hon tröttnat så hade jag nog varit kvar där ännu. Trivs när jag får gå omkring och filosofera inne i stora affärer. Klura på hur jag skulle vilja ha det, saker jag skulle vilja göra mm. Då trivs jag. Tiden gå och jag tänker inte så mycket på mat och annat. IKEA är ännu bättre för de har inte så mycket ätbart.

Ska baka en ny banankaka om en liten stund, den jag gjorde gav jag bort. Dottern blev mäkta irriterad, men jag visste ju att det fanns mer gammal banan. Så jag lovade att göra ny. Men gammal var verkligen ett passande ord. För gammal. Fick åka och köpa mera banan.
Ska göra Tacos till kvällsmat till familjen också. Nästa gång det lagas Tacos i detta hem så får jag vara med och äta. YES!!!!

Hur kan man bli så rastlös av vetskapen om att man ska börja äta lite ägg, keso och vattenrika grönsaker??? Det kryper i hela kroppen, kan inte sitta stilla.... men får heller inget vettigt gjort. Mannen får välspel på mig när han kommer hem från sin fotbollsmatch....

Dag 89 - 3 dagar kvar

2010-06-18T12:28:00.002+02:00

Det känns lite bättre idag.
Jag försöker få lite gjort, har en lista som jag försöker pricka av. Har inte planer på att hinna allt på listan men det finns lite att välja på. Några saker borde jag kunna få gjorda under dagen.

Det är tur att jag inte ska gå på helfart med sopporna så länge till. Jag har så svårt att få i mig mitt vatten under lediga dagar. Och sommarlovet har ju nyss börjat.

Behöver få lite ordning i huset, jag tycker att jag fixar i köket hela tiden men det ser ändå ut som grisar bor där. Jag lagar mat och diskar fast jag inte äter något av det själv. Det är jag riktigt less på. Min stavmixer gick sönder härom dagen, fick låna mammas, nu verkar den också ge sig. Hur många stavmixer ska man gå igenom under sopperioder? =) Hade tänkt slippa köpa en ny när jag bara har några få dagar kvar på sopporna. Kommer kanske köpa en senare men inte just nu. Pengarna behövs till annat.

3 dagar kvar. Skräckblandad förtjusning är nog det som närmast stämmer in på min sinnesstämning.

Nu måste jag fortsätta med mitt fixande.

Dag 88 - 4 dagar kvar.

2010-06-17T15:16:00.002+02:00

Men hjälp!!!!
Hur kan det komma sig att vissa dagar bara är så värdelösa?
Jag är sur utan anledning och känner mig allmänt avig. Fattar inte detta.

Solen skiner äntligen, men Ulle vill bara sitta inne. Jag njuter av det fina vädret på mitt sätt och jag skäms.

I dag har jag hittills varit i affären och handlat, that's it. Inget mera. Inte diskat. Inte tvättat, vare sig hus eller kläder. Skulle helst vilja dra iväg, vart vet jag inte. Ullared, Nordstan, Torp, Överby, Göteborg, Stockholm, USA, inte vet jag, bara bort. Själv. Jag vill bara vara för mig själv ett tag. Inte för att jag skulle vara själv på något av dessa ställen men jag skulle inte behöva bry mig om så mycket mera än mig själv.

Jag borde vara glad, ska ju börja äta på måndag. Det är ju så hett efterlängtat... men det är väl det som oroar. Ätandet, att jag ska falla tillbaka i gamla vanor, att jag är så sugen på allt. jag måste ju försöka hålla portioner nere, motionera, äta bättre och framför allt inte så mycket. Oron inför ätande, vikt och annat gnager. Saker jag borde göra men inte orkar.
Är jag på väg ner igen? Inte i vikt utan i sinnet. Börjar det bli mörkt igen. Upplevde ju att jag mådde så bra tidigare i våras, nu känns det inte så längre. Oro igen.

Borde njuta av min ledighet. Borde glädjas åt min viktminskning. Borde vara glad och njuta.
Måste skriva av mig mina negativa tankar, sätta ord på dem. Då kanske jag kan ta mig i kragen.

Har just grävt ett hål i marken på baksidan av huset. Ska sätta ner min lilla svartvinbärsbuske där. Måste bara gödsla först. Det är ju alltid något!

I går tog min mamma med mig till en av butikerna i vårt lilla samhälle, jag hittade ett par 3/4 långa jeans som satt bra. Snälla mamma köpte dem till mig. Det var storlek 42 och det var en go känsla. Det var inte i går jag kunde ha det. Men så vet jag ju att jag drar lite mindre storlek över baken än över övre delen av kroppen.

Hepp, nog med depp!

Dag 85 - 7 dagar kvar!

2010-06-14T19:14:00.003+02:00

Om en vecka har jag börjat äta. Tänk att de sista dagarna ska vara så tunga. Man vill ju bara tugga...=)
Vågen var snäll denna veckan, det var skönt.
Har jobbat i dag, det är så lugnt när det inte är en massa elever som knackar på dörren hela tiden. Fick gjort en hel del pappersarbete, nu har jag "bara" städning av alla skåpen i slöjdsalen kvar!!! Yey.

Känner mig lite slö idag. Vill helst bara lägga mig i sängen. Hoppas att jag kan göra det också, tidigt.

Mannen är i väg på tennis, vilken överraskning!!! Jag ska snart natta barnen. De har sin sista dag på dagis och fritids i morgon. Sonen gör sin sista dag på förskolan, i höst börjar han förskoleklass. Känns lite vemodigt. Men det är samtidigt lite praktiskt, nu behöver jag bara åka till ett ställe på morgonen, båda ska ju till samma fritids, bara olika avdelningar. Som det är nu åker jag till fritids som ligger i ena änden av byn och sedan till förskolan som ligger mitt i byn.

Helgen som gick var vi i Göteborg. Åkte i fredags eftermiddag, ställde husvagnen på Lisebergscampingen i Kärralund. Tog spårvagnen till Liseberg. Vi var där både fredag och lördag trots regnet. Barnen hade så skoj! Att det regnade brydde de sig inte om. Men i dag hostar de båda två, så de drog nog på sig en förkylning.. Men skoj hade de. Jag hade också skoj.
Innan jag åkte tillbaka till campingen på lördagen var jag inne på ICA Focus, där hittade jag den amerikanska hyllan så det blev lite handlat därifrån. Barnen var helt saliga när de såg att jag köpt Mac&cheese!! Sommaren är räddad! Yes!

Nu är det dags att bädda ner de små liven.
SNART sommarlov!!!! Jippi!!!
SNART får jag äta!!!!! Jippi!!!

Dag 81 - 11 dagar kvar

2010-06-10T21:26:00.002+02:00

Men eftersom det är kväll så är det snarare 10 dagar kvar. Gött!

I morgon slutar skolan, jag kommer att jobba måndag och tisdag i nästa vecka också men hoppas att jag klarar mig på de två dagarna, annars blir det onsdag också.

I morgon bär det av på premiärturen med husvagnen för säsongen. Vi åker till Göteborg och Liseberg, barnen kan nästan inte sova, de är så uppspelta över detta.
Själv är jag just nu SÅÅÅÅ irriterad. Har fyllt i bokningen på internet och fick då möjlighet att boka någon som heter QuickPass. Men eftersom min man inte var hemma ville jag inte boka utan att pratat med honom. När jag så äntligen kunde genomföra min beställning....så fanns det inte några QuickPass kvar! GREAT!!!!!!
Får hoppas på att det inte är så mycket folk utan att vi kan åka allt ändå. Men det faktum att QuickPassen var slut, talar ju lite emot det.
Men det ska bli kul att komma iväg lite i alla fall.

Vägningen i måndags gick bra. Det var -2.6 kg. Så nu har jag passerat 80 kg, jag har gått ner mer än 20 kg. Det är bra men jag är inte klar ännu.
Har 1.1 kg kvar till mitt "planerade" mål. Dit jag trodde att jag nog kanske skulle kunna nå, när jag började för drygt 11 veckor sedan. Så jag borde klara det.
Hoppas på att klara av de resterande kilona med hjälp av viktklubb. Den stora nackdelen med viktklubb tycker jag är att deras fördelning mellan fet, kolhydrater och protein inte alls visar hur mycket som är snabba kolhydrater eller socker. Lite synd kan jag tycka. Men det är ju enkelt att använda sidan för övrigt... hm någon som har ett bättre förslag på verktyg att använda för att hålla koll på vad man äter?

Jag kan i alla fall ha en hel del av mina "gamla" kläder, det är skoj. Har ju sparat alla "små" kläder sedan tidigare, och nu kan jag börja använda de flesta. Det håller nere kostnaderna lite.

Nu måste jag fortsätta packa... husvagnen i morgon.... Yes!

Dag 77

2010-06-06T20:29:00.002+02:00

Det är söndag igen. I morgon är det dags för vägning igen. Är väldigt spänd på den, det gick ju inte så bra i måndags så jag kan inte låta bli att hoppas på ett bättre resultat i morgon. Vet att jag inte borde men jag kan inte låta bli.
Nu är det bara 2 veckor kvar på soppor. Så skönt. I kväll grillades det åter igen men goda vänner. Skulle ju vara så gott med lite grillad kyckling. Mmmmmm.

Dag 74

2010-06-03T09:30:00.002+02:00

Nu har jag på allvar börjat min nedräkning mot upptrappningen. 18 dagar kvar. Svårare att hålla koll på hur många dagar jag hållit på, enklare att räkna dagarna som är kvar.

Veckans vägning var inte så positiv, inte alls negativ men "bara" 0.6 kg ner. Det sämsta resultatet under dessa veckor. Men så visste jag ju att jag brukar samla på mig vatten en gång i månaden. Så förhoppningsvis får jag ett bättre resultat på måndag. Eller så har jag nu nått den förhatliga platån som jag oroat mig för så länge. Men hallå, inte nu.....det är ju mindre än tre veckor kvar.
Så typiskt =)

Funderar på att testa något milt laxerande medel. Är så hård i magen, skulle vilja hjälpa magen lite. Men vi får väl se vad min coach säger om det. Det är ju bara tillfälligt, men jag känner att magen är i obalans.

Annars....

Jag har en massa måsten som hänger över mig.
Tills i morgon måste jag fört in alla betyg, men jag har satt betyg på 95% av de som jag ska så det är inte mycket kvar och sedan ska de bara knappas in i datorn.

Jag måste fortsätta med min fasadtvätt, den har helt gått i stå. Har inte haft den minsta lust och ork till det. Men jag får väl ta tag i det i dag.

Jag tvättade en del i helgen men måste verkligen tvätta mera, så det måste göras. Innan det kan påbörjas måste jag sortera lite dock. Allt ligger i blandad kompott. Måste dessutom ta hand om de rena kläderna så att jag har någonstans att hänga den nya tvätten.

Att huset skulle må bra av en rejäl städning är heller ingen hemlighet.

Sedan har vi de förhatliga restuppgifterna till universitetet. Varför ska jag ha så svårt att få dem gjorda? En spark i baken skulle jag ha.

Varför är det så lätt att komma på undanflykter när det är saker som behövs göras? Det går inte för det regnar, varför sitta inne och göra läxor när solen skiner ute, måste ta vara på solen. =)
Ja jösses, ursäkter är jag bra på!

Så varför sitter jag här?
Bra fråga.

Dag 70

2010-05-30T20:35:00.003+02:00

I dag har jag tillbringat dagen på klassfotboll. Det var ok, men det är inte jätteskoj. Eftersom det var kö till "bajamajorna" hela tiden och de inte var så trevliga så drack jag inte så mycket vatten under dagen. Har tagit igen det mesta under eftermiddagen och kvällen.

Min mamma jobbade idag så henne har vi inte "firat", svärmor var vi hos nu ikväll, hon bjöd på rabarberpaj och sedan nybakt bröd. Inget gott alls,.....säkert.. Mums.

Själv fick jag soppa på sängen i morse. Någon direkt sovmorgon var det inte tal om eftersom dottern skulle spela fotboll. Presenten fick jag tidigare, en hett efterlängtad badenbaden.

Nu börjar söndagsångesten komma krypande. Eller rättare sagt måndagsångesten. Ny jobbvecka, näst sista för eleverna. Jag ska sätta X-antal betyg tills på fredag. Pust.

Det närmar sig vägning också, måndagar är ju en sådan dag. Nu börjar oron krypa sig på, hur mycket visar vågen i morgon? Har jag skött mig med vattendrickandet? Blir jag glad eller ledsen? Borde jag inte gått lite fler promenader? Frågorna surrar. Svaret kommer i morgon, så helst vill jag bara lägga mig och sova. Samtidigt som jag inte vill att helgen redan ska vara över.

Hm, får se hur det blir.
Återkommer med resultatet i morgon eller längre fram i veckan.

Dag 67

2010-05-27T20:25:00.002+02:00

Hejhopp.

Ja jösses vilket liv man lever.
I morse var jag irriterad över att mannen sade åt mig att gå upp på taket och fixa med all mossa som växer där. Det var ju egentligen ett perfekt tillfälle att få sitta i fred och lyssna på ljudbok samtidigt som jag jobbade. Men sur var jag.
Mannen skjutsade sonen till inskolningen för förskoleklass. Vi hade en och en halv timma själva hemma. Så tre vändor till återvinningen hann vi med, nu är den gamla oljetanken i källaren, tömd och nedsågad och bortforslad till återvinningen. Bra gjort av min man att klara av detta, och jag hjälpte ju till med återvinningen. Vi hann precis i tid för att hämta hem sonen igen. Efter detta gick jag upp på taket igen. Satt där i min ensamhet och det var ok. I efterhand var det nog det bästa på hela dagen.

När klockan närmade sig 13.30 kom dottern hem och min mamma kom hit, jag gjorde mig i ordning och vi åkte till Skövde för att köpa skor till barnen. Det gick ok, men barnen var griniga och jag med.

När vi står inne på skopunkten för att prova skor ringer min mobiltelefon, det är min chef, alltså rektorn på skolan. Han låter lite irriterad och stressad. Han har just fått ett samtal från en förälder till en av mina handledarelever. Denna elev har inte varit i skolan sedan påsk pga av olika orsaker. För två veckor sedan när vi hade temavecka var eleven på skolan och gjorde flera nationella prov som missats under frånvaron. Men två av proven fick eleven inte gjorda på grund av frånvaro. Jag har fört tätare kontakt med föräldrarna de sista veckorna och i måndags ringde pappan och bad mig kolla upp vad eleven behövde göra för att klara betyget G alla fall i kärnämnen. Jag började kolla detta i måndags och mailade och berättade att det bara var två prov. Jag skulle prata med berörda lärare och återkomma om tidpunkt för proven. Jag har inte hunnit prata med mina kollegor och idag var föräldern irriterad för att det drog ut på tiden. Rektorn var stressad och irriterad när han ringde mig.

Jag är känslig för när människor är lite hårda mot mig och får dåligt samvete för att jag inte levt upp till förväntningarna och kraven som ställs på mig som lärare. Blev deppig och sur. Nu vill jag inte åka till jobbet i morgon, jag vill inte ta kontakt med föräldrarna och jag har helt tappat sugen. Vill bara sticka huvudet i sanden och gömma mig där. suck. Men det är bara till att ta tjuren vid hornen, eleven slutar nian om några veckor och jag kan förhoppningsvis se tillbaka på detta som lärorikt.

Detta får mig att undra vad jag egentligen skulle vilja göra med mitt liv.

Med vikten går det bra. Hade ett bra resultat på vågen i måndags. Det är jag glad över. Måste klämma några kilon till innan midsommar då jag börjar min upptrappning. Har nu gått ner drygt 18 kg, men för att nå samma vikt som för två år sedan skulle jag behöva gå ner ytterligare 11 kg. Jag hoppas kunna gå ner ytterligare 4 kg på resterande 4 veckor, gärna mer. Om jag klarar det 4 kg som jag hoppas på så skulle det innebära att jag har 7 kg kvar att gå ner och det hoppas jag kunna klara med hjälp av viktklubb. Målet är i alla fall att inte gå upp det igen även om jag inte når mitt rekordmål.

Nog nu, en promenad kanske?

Dag 63

2010-05-23T13:17:00.002+02:00

Söndag igen. Står inför vägning i morgon och inför en hel arbetsvecka. Det känns lite tungt men det tar på det nu. Det tar på arbetsdagar och soppdagar. Tack och lov för LOV är just vad jag behöver!!! Och mat.
Det är första gången som jag gått på diet så här länge utan att fuska en enda gång, 9 veckor helt utan att tugga på något. Det är rekord.
Ett bra rekord men det börjar bli trist. Men nu har jag börjat nedräkningen.om jag inte räknar idag så är det 28 dagar kvar tills jag får börja min måndag med ägg och keso. Jippi!!!

Måste nog räkan lite mera....
Det är 8 riktiga arbetsdagar med elever kvar. Den sista skolveckan blir det en massa andra aktiviteter. Det är 13-15 arbetsdagar kvar till sommarlov. Det ska nog gå det här.

Men jag är ändå lite orolig. Mår inte lika bra längre. Våren har ju varit en bra period för mig men jag börjar bli lite orolig över mitt beteende. Så här var det ju för två år sedan, då jag plötsligt kunde känna för att grina, oftast utan någon riktigt anledning, tycker att jag inte får någonting gjort, orkar inte ta tag i någonting för det tar ändå inte på den långa listan av saker jag borde göra. Vill helst bara lägga mig i skuggan med en god bok i öronen och sedan koppla bort världen.

Behöver beställa varor till skolan, glömde beställa tolk till ett samtal på tisdag, borde, städa, tvätta, diska, målartvätta huset och efter det måla huset, tvätta fönster. Jag borde tycka att det är underbart att solen skiner men jag drar mig undan, sedan kommer jag att gnälla över att jag inte fått färg.
Dessutom borde jag få färdigt mina restuppgifter till utbildningen mm mm.

Många måsten...... inget tar jag tag i. Hm det stämmer inte helt. Det finns en hel del jag skulle vilja göra men eftersom det är många saker och jag inte hinner allt så blir inget av det gjort. Skulle önska att man kunde leja hjälp. Då skulle jag ta hit någon att tvätta och måla mitt hus, jag kan hjälpa till. Någon som kan gräva bort oönskade buskar i min trädgård och hjälpa mig att planera och plantera annat. Jag vill inte ha pynt i min trädgård, det ska vara gott att äta- smultron, jordgubbar, hallon, plommon osv. Dessutom vill jag lägga sten runt huset, be någon lägga plattorna till vår altan och bygga den del av vår altan som ska vara av träd. Fick jag bestämma skulle dessutom häcken som delar vår tomt från grannens rivas bort och ersättas av plank. Vi är de enda som har en häck. Meeeeen sommaren är lång.....hahaha

Får väl börja med att slänga i en tvätt, för i veckan kommer ev mannen att såga ner vår oljetank, och enligt en säker källa så kommer det att lukta så pass att man inte vill ha någon tvätt hängande i källaren då. Dessutom så kanske vattnet stängs av under tiden som de ska göra arbeten på vår uppvärmning.

Fy vad jag gnäller.....får ta mig i kragen. Det är ju flera timmar kvar av helgen!!!

Dag 60

2010-05-20T11:26:00.002+02:00

Just nu känns det som om dagarna segar sig fram.
Klockan är snart halv tolv och jag har inte druckit en droppe vatten ännu. Varför gör jag så här? Det är alltid så svårt att få i sig vatten på lediga dagen.

Jag har sovit som en sten i natt, somnade ganska tidigt men ville inget hellre än att vända mig om och sova vidare när klockan ringde 7.30. Låg kvar i sängen till klockan var 8, sedan var jag tvungen att gå upp för att göra frukost till barnen, dottern börjar ju skolan 9 och 9.30 skulle sonen till sin inskolning på förskoleklassen.

Nu har jag strosat runt en stund på byn, provat lite kläder, dock inget handlat, betalat en skuld, hämtat sonen och nu.... sitter jag inne i vår svala källare. Borde gå ut och tvätta huset men......känner inte för det. Ska vara tillbaka på skolan för inskolningssamtal på fritids 13.30. Som vanligt när man är ledig så blir det ett himla rännande. Borde ta en tur till biblioteket också.

Hm, tar tvättandet av huset efter inskolningssamtalet. Nu får jag tvätta kläder, diska och ta en tur till biblo innan 13.30 i stället. Det blir bra!

Jag har skaffat mig en ny och lite udda hobby. Lånar böcker med SÅÅÅÅ smaskiga kakor i typ Leila Lindholms A piece of cake mfl. Sitter och dreglar över bilderna och längtar. Skriver av de som jag tycker ser godast ut och tänker att sådana ska jag baka någon gång. Hahaha, vet att väldigt få av dessa kommer att bakas i verkligheten men jag roar mig och läskas av allt det goda. Mums. Men ingen blir ju fet av att drömma om gott och titta i böcker.

Dag 57

2010-05-17T21:39:00.002+02:00

Vägningen var inte riktigt så illa som jag föreställt mig, men inte heller jätte bra. -1kg. Kunde ju varit värre.

I dag åt kollegorna smörgåstårta på konferensen, jösses, ibland önskar man ju att man kunde plugga igen näsan. Luktsinnet är ju väldigt utvecklat under en sopperiod.

Har druckit mitt vatten som jag ska idag och det är skönt att få det gjort innan klockan blir för mycket, annars får jag ofta gå på toa mitt i natten.

Nu gäller det att ta tag i promenaderna på allvar annars kommer vågen inte att vara så snäll om en vecka. Men nu börjar det ändå ta på dagarna....eller.... 57 dagar gjorda och 33 dagar kvar. Måste nog börja trappa upp måndagen i midsommarveckan. Så 33 dagar till ägg och keso. Mmmmmm

Dag 56

2010-05-16T14:27:00.002+02:00

Nu börjar det bli nervöst inför morgondagen. En siffra som flimmrar förbi hela tiden är 0.3, så det är väl så mycket jag tror att jag förlorat denna vecka. Det skulle vara det minsta hittills. Men jag har slarvat med vattnet de här lediga dagarna och jag har inte rört på mig alls mycket.

Men resultatet för vi se i morgon. I dag har jag gått 8 hela veckor. Har 5 veckor kvar, upptrappningen sker dagarna innan midsommar så att jag kan äta lite grillad kyckling och sallad. Det ska bli gott.

Konstigt, i går såg jag fram emot att få greja i trädgården i dag. I dag är det mulet och jag tycker inte alls att det känns kul att gå ut.
Men nu har jag inget att skylla på längre, mannen har kommit hem med bilen igen, och i bagaget ligger kogödsel till mina pallkragar som jag ska odla sallad, morötter och ärtor i .

Bara att ta tag i det helt enkelt.

Dag 54

2010-05-14T13:17:00.003+02:00

Åh vad jag längtar tills jag börjar min nedräkning av dagar på soppor. Är just nu hjärtligt trött på soppor och vatten. Är ofta riktigt sugen på att äta, tugga något. Men det är bara att kämpa på.

Med så mycket ledighet denna vecka, blir det svårt att få ihop vattenkonsumtionen. Har inte gått några promenader heller, så resultatet på måndag kan inte vara helt skoj.
Men det är inte för sent att få till 3 promenader innan måndag morgon och att pimpla på.

Dag 51

2010-05-11T13:53:00.003+02:00

Då var det ny vecka igen.
Tur att det går fort just nu. Men om en månad måste tiden sakta ner igen. Då är det nästan sommarlov. I dag om en månad är det skolavslutning. Gott det. Det blir första gången som jag förmodligen inte kommer att kunna vara med på dotterns skolavslutning. I vanliga fall har jag ju bara textilslöjd och ingen egen klass. Då har det varit ok att gå på dotterns avslutning. I år är jg handledare till 7 elever i åk 9, så de ska ha slutbetyg. Så jag får väl gå på deras avslutning, den har jag ingen erfarenhet av så det blir helt nytt. Beroende på vilken tid det blir så kanske jag hinner gå på båda.

Denna vecka har vi temavecka med eleverna, tur att det bara är 3 dagar tänkte jag i går eftermiddag efter att ha spenderat dagen med en av skolans värsta åk 7. I dag har jag varit med en niondeklass, har inte behövt göra mycket kan jag inte säga. Det är en skötsam klass som är lugn och trygg. Gott.
I morgon blir det en åtta jag ska ta hand om. Men det får gå som det går, det är sista arbetsdagen denna veckan.
Skulle egentligen kunna åkt hem, klassen behöver mig inte sedan klockan 12, men jag har bokat in ett utvecklingssamtal med en handledarelev klockan 15. Så jag sitter snällt kvar och jobbar. Men som ni märker har jag tagit paus för att skriva lite här. Det får man kanske inte. Men jag har lunch, dricker vatten samtidigt.

7 hela veckor på soppor är avklarade. Vågen var extremt vänlig i går morse. -2.2 kg senaste veckan. Kan det bero på att min mage bråkade med mig i torsdags tro? Spelar ingen roll, jag var glad över resultatet. Men knappt har jag klivit av vågen och glattmig åt resultatet förrän jag börjar min oro för platåer. Vill inte hamna på någon platå.... men tror ju att jag kommer fram till en sådan när som helst. Aldrig kan man vara nöjd....;)

Nu verkar det vara klart, har inte skrivit på pappren ännu men det verkar som om de är klara för påskrift.......Tjänsten är min. (Tror jag)

Ahhhhh vad jag fryser!!!!! Fingrarna blir nästan blå när jag använder datorn. Mitt röda födelsemärke på pekfingret skiftar i lila. Sämre blodcirkulation i det fingret. Men suck, vetevärmaren skulle man nog ta med till jobbet i fortsättningen. Jag har ändå långärmad tröja på mig. Men det beror väl på att jag sitter stilla vid datorn, i vanliga fall springer jag ju runt som en skållad råtta mellan alla elever som vill ha hjälp i den varma och goa slöjdsalen.

Hepp, nu får det vara bar för idag.

Dag 49

2010-05-09T13:15:00.002+02:00

Söndag igen.
I morgon är det vägdag och jag känner mig nervös. Har väl mentalt ställt in mig på ett mål för min viktminskning. Inser att jag förmodligen inte kommer att nå så långt som jag drömt om. Jag kommer inte att att hålla på längre än till midsommar. Kommer att trappa upp midsommarveckan. Men för att nå mitt mål måste jag gå ner i snitt 1.4 kg per vecka. Det känns inte som om det är möjligt. Så plötsligt kändes allt jobbigt igen.
Måste dricka mera för att få det att funka. I går drack jag bara ca 1 liter. I dag har jag inte druckit något ännu. Är grinig idag.
Var i Skövde med min mamma i går och provade en blus på H&M. har en liknande sedan tidigare som jag köpt på B.I.B, nu provade jag den största på vanliga avdelningen. Jo jag fick på mig den, för den var så töjbar, men det såg inte snyggt ut. Får nog gå ner minst 5 till innan det kommer att funka. Suck.
Dessutom har jag helt tröttnat på sopporna. Inte så konstigt efter sju veckor. Men det är minst 6 veckor kvar. Det kommer säkert att gå men ibland är jag farligt nära att äta något. Men jag vet ju att om jag gör det så kommer jag definitivt inte att nå mitt mål. När jag kollade hur mycket jag gick ner förra året när jag testade sopporna så gick jag ner 13 kg på 8 veckor. Nu hade jag klarat drygt 13kg på 6 veckor. Så jag ligger bra till men jag väntar fortfarande på någon platå, inte för att jag vill att den ska komma men för att jag tror att den kommer att dyka upp. Och den kan förstöra allt.

Hela familjen verkar vara helt galen idag.
Dottern bryter ihop för att hon inte känner sig trygg när hon ska spela fotbollsmatch. Hon är ovan. Sonen vill stanna hemma med pappa men pappa ska följa med dottern till fotbollen. När sonen blir tillsagd att ta på sig tjocka kläder så att han inte blir kall, bryter han ihop också. Stackars mannen min. Själv är jag inte på bättre humör, PMS eller nått. Fryser gör jag också. Får nog ta mig ett bad när jag blir ensam om en stund.

Nu har jag gnällt så det räcker.
Det verkar som om jag får mitt jobb, men jag tror inte på det förrän jag skriver på pappret. Så ännu är det inte säkert.

Dag 44

2010-05-04T15:51:00.003+02:00

Jaha. En jobbardag avslutad. Klockan är snart fyra och om två timmar ska jag till en textillärarträff. I samma stund som jag skriver ner detta slår det mig att jag kommer att träffa flera som söker "min" tjänst. Oj.

Med sopporna går det bra. Det var vägdag i går och vågen var snäll mot mig åter igen. Väntar ju på en platå men ännu har jag inte hamnat där. De andra gånger som jag gått på soppor har jag ju fuskat vid något tillfälle vilket resulterat i att det tagit några dagar innan man hamnar i ketos igen. Så därför har jag ju uppleft att jag haft platåer förut. Men jag var nog ganska säker på att de skulle infinna sig förr eller senare ändå fast jag inte fuskat. Men jag sörjer inte att jag jag inte kommit fram till någon platå ännu. Den får gärna utebli helt om jag fick bestämma. Men jag försöker ändå hålla förväntningarna nere, vill inte hoppas på för många hg varje vecka, får då blir jag ju så besviken om det blir mindre.

På söndag går jag in i halvtid om det blir som jag tänkt. Jag planerar att börja trappa upp midsommarveckan så att jag kan äta grillad kyckling och lite jordgubbar på midsommarafton. Så 14 veckor totalt om jag klarar det. På söndag är det 7 veckor. Puh det är lite i längsta laget men då hoppas jag att jag gått ner ca.20-25 kg. Har gått ner lite drygt 13 kg nu efter 6 veckor. Så 1 kg/vecka är det minsta jag behöver klara, men ännu hellre drygt 1.5kg/vecka. Men jag siktar på det lägre.

Har med en soppa till jobbet idag, jag brukar ju ta den först när jag kommer hem, men eftersom jag inte kommer hem förrän 21.30 får det bli en RTD. Ska nog köpa flera sådana, det var 20% på dem nu, det var kort datum på dem.

Dags att dra vidare.

Dag 40

2010-04-30T11:15:00.002+02:00

Dagarna gå och tur är väl det, i alla fall när det gäller soppor. Men när det gäller läxor är det inte lika bra.

Skulle köpa soppor i gå och det fanns inga chokladsoppor just nu. Hjälp!!!! Det är ju de jag lever på...
Får se hur jag överlever helgen. Måtte de komma på måndag, annars kommer det bli tungt.

Annars då?
Har varit på banken idag och pratat igenom lite lån mm. Så just nu kan jag köpa mig en bil, hoppas på en Toyota Yaris men de är ganska dyra.

Mätte mig idag och det var ganska positivt, kan nog försöka prova lite gamla kläder i garderoben i helgen, kanske hittar jag lite kläder som jag kan komma i nu igen. Det vore bra för jag har inte så mycket att välja på i dagsläget.

Jag mår ganska bra, kan fortfarande få yrsel och känna mig svag, men jag antar att det har med blodgivningen att göra. Så det blir väl bättre och bättre.

Förväntar mig en platå vad gäller vikten snart, bättre att vara inställd på det och bli överraskad än tvärt om.

I helgen är det fullt upp.
I dag ska vi fira barnens kusiner, imorgon är det simtävling för dottern, på söndag avslutningsfest. Så helgen kommer att gå fort.

Dag 36

2010-04-26T19:11:00.003+02:00

I dag är allt på ända...
Mår bättre, har druckit bättre så på den fronten är det ok.

Fick för ett tag sedan beskedet att jag fick behålla min tjänst. Allt för att några dagar senare få reda på att jag måste söka min tjänst. Jag trodde det var ganska lugnt, har inte oroat mig jätte mycket. I dag fick jag reda på andra fakta som göra att chanserna att få jobba kvar som slöjdlärare alls har minskat en del. Så gissa vem som vill äta idag.....

Känner mig super grinig och sur. Jag ska sätta i gång med mina restuppgifter reda i kväll. Här ska jobbas....vet inte om det hjälper mig just nu men i framtiden i alla fall. Skit.

Surpuppan Ulle är inte på humör. Jobbet känns ovisst, jag har jobb så jag behöver inte oroa mig för det men just att vara ovetande om var man hamnar är jobbigt. Jag vill köpa en annan andrabil eftersom vår håller på att gå i bitar. Men vad ska man köpa? Vi behöver kolla över ett nytt uppvärmningssystem, samma där, en himla djungel Så trött blir jag.... som grädda på moset kommer dottern ner för att säga godnatt...i sitt missfärgade nattlinne. Fick med ett par lila byxor i den rosa tvätten i går kväll, dessa färgade av sig något alldeles gräsligt. Nu är alla vita detaljer grålila och allt rosa är lila. Vilken underbar dag!!!!

Nå ja, slut på gnället nu. Jag nådde ytterligare ett delmål denna veckan så jag får vara glad för det. En korsordstidning blev belöningen. Men inte katten hinner jag sätta mig med den när läget är som det är....

Ja vissa dagar är inte roliga.
MEN i morgon är en annan dag!!!

Dag 33

2010-04-23T20:07:00.002+02:00

Ingen bra dag idag.

Kände mig lite vissen redan på morgonen men jag körde på. Dottern hade tandläkartid 9.30, innan dess skulle båda barnen äta frukost och en skjutsas till dagis, inte särskilt stressande men svetten rann och jag mådde inte bra.
Åkte vidare till jobbet men mådde mysko. Huvudvärk, lätt illamående yrsel mm.
Beslutade att åka hem. Fick ta in en vikarie för min enda lektion 13.15-15.15. Åkte hem och la mig, sov fram tills det var dags att hämta barnen klockan 16.

Mår lite bättre men inte inte helt bra. Familjen har just ätit pizza och idag var det jobbigt att känna lukten, är väldigt frestad att äta något. Får ta en soppa så snabbt som möjligt så att det värsta går över. Sedan blir det nog bingen. Har inte druckit så bra som jag borde men bättre än jag gjort flera andra fredagar. Helgerna brukar ju också bli lite si och så med vattnet så jag får verkligen skärpa mig med den biten om jag ska må bättre.

Undrar om det är blodgivningen som spökar eller varför jag mår så här. Skulle man söka för det blir säkert svaret att börja äta. Hm, jag är inte klar med sopporna ännu. Måste må bättre....

Dag 32

2010-04-22T10:10:00.002+02:00

Tiden rullar på.
Det går ganska bra med sopporna. Det var kanske inte helt genomtänkt att lämna blod i måndags, men gjort är gjort. Har varit rätt svag och yr sedan dess. Vet inte hur jag ska göra med järntabletterna. Är ju hård i magen när jag går på soppa ändå. Vad ska jag inte bli med järntabletterna då?
Avvaktar svar från min coach.

Annars går det ok. Vägde mig i måndags som vanligt och fick ett mer positivt resultat än jag hoppats på. -1.9. Så resultatet så här långt är -10 kg på 4 veckor. Det är jag nöjd med.

Dagen kommer att ägnas åt ett besök hos tandläkaren och sedan ett besök på röntgen. Dottern har en svullnad på ryggen och de vill röntga den. De har nyss börjat med drop-in på röntgen på våra sjukhus i närheten så jag får hämta dottern efter hennes lunch och sedan åka till stan och vänta på vår tur. Har vi tur så är det inte så många där utan att det går snabbt. Men eftersom de har öppet tre dagar i veckan så kommer vi nog inte vara ensamma där. =(

Jag kämpar på. Min kollega och tillika fd xv kompis frågade vad jag hade för plan om jag i nästa vecka skulle känna att jag inte orkar med sopporna längre. Det har jag inte tänkt på. Har fokus helt inställt på mitt mål. Men jag kände att det nog vore smart att ha en plan. För om jag skulle krascha nu så skulle jag förmodligen sätta i gång att äta som jag gjort förut och då blir det raketfart upp på vågen igen. Hm måste tänka på det. Slås av tanken att sopporna är bra enkla ändå. Inte roliga men enkla.

Dags att ta tag i livet. Tvätthögen har blivit ett berg som måste bli till just en hög igen. Barnen hittar inga rena strumpor längre. I alla fall inte två likadana.

Dag 27

2010-04-17T17:32:00.002+02:00

Blir så inspirerad av mina titlar....fniss

I morgon har jag gjort 4 veckor på soppor. Känns att jag är betydligt starkare den här gången och att jag är stabilare. Det går bra. Skoj är det ju inte men det går bra. Var lite deppig en stund i dag på förmiddagen men tänkte ens tanken på att köpa godis. Kom på mig själv att tänka vad olikt mig det var att inte känna att jag måste stoppa i mig godis... En go känsla. Får ta vara på den, den kommer kanske aldrig åter! ;)

Visst finns det en liten oro någonstans i min lilla hjärna, oro över den dag då jag ska börja äta igen. Soppandet är ju den "lätta" biten. Det svåra är ju att gå tillbaka till maten och att inte gå upp i vikt igen. Det oroar mig lite men inte så mycket ännu. Det är ju en stund kvar tills dess. Vad jag däremot har för avsikt att göra är att redan nu skriva in min "planerade" målvikt på viktklubb och se hur mycket mat jag får äta för att behålla eller gå ner några kilon till med hjälp av viktklubb. Måste redan nu börja hitta ett sätt att förhålla mig till maten, ett sätt som jag kan leva med. Själv se hur stora portioner jag borde äta och hur balanserad den är. Det är planen, en ambitiös plan, en bra plan. Nu måste jag bara försöka få det till att bli mer än bara en plan, jag måste få den att bli verklighet. Då var det inte lika lätt och inte lika roligt längre.

Skulle verkligen behöva röja mitt skrivbord och arbetsrum, jag vill kunna sy och pyssla och behöver göra några restuppgifter sedan utbildningen. Men eftersom det är stökigt så får jag inget gjort. Börjar städa men orkar inte klart. Vill sy men tänker att jag borde göra min läxa i stället och då syr jag inte heller. Måste hitta ett annat sätt.
Om jag bara fick ändan ur vagnen och städade mitt arbetsrum så skulle jag kunna sätta igång med läxorna och sy som belöning när jag jobbet bra ett tag med läxorna.
Låter väl bra. Jo det tycker jag också....men så var det det där med att sätta planerna i verket, göra dem verkliga....det verkar vara ett bekymmer för mig.

Får väl helt enkelt sätta i gång nu.

Dag 24

2010-04-14T22:33:00.002+02:00

Ja dagarna tickar på. Snart har jag kört soppor i 4 veckor, nästan 1 månad. Och inte har jag fuskat en enda gång. Det är rekord för att vara mig. Missar mängden vatten ibland men jag kämpar på.

Det är skönt med onsdagar, då vet man att man är ledig dagen därpå. I morgon blir det dock inte någon slappardag. Ska vara på vårdcentralen 08.40 för att träffa en läkare. Sedan ska jag dit igen klockan 11 för att gå på mitt sista samtal. Sedan går min coach i pension. Känns vemodigt och bra på samma gång. Men jag mår ju ganska bra så jag tror att det kommer funka ändå.

På eftermiddagen kommer en fd studiekamrat och kollega. Jag bjöd henne till mig istället för att vi skulle träffas på café i stan. Hade jag druckit kaffe eller te hade det varit en annan sak men nu tyckte hon att det var ok att komma till mig så då fick det bli så. Det kommer nog att bli en hel del snack. Trevligt.

I dag fick jag gå en rond mot en mamma till några elever. Mamman är ökänd på skolan och jag har klarat mig nästan ända i mål, men i dag så ringde hon. Drygt en timma tog samtalet. Pust. Jag klarade det hyfsat. Undrar vad hon tänkte?

Nå ja, i morgon kväll eller på fredag kommer mannen hem från Stockholm och det är alltid skönt att ha honom hemma.

Har letat efter en ny begagnad bil, hittat flera men skulle behöva ett besök på banken för att kolla hur mycket vi kan lägga på en bil. Skulle gärna vilja ha en Toyota eller Renault. Får väl se vad det blir.

Nu ska jag krypa ner i sängen.

Dag 22

2010-04-12T20:52:00.001+02:00

Uj vilken dag.

Mannen har åkt till Stockholm och kommer inte hem förrän på torsdag kväll eller fredag eftermiddag. Det ska jag nog överleva.

Det är ju måndag och vägdag. Och vågen var inte lika snäll i dag. Det har nog lite olika anledningar dels för att jag inte druckit tillräckligt bra torsdag till söndag.
Dels för att jag druckit lite av ett te som jag jag gillar. Det visade sig att det inte var något te, det består av torkad frukt. På ingredienserna står inget om socker men eftersom det finns naturligt i bären så finns det i "teet". Så någon sådan mugg har slunkit ner innan min man gjorde mig uppmärksam på detta. Suck.

-0.9, Så jag når mitt andra delmål. Så positivt är det ju.

Annars har dagen varit snurrig.
Börjar min första lektion 09.10 men brukar lämna barnen på dagis och fritids strax före 08. De äter frukost på dagis och fritids klockan 08 och jag tycker att de lika gärna kan äta där som hemma, annars hade de kommit just när de andra äter i alla fall.
I vilket fall kom jag till stan i så pass god tid att jag bestämde mig för att köpa fika till eftermiddagens konferens som jag hade ansvar för denna vecka. Hade med mig ägg hemifrån eftersom vi hade så mycket ägg. Köpte bröd och pålägg, någon kaka och lite grönt.
När jag avslutat min första lektion och kommer släpande på mina kassar till arbetslagsrummet får jag reda på att det inte är någon konferens utan överlämningssamtal. Dvs de lärare som ska ta emot sjuor till hösten träffar lärare som eleverna har nu i sexan. Jag undervisar ju inte sjuorna alls så jag blev efter lite prat med chefen befriad.
Men vad skulle jag göra med all mat? Mannen bortrest och jag på soppor. Vi kompromissade och tog lite mackor på arbetslagsrummet.

I den vevan som jag pratade med rektorn fick jag beskedet att jag i alla fall måste söka min tjänst i år också. Det hade jag hoppats slippa. Så nu är läget sådant att jag inte är säker på att få vara kvar till hösten i alla fall. Eftersom jag har några restuppgifter på min slöjdutbildning är jag inte till 100% behörig. Vilket innebär att om någon behörig söker tjänsten så förlorar jag den.
Jag som gått och varit så nöjd!
Nöjd med att jag inte tagit ut oron så mycket i förskott som jag brukar. Nöjd med att få vara kvar på skolan osv. Nu blev det plötsligt stökigt i min lilla hjärna.

Väl hemma var det en massa som skulle fixas. Först hämta dottern på fritids, fixa något att äta åt henne, se till att få fram fotbollskläderna, skjutsa henne till fotbollen hämta sonen på simskolan, ge honom mat osv. Mitt i detta var jag ju ganska hungrig, så plötsligt blev jag bara säker på att innan jag somnade i kväll skulle jag säkert fuska. Detta samtidigt som jag tittade i ica-bladet. Smart!!! Tog snabbt en soppa och har ytterligare en kvar att ta om en liten stund. Så det finns hopp om soppdieten fortfarande.

Ska tycka lite synd om mig själv och ta min soppa och sedan lägga mig i sängen och lösa korsord och sappa på tv:n.

=)

Dag 20

2010-04-10T11:04:00.002+02:00

Ja vad ska man säga...
Det går väl ok. Jag har inte fuskat, vilket kan ses som en bedrift, första gången på soppor fuskade jag på dag 18 andra gången på soppor tror jag att jag fuskade på dag 12. Nu har jag gått nästan 20 dagar och har klarat mig bra. Det jag möjligen fuskar med är vatten, lediga dagar får jag inte samma rutin på vattendrickandet. Så där måste jag ta mig i kragen. Jag skulle med fördel behöva röra på mig en hel del mer. Någon enstaka promenad har det blivit.

När jag körde i gång för snart 3 veckor sedan sa min man att vi skulle göra en utvärdering efter 3 veckor. 21 dagar räknade min lilla reptilhjärna ut....så länge var jag tveksam till att jag skulle klara/orka. Jag var ju inte särskilt peppad.
I morgon är det 21 dagar. Jag klarade det så långt i alla fall och ett par veckor till blir det säkert. Har inga direkta planer på att sluta ännu.

Jag tycker att det gå ganska bra, som sagt roligt är det ju inte men det gå. I torsdags hade jag två vänner här över dagen, vi hade det så trevligt och det gick bra att laga mat och bjuda dem på. I går bjöd vi över min kompis och hennes barn på Tacos eftersom hennes man var borta över helgen. I kväll få vi också gäster, har dock inte kommit på vad vi ska bjuda på ännu. Har klarat av påsken och dess frestelser, har haft gäster och lagat mat och det går ändå ok. Försöker på sätt och vis tänka att samma sorts mat finns för mig att äta lite längre fram. Maten tar ju inte slut. Å andra sidan måste jag ju redan nu tänka på att om jag ska äta sådan mat måste jag först ta reda på hur mycket som är rimligt att jag äter om jag vill stå fast vid min vikt och inte öka igen. Så lite oro finns ju. Det är ju egentligen inte sopporna som är den svåra biten, det är ju livet efter sopporna som är det svåra. Vill inte ta till soppor varje vår som jag gjort nu tre gånger. Jag kan möjligen tänka mig att ta en vecka eller två på soppor varje vår för att rensa kroppen.

Jaja, den dagen den sorgen.

Just nu är det helg och jag är såååå nyfiken på vad vågen ska säga på måndag, så på sätt och vis vill jag att det ska bli måndag snart. Samtidigt som jag inte vill det för då är ju helgen över.
Å andra sidan är det ju skönt just nu att tiden går ganska snabbt, vill ju inte soppa längre än nödvändigt. Haha livet är fullt av motsägelsefulla känslor.

På torsdag ska jag på mitt sista samtal med min samtalschoach hon går i pension i maj. Det känns lite konstigt att inte gå på fler samtal när man gått nästan varannan vecka under ett och ett halvt år. Första gången hon nämnde att det skulle bli så här fick jag lite panik och ångest. Vad skulle hända? Var jag klar med mina samtal? Skulle jag börja hos någon annan? Frågorna rusade runt. Nu har det gått ett tag och den största oron har lagt sig. Jag mår bättre än på länge och även om jag kommer att sakna samtalen så tror jag att jag kommer att klara mig fint.

Livet känns ganska ok just nu. Visst går det lite upp och lite ner men jag minns ju själv vad tråkigt och jobbigt det var de perioder då det var lite upp och mycket ner eller den perioden då allt var helt utan upp eller ner. Då inget spelade någon roll alls. Livet börjar gå tillbaka till det "normala". Det känns bra.

När jag första gången sökte hjälp december -08 var allt svart.
Sommaren 09 var allt grått eller beige. Fast det var jag inte så medveten om då. Nu kan jag se det.
När jag fick nya tabletter hösten 09 vände det. Nu ser jag färger igen.
Det är väl så man kan sammanfatta de sista 18 månaderna. Det är så jag ser på det just nu.

Jag har ofta sagt att jag på något sätt förstår att jag borde vara glad och framför allt nöjd, jag har det ju ganska bra. Hus, hem, familj, jobb och vänner mm mm.
Men jag kände mig aldrig nöjd. Det är ett ord som ekat länge, jag var ju aldrig nöjd. Jag ville känna mig nöjd någon gång.

Just nu känner jag att jag är ganska nöjd. Mer än på väldigt länge. Det finns egentligen bara en sak som jag inte är nöjd med och det är min vikt. Att vara nöjd med mig själv är det största problemet. Och det kommer inte att gå över just like that. Men jag är medveten om det och jag jobbar med det och jag får hjälp av vänner och bekanta. Det finns hopp!!!

Att jag redan nu i april dessutom fick reda på att jag får stanna kvar på mitt jobb är ju helt enkelt fantastiskt. Nu gäller det "bara" att få färdigt mina rester från slöjdutbildningen så ska de försöka att omvandla min tjänst till en slöjdlärartjänst och då behöver jag inte hanka mig fram ett år i taget som slöjdlärare.

Ha en bra dag vänner!!!

Dag 17

2010-04-07T22:08:00.002+02:00

Har inte blivit av att jag skrivit på några dagar. Allt går bra. Jag har inte fuskat så det är inte därför jag hållt mig borta. Det har bara blivit så.

Det är ju inte roligt att gå på soppor, så lite gnällig är jag nog. Men jag har valt det själv och då får jag stå ut. Att dessutom inte ställa sig på vågen varje dag som jag gjort tidigare är en riktig sporre. Jag är så nyfiken på resultatet, vill nästan inget hellre än att ställa mig på vågen, men jag har klarat mig från det. Så nu väntar jag med spänning på att det ska bli måndag. Men det får nog vara helg först, en låååång helg.
Jag tänkte inte skriva ner här hur mycket jag gått ner för jag vill inte skylta med det. Å andra sidan är det roligt att kunna se tillbaka på sin viktresa. Har skrivit ner min första viktnedgång med XV i ett häfte som jag antagligen slängt....
Så nu skriver jag upp det här.
Vecka 1. -5,3
Vecka 2: -1,9
På måndag får jag skriva in nästa resultat.

Nu har jag kommit igång med psylliumfröskalen och den äckliga linfröoljan också. Gläääää.
Så nu vill jag se ett bra resultat på vågen en gång till.
Sedan måste jag nog börja rör på mig lite mera. Det är under all kritik, rör mig inte mycket. Men jag har inte mycket ork och energi heller.

Nådde mitt första delmål redan första veckan och i går köpte jag mina vårskor.
Nästa mål är om 0.8 kg, då ska jag köpa mig ett par nya örhängen och kanske ta mig en tur till en bilfirma och provköra en bil.

Idag fick jag reda på att jag får stanna på skolan där jag jobbar i alla fall i ett år till. SÅ gott. Får jag nu bara gjort mina restuppgifter på utbildningen så ska de försöka att skriva om min tjänst till slöjdlärartjänst. Det vore ju toppen!!!!

I morgon får jag min säng lagad.
De två vännerna som jag umgicks mest med på slöjdutbildningen kommer hit i morgon. Det ska bli så kul. Men jag borde verkligen städa mitt arbetsrum tills dess. Vet inte om jag orkar. Klockan är snart halv elva. Hm. Borde borde.....

Häpp. Nu har jag pratat av mig för i dag!!!
Ha det så gott vänner!!!

Dag 14

2010-04-04T18:07:00.002+02:00

Det blev visst inte av att jag skrev i går.
Efter att ha varit på kalas på torsdagen och haft kusin-träff här på fredagen så tog vi det lugnt i går. Var ute på picknick med makens familj på förmiddagen, det var så härligt väder och helt perfekt med en picknick. Tog med en färdig soppa till mig.

Var lite väl slö på eftermiddagen och vilade några timmar.
Samma sak i dag. Det är skönt att få vila ett tag och få timmarna att gå.
Det låter konstigt att man vill att timmarna ska gå. Det är ju så gott att vara ledig. Men just nu ter sig livet lite fattigt. Att leva på soppor är inte särskilt kul. Men jag har valt det själv så jag ska inte klaga allt för mycket.

Ser med spänning och bävan fram emot vägningen i morgon. Har lyckats hålla mig från vågen denna veckan också. En kompis frågade hur länge jag ska hålla på. Jag vet inte riktigt. Borde komma fram till något men... på sätt och vis kanske det är bra att jag inte har något definierat mål. Eftersom jag tydligen ser misslyckanden som en bekräftelse på att jag inte kan. Nu kan jag ju inte misslyckas för jag har inte bestämt något mål. Hm undrar om det funkar i längden? Får ta en funderare. Jag har ju lite av ett mål i alla fall, vill ju kunna använda samma sommarkläder som förra sommaren. Kan inte köpa en helt ny uppsättning i år igen.

Vad jag önskar att det ändå gick att tugga tuggummi under tiden man går på sopporna. Jag vet att man blir hungrigare av att tugga tuggummi och det behövs ju verkligen inte. Men det smakar ju så bedrövligt illa i munnen.

Hepp, nu ska jag sluta klaga, dags för en soppa.

ps: måste gnälla lite till......i går gick min säng sönder.... Hade hissat upp både rygg och fotända för att lösa lite korsord. När jag skulle lägga mig ner gick det bara att hissa ner fotändan, men ryggen stannade där den var. Suck. Den har varit lite trasslig sista veckorna men hallå!!!
Snacka I-landsproblem! Jag fick ta min madrass och lägga mig på golvet!!! Fniss

Dag 12.

2010-04-02T21:58:00.002+02:00

Ja då var festen slut. Alla gäster har åkt hem och vi ska diska. Efter sig har gästerna lämnat kvar diverse godsaker. Just nu i kylen finns.....en stor bit smörgåstårta, 12 bitar chokladkaka med kolasås, 11 stycken småkakor, en stor skål med godis, en bigpack med melon och ananas och min mor lämnade kvar en back med dricka. En paradis-ask med choklad och en skål med choklad ägg.

Det är ju så man kan gråta. Så mycket gott brukar vi aldrig ha hemma. Men jag tar en soppa och tänker på sommaren. Snyft!

Jösses va sugen jag är. Hoppas att jag inte går i sömnen i natt för då vet jag var jag kommer att vakna. Utan för kylskåpet.

Ja i kväll var det inte roligt. Men det gick. Det var samma visa som i går. Festen var kul men åh vad gärna jag hade velat smaka.
Men det kommer ju att finnas mat när jag ska trappa upp också. ser redan fram emot ägg och keso. Eller en sallad med kyckling. Mmmmmm

Nu vill jag sova.

Dag 11

2010-04-01T23:50:00.003+02:00

Lägger ytterligare en dag till handlingarna.

Har varit på kalas i dag och det var trevligt, men ujuj vad tufft. När vi kom luktade det nybakt i hela huset. 4 olika röror fanns att välja på.... Mmmmm så gott.
Men jag åt inget.

Just nu är jag mer sugen än hungrig. Har sparat en soppa så jag ska snart ta den. Klockan närmar sig midnatt så det är frestande att skippa den.

Har som vanligt problem att få i mig vatten. I morgon blir det förhoppningsvis lite lättare då vi har kalas här. Då är det enklare att ta sig lite att dricka.

I dag har jag tvättat, städat lite och planterat om en del blommor. Har haft flera helt döda blommor i mina krukor, jag möblerade om lite i krukorna och känner mig ganska nöjd.

I morgon ska vi dammsuga och skura golv. Lite fixande blir det men det ska nog bli bra.

Dag 10

2010-03-31T19:24:00.002+02:00

Ytterligare en dag går mot sitt slut. Det är en stund kvar men klockan har hunnit bli halv åtta så större delen av dagen är ändå förbi. Snart 10 hela dagar på soppa.
Ser fram emot att ställa mig på vågen på måndag igen. Det är inte ofta man tänker så.
Läste just på XV's hemsida om en tjej som gått 13 veckor nu och ska trappa upp lagom till påsk.
Undrar hur länge jag ska hålla på? Har inte bestämt mig ännu. Vore så skoj att nå samma mål som för 2 år sedan , den gången var det inte lika mycket som behövdes gå ner. Mycket men inte lika mycket.
Ska jag nå min vikt denna gång måste jag gå ner 30 kg. Det lär ta mer än de 12 veckor jag höll på då. Om inte förr så måste jag trappa upp till midsommar. Tills dess är det drygt 12 veckor och då kommer jag att kunna köra helfart i nästan 14 veckor. Det är en lååååång tid och jag tror inte att jag kommer att orka så länge. Men det vore nog bra för mig.

Dagen har gått hyfsat, förutom att jag som vanligt inte får så mycket gjort. Men om en stund ska barnen i säng och jag har redan nu talat om för dem att klockan 20 sätter jag på mig min ljudbok och städar. Då ska de vara i sina sängar, de behöver inte sova men de ska vara färdiga för sängen. Då vill jag inte springa runt och byta skivor och hämta vatten. Då ska de vara klara.

har gett mig in på att tvätta klädseln till vår soffa idag. Det var första gången och inte helt lätt. Men det ska gå. Måste nu bara se till att klädseln torkar snabbt så att vi kan få på den tills gästerna kommer på fredag kl17.

Nu ska jag gå upp och kolla till barnen och ta mig en soppa.

Dag 9

2010-03-30T21:44:00.002+02:00

Men jösses, det är tredje gången jag går på soppor och kan ändå inte komma på någon bättre titel..

I dag har jag varit till IKEA i Jönköping med mina ungar. Det har gått riktigt bra och jag är nöjd med mina inköp. Tänk de hade en hel del i dag också.

Har en soppa kvar att ta, det känns skönt. Kvällarna blir så jobbiga när man är hungrig.

Ska ju ha kusinträff här på fredag så att städa är helt nödvändigt. Flera av dem har aldrig varit här och vill säkert ta sig en kik både här och där. Så att ta tag i arbetsrummet i kväll skulle vara ultimat. Men efter en heldag i bil och diverse affärer känner jag inte riktigt att orken räcker till.

Jag skulle köpa vårskor eftersom det var mitt fösta delmål och jag klarade det första veckan. Men jag hittade inte några. Får ta det en annan dag. Men jag köpte en kudde, min gick sönder för ett tag sedan. Det ska bli spännande och se hur man sover med den i natt. Att köpa kudde hade jag som treat vid ett av mina delmål. Det blir inga stora saker men lite vardagslyx mår man bara fint av.

Nu ska jag ta min soppa och krypa ner i bingen tror jag.
I morgon måste här städas. Mannen får hjälpa mig på torsdag och vi hinner i nödfall städa lite på fredag också, gästerna kommer inte förrän klockan 17.

Dag 8

2010-03-29T22:17:00.003+02:00

Dagen har gått i slapphetens tecken. Har inte fått mycket gjort. Ska strax börja lyssna på min ljudbok och röja hallen och diska färdigt, sedan är det tillåtet att mysa i sängen.

Morgonens vägning var ju sååå spännande, jösses vad jag var nervös. Resultatet var över förväntan och då klarar man dagen bättre. -5.3 på en vecka. Då vet jag att mycket är vatten och vätska men det är roligt ändå. Nästa vecka vet jag att det planar ut, det är jag inställd på.

Dagen har funkat ganska ok.
Tog en soppa vid 10 i fm, tog sovmorgon när jag har lov.
Nästa soppa blev inte förrän kl 18. Inte helt ultimat, sista soppan vid 21.
För lite vatten, men det håller jag på att ta i kapp nu.
Men det positiva med att ta sopporna sent är att jag fortfarande kan hålla i gång och inte få panik för att jag är hungrig.

Nå ja dag att plocka lite.!

Dag 7

2010-03-28T15:50:00.002+02:00

Fryser så vansinnigt!!!
Händerna och fötterna är värst. Skulle behöva vantar eftersom jag har så dålig blodcirkulation.
Andedräkten är inte heller så angenäm, i alla fall inte om man ser till hur otroligt äckligt det smakar i munnen. Bläch. Skulle vilja gå med tandborsten i munnen mest hela tiden.

Klockan är 16 och ännu så länge går det bra, kvällarna brukar bli tuffare. Men det ska gå! Det ska bli så spännande att ställa sig på vågen i morgon bitti. Får försöka att inte ha allt för stora förhoppningar....men det borde bli mer än 3 kg.....snälla.

Har gjort upp några delmål. Det första går vid -5kg och de andra med 3 kg intervaller, tror jag. Kanske ska lägga till att fira lite vid jämna tiotal också. De första 5 kg ska firas med vårskor. Nästa -3 ska firas med nya örhängen. Så det är inte några stora saker, behöver komma på några belöningar till. Några förslag?

I morgon kommer redan en kul grej, belöning?? Nja planerad sedan länge men ändå så gott. Klippning!!!! Älskar det. Så jag firar en vecka med soppor med klippning. Man får ju försöka vända allt till det bästa! =)

Just nu är det inte roligt men inte så farligt heller. I kväll är det jobbigare. Och jag försöker förbereda mig mentalt på att det kommer att bli en tuff vecka. Men det ska gå!

Dag 6

2010-03-27T14:56:00.002+01:00

Inte var det dag 3 eller 4 som var jobbigast, jag tycker det är jobbigt i dag och det var tufft i går eftermiddag. En av anledningarna kan vara att jag har svårt att få i mig mitt vatten. Men jösses va nyfiken jag är! Hur ska jag klara av att inte ställa mig på vågen förrän på måndag morgon.
Måste kämpa med mitt vatten....vet ju att det är viktigt, dels för att må lite bättre och dels dör att viktnedgången funkar bättre då.

Hur ska det gå nu när jag är hemma ledig i en vecka? Det är de tillfällen det är som svårast. Helger och lov. SÅ jag måste skärpa mig. Ska ta min lunchsoppa strax, det var ju sen frukost och jag vill ta en soppa lite senare i kväll så att jag inte lider för mycket under kvällen. =)

Har egentligen inte så mycket att skriva om, det är jobbigt men det funkar. Kvällarna är nog värst.

Om en stund åker familjen iväg till innebandyn, då ska jag se om jag inte kan titta på en Jane Austen film!

Dag 4

2010-03-25T09:54:00.002+01:00

Ja ni läste rätt.
Det är tredje gången i ordningen som jag skriver dag 4. Jag kör er period med soppor igen.
En kollega har börjat och vi peppar varandra, så ännu är det ok. Men det känns att det är inne i den jobbiga fasen i början. Jag är lite trött, grinig och yr, men jag får försöka få i mig lite vatten.
Det blev så här till sist. Det verkar inte som om jag kan hålla mig till två soppor och ett mål mat utan att fuska. Så nu försöker jag med ren kur med soppor ett tag. Min man försöker att få mig till att sätta ett mål men jag har så svårt för det. Det enda jag kan komma på är att jag gärna vill kunna använda samma sommarkläder som förra året. Har bland annat en jeansklänning som jag hemskt gärna skulle vilja kunna använda. Den var väl tight redan när jag köpte den så den är nog bara använd en gång. Hur många kilon jag skulle behöva gå ner vet jag inte. Att gå ner till samma som för 2 år sedan känns inte rimligt, det känns som en dröm. För att nå samma vikt som sommaren för 2 år sedan skulle jag behöva gå ner nästan 30 kg. Då gick jag ner 22-24 kg. Men om jag orkar så skulle jag gärna gå ner 20 kg. Men jag vet ju vad det innebär i tid. Pust.

Jag mår annars ganska bra. En envis förkylning biter sig kvar men annars är allt ganska bra tycker jag. Rent psykiskt mår jag bättre än på länge. Fortfarande känslig för motgångar men hämtar mig snabbare. Så jag hoppas att jag klarar sopporna lika bra denna gång. Så här bra har jag ju inte mått tidigare när jag provat sopporna, kanske är jag starkare. Eller så lurar jag mig själv, det återstår att se. Jag gör ett försök i alla fall. Min man stöttar mig fullt ut även om både han och jag inte tycker att det är så värst bra för kroppen att åka jojo så här. Att jag inte kan ta till sopporna varje vår utan måste hitta ett sätt att förhålla mig till maten. Men jag kände panik så det fick bli så här. Om inte annat så blir det förhoppningsvis en liten kick att gå ner lite.

Denna gången har jag hittills inte ställt mig på vågen varje dag. Vägdag blir på måndagar, så jag ska verkligen göra mitt allra bästa för att inte ställa mig på vågen mer än en gång i veckan. Ska bli SÅÅÅÅ spännande att ställa sig på vågen på måndag, även om jag är medveten om att det mest är vätska man går ner i början. Men det ger mig förhoppningsvis en liten extra kick att fortsätta. Önskar att jag hade fört någon statistik över min viktminskning för 2 år sedan. Minns inte hur mycket jag jag ner per vecka då. Tror att jag skrev lite men var finns dessa papper??? Städa kanske? Tror verkligen att jag borde göra det, något på mitt arbetsrum luktar inte gott.

Förra helgen var vi i Branäs och åkte skidor. Det var skoj men jobbigt. Är man otränad och väger närmare 100 kg så känns det i kroppen. Mina gamla slalompjäxor som jag tejpade förra året fick följa med i år också, men de höll inte.
Tur att ingen filmade mig när jag skulle ta mig tillbaka till bilen för att byta pjäxor.......
Kom upp till Branäs torsdag lunch. Köpte liftkort och började åka, det skulle dröja ca 5 timmar innan vi fick nyckeln till stugan. Åkte några åk, tog oss ner till gondolliften, tog av skidorna och märkte på en gång att något kändes konstigt. Ser ganska snart att höger pjäxa fått två sprickor. Åker liften upp och när jag ska ta på mig skidorna igen lossnar en stor bit från min pjäxa. Fniss. Jag bestämde mig för att gå ner för backen för att ta mig till bilen och byta till kompisens pjäxor som jag tagit med i fall om att....
Börjar min vandring, ner för berget. Väljer att inte gå i pisten utan mellan två pister. Det dröjer inte länge förrän även vänster pjäxa ger upp. Väl nere vid bilen och den låsta stugan. Har jag i stort sett bara innertofflan kvar i båda pjäxorna. Den ena pjäxans överdel fanns kvar men det var allt som fanns kvar av skalet. Det var kallt, blött och halkigt att ta sig ner med innertofflor i ca 50 cm snö kan jag lova. Att bära på skidor och stavar och halka runt och emellanåt trampa ner i djup snö måste sett lustigt ut. Väl nere i bilen fick jag bara på mig en av kompisens pjäxor, den andra gick inte att få på. Hade bara provat den ena pjäxan innan vi åkte....Gapskratt.
Saken blev ju inte bättre av att jag vid det här laget var i ett extremt behov av en toalett.

GUD vilken röra!!!! Men det ordnade sig. Jag fick ta på mig mina kängor, ta bilen runt berget och ner i dalen för att hitta en toalett och hyra pjäxor.
Vilken resa..... men kul har vi haft även om jag hade ont och var förkyld.

Mycket nu

2010-03-16T15:23:00.003+01:00

Det är en av de få gånger som jag skrivit på min blogg på jobbet. Men jag var på jobbet till klockan 19 i går, bara för att åka hem och laga färdigt köttfärssåsen som maken börjat med. Ska åka lite skidor i helgen och då lovade vi att göra ett storkok. Nattade sedan barnen och därefter skrev jag omdömen tills klockan var lite efter midnatt.
I dag jobbar jag till 20. Sedan måste jag hem för att tvätta lite, måste ju ha lite rena kläder att ta med till skidåkandet.

Vill börja med att tacka för de awars jag fått. Jag har fått två lika och jag läser kanske bara 4-5 bloggar så jag tackar och bockar men skickar det tyvärr inte vidare.

I dag känner jag mig lite deppig. Inte så farligt men lite nedstämd ändå.
Det känns så hopplöst med vikten. Det borde inte vara så svårt, men det är det.
Förutom vikten så mår jag just nu riktigt bra. Det beror nog på flera olika saker och jag är tacksam för att jag mår bättre. Men vikten grumlar lyckan.
Orkar inte ens klaga mer över vikten just idag.

Får väl städa efter mina elever, i kväll kommer elever från åk 6 hit med sina föräldrar för att få se de olika valalternativ man har när det gäller elevensval i åk7.
Känns lite fånigt att jag ska behöva visa det, jag har inte ens sjuorna och vet fortfarande inte om det är jag som kommer att vara slöjdlärare på denna skola i höst. Men det är väl bara att gilla läget.

Städa lite alltså.
Hm.... det känns lite skumt att få hit en massa okänt folk. Jag har ju aldrig gjort detta förr, ska jag plocka fram lite saker att visa? Vad i så fall? På pappret som elever och föräldrar kommer att få står det att man bland annat kan prova på quiltning och batik mm. Jasså, oj, det hade jag int en aaaaning om. Det har ingen berättat för mig. Jag har bara varit här sedan augusti men visste inte att det var så det var tänkt. Vill börja fundera över hur jag skulle vilja ha det till hösten, men det vill jag ju inte göra förrän jag vet om jag få vara. Jaja det ordnar sig nog, och jag har ju en stund på mig att fundera på hur jag vill göra i kväll. Det är ju 3 timmar kvar. Men jag åker inte hem i mellan.

Städa var det alltså....

OK

2010-03-04T09:51:00.002+01:00

Det blir inte av att jag skriver så ofta. Men jag följer alla andras bloggar varje dag. Det som är lite fånigt är att jag måste logga ut från ett konto och in på ett annat för att kunna lägga kommentarer. Låter inte svårt och jobbigt men ändå är det en av orsakerna till att jag sällan kommenterar. Måste försöka bli bättre på det.

I dag är det min lediga dag. Har sedan augusti varit ledig på torsdagar. Det är gott att få en liten paus. Men sen sista tiden kan jag väl inte klaga på att jag inte fått några pauser.
Älskar ju att få kvällarna för mig själv, under OS har jag verkligen fått det. Jag har suttit vid tv.n i sovrummet och mannen vid tv.n i gillestugan.
Båda var vi lediga under vecka 7. Förra veckan jobbade jag måndag och tisdag, sedan stängdes skolan för snön. Det var rasrisk på några ställen och kommunen kunde inte garantera säkerheten när taken skulle röjas. Så onsdag och fredag blev vi hemma med uppgifter.

Denna veckan jobbade jag i måndags, i tisdags var jag ledig för att ta sonen till sjukhuset. Han skulle operera in rör i öronen och skrapa bort en körtel. I går var jag åter på jobbet. Dagens sista lektion blev en hit. Fyra elever, resten var på prao. På fredag har jag heller inga elever på grund av prao, men jag har gott om saker som jag behöver göra ändå så det passar ganska bra.
På måndag är det kompetensutvecklings dag och inga elever.
Fredagen veckan därpå är jag ledig för att åka till Branäs. Vecka 12 blir nog en hel arbetsvecka och vecka 13 har vi lov. Total röriga veckor med andra ord.

Runt påsk hoppas jag få reda på hur det blir till hösten. Det jag kan få reda på är om jag får behålla tjänsten. Personen som jag vikarierar för måste bestämma sig innan påsk om hon vill vara kvar på den tjänst som hon provat på nu under ett år. Hon vill gärna fortsätta vet jag men det beror ju på om hon kan få en tjänst där. Får hon det så är chansen stor att jag får stanna kvar. Om jag inte får stanna kvar så vet jag nog inte så mycket mer om hösten förrän framåt juni. Just nu känns det som om jag vill stanna kvar.

Tycker att det mesta är ok just nu. Det är en skön känsla. Det största problemet är väl min vikt. Men det jobbar jag ju med lite. Med betoning på lite. Det funkar inte just nu helt enkelt. En föredetta kollega petade mig i magen i förra veckan och frågade om det var tillökning på gång. Jag blev lite ledsen först. Men dagen därpå hade jag släppt det. Hon såg mig ju under min viktnedgång för två år sedan då jag gick ner över 20 kg. Jämför man så är jag ju enorm nu. Väger mer än när jag började med sopporna våren 2008. Man får väl se det som en spark i baken!!! Och den behöver jag ju uppenbarligen. Men jag får det inte att funka.

Har väl hamnat i en sen trotsålder eller kanske det är 40-års kris. Rimmar illa med att jag mår bättre än på länge men så är det. Gjorde ingen direkt tonårsrevolt så det är väl den som drabbar mig lite sent! Fniss

Nå ja, dags att ta itu med livet. Tvätta, städa, gå till biblan, virka mm.

Jaja

2010-02-20T15:22:00.004+01:00

Snön vräker ner, det som inte kommer uppifrån kommer från sedan tidigare uppskottade högar. Mycket snö blir det.

Har varit ute en kort sväng till affären men annars tror jag vi håller oss hemma. Det känns ok det också. Tacos i kväll till melodifestivalen ser jag fram emot.

Hur går det med maten då?
Som väntat.
Har ju varit ledig denna veckan, det brukar påverkar mycket och sällan till det positiva.
I måndags var jag hos en kusin som jag sällan träffar, prioriterade att ta en kaka.
I tisdags träffade jag gamla kompisar från högskoletiden, vi träffas ca en gång om året. Prioriterade en macka med dem.
I onsdags var vi i skövde och badade med barnen då tror jag att jag skötte mig hyfsat.
I torsdags var vi i falköping och träffade goda vänner till min man, dem känner jag inte så väl så då åt jag det som serverades.
I går skötte jag mig ganska bra fram till kvällen då vi hade tjejmiddag.

I dag har det gått bra ännu så länge. Jag tycker att det är lättare att hålla mig till min diet när jag jobbar så att det skulle bli lite si och så denna veckan var jag inställd på.
Eftersom jag har slarvat några dagar innebär det att jag klarar helgen med de soppor som jag hade i skåpet. Skulle till gymmet för att köpa soppor i dag men de hade stängt kassan på grund av snön. Men jag klarar mig tills i morgon. Det hade jag inte gjort om jag inte slarvat, fniss.

Men på måndag jobbar jag igen och då måste jag ta tag i det igen.

Känner mig ganska nöjd med det hela, trots att jag fuskat en smula. Att vara ledig med barnen och även mannen är lite speciellt och då får det bli så här.

När jag läser kommentarerna som jag får på min blogg så är det ju oftast andra bloggare som jag "känner" som kommenterar. Men ibland när det står anonym så tycker jag att det är lite synd att man inte kan få chansen att veta vem det är eller kolla om de också har en blogg som man kan läsa.

Men nu börjar det dra ihop sig till en sen lunchsoppa. För jösses vad det knorrar i magen.

PS: Sedan så tror jag inte att jag är ensam om att använda min blogg som lite klagomur, det är här jag fritt får utlopp för mina tjuriga tankar.DS

Varför?????

2010-02-14T13:10:00.002+01:00

Åh jag blir så frustrerad!!!
Tycker att jag kommit fram till en bra variant av soppdiet och ändå få äta lite.
Det går bra när jag jobbar men helt uruselt när jag är hemma. Vilken tur att jag har sportlov i drygt en vecka nu då!
Jag har abstinens, det kliar i kroppen och jag är orolig, rastlös och kollar i skafferiet flera gånger i timman. När jag är ensam hemma orkar jag inte stå emot frestelserna och småäter lite i alla fall.

Tittar på TV där de gör reklam för godis, chips och annat som jag är sugen på. Eller varför inte en solresa?? Eller de underbara reklamerna för rökare som vill sluta. VARFÖR finns det stöd och hjälpmedel för att slippa röka men inte för att bli kvitt sitt sötsug??? VARFÖR???? Jag håller på att få panik här och mår dåligt av att misslyckas hela tiden. Skulle nästan göra vad som helt för lite choklad just nu.

I morgon ska jag ställa mig på vågen, har inte vägt mig sedan jag började i måndags. Har inte några större förhoppningar om att det ska bli så mycket neråt men jag hoppas verkligen att det visar något nedåt i alla fall! Det enda positiva är väl att jag för fösta gången verkligen inte vägt mig varje dag som jag brukar.

Nu måste jag rusa till köket för att fixa maten till familjen.

Lite bättre

2010-02-11T11:17:00.003+01:00

Det är drygt en månad sedan jag sist skrev.
Har tänkt skriva flera gånger men det blir liksom bara inte av.
Men nu ska jag försöka få ner några ord. Kanske till och med många.

Besöket hos läkaren som jag skrev om i förra inlägget resulterade inte alls i det jag trodde.
Både min läkare och några av mina närmsta väninnor tyckte nog att jag verkade må bättre.
Jag fortsätter med tabletterna ett tag till.

Jag har dock fortsatt min negativa resa med godiset och annan onyttig mat och vågen visar nu på en rekordvikt. Så här mycket har jag nog nästan aldrig vägt utan att vara gravid eller nyligen fått barn. Inte bra.

Jag är frestad att ta till sopporna och kommer nog på sätt och vis göra det också men inte fullt ut. Jag kommer att ta soppa till frukost och lunch men äta middag med min familj, under kontrollerade former förstås. Då kommer jag att hålla nere kalorierna men ändå inte avstå allt vad mat heter. Kan äta med familjen som jag tycker är viktigt. Kan äta om jag blir bortbjuden osv. Jag kommer förstås inte in i ketos men kommer förhoppningsvis kunna gå ner några kilon ändå. Jag börjar så, sen hoppas jag hitta en lösning på träningen när jag kommit in i mina nya rutiner med maten.

Jag tycker nog ändå att jag mår lite bättre. Inte jätteglad men inte särskilt deppig just nu heller. En bra period med andra ord.

Har dock ett bakslag ekonomiskt igen. Förlorade ju mitt bankkort i början av december förra året. Någon utnyttjade detta och handlade saker på internet för mina pengar.. Fick dock ersättning från banken. Men det var lite att ordna med.
För två veckor sedan hände det igen, nästan. NU var inte kortet borta men någon har handlat på kontot ändå. Det behövs ju inget kort för att handla på internet utan det räcker med att skriva av koder från kortet. Förmodligen är det så det gått till i alla fall. Det är polisanmält och de jobbar på det. Men det fattas ju ändå 1100 kronor från mig. För två veckor sedan var jag på banken för att fixa med detta. De klippte mitt "nya" kort och spärrade det. Skulle sedan beställa ett nytt åt mig. Men det visade sig att de glömt det och jag fick mitt nya kort först i går. Så nu måste jag in på banken med mitt nya kort för att skaffa ny kod, lämna kopior av polisanmälan osv osv. Men det ska nog ordna sig.

Dags att ta itu med lunchen för sonens räkning.

2010

2010-01-09T16:06:00.002+01:00

Morr. Började skriva ett inlägg härom dagen men när jag inte hann skriva färdigt det så blev datorn stående och när jag kom tillbaka var allt jag skrivit borta.
Orkade inte börja om från början utan stängde av.

I dag är det lördag och vid den här tiden brukar jag få ha 2 timmar för mig själv. Mannen brukar spela innebandy med gänget och då följer barnen med, deras kompisar följer med sina pappor.

Men idag blev det inte så. Dottern har en kompis här och de bestämde sig för att stanna här istället. Så nu har jag blivit syfröken på en lördag. De har fått lov att använda symaskinen och jag har tagit fram en liten kasse med lite tygbitar. Så nu knåpas det för fullt. Men de vill ha hjälp mest hela tiden.

För att vara lite ego och skriva om mig då.

Har ju gått på tabletter ett tag nu och om några veckor är det dags för ett nytt besök hos min läkare. Tror att resultatet blir att jag kommer trappa ner på tabletterna eftersom jag inte känner minsta förändring. Är inte särskilt deppig, inte särskilt glad. Ingen berg- och dalbana med andra ord, men jag håller mig på den nedre skalan.

Vikten då. Jag tog mod till mig härom dagen och ställde mig på vågen. Det var ungefär lika illa som jag trodde. Jag gissade fel på resultatet med ett halvt kilo, vågen visade lite mindre än jag befarat.

Det värsta är väl att jag inte känner inspiration till att göra just någonting. Sopporna, är jag frestad att ta till, vet ju att det blir snabbt resultat. Men jag vet också att efter tre tappra försök så går jag upp alltihop efteråt och kroppen klarar inte det just nu. Den tar stryk av min jojo bantning. Dessutom har jag inte pengar till soppor och betalning till Lifeclub.

Jag förstår att jag måste ändra mina matvanor, komma igång med rörelse osv men jag känner inte att jag orkar ta tag i det. samtidigt som jag deppar ihop över min viktökning. Har gått upp alla de dryga 20 kilo som jag gick ner våren 2008. Då har jag ändå kört en omgång soppor under våren 2009 också. Kläderna passar inte och jag skäms över min kropp. Orkar inte se den och mina veck stör mig rent fysiskt. Ändå, trots att jag snart när tresiffrigt på vågen och vägen mer än jag någonsin gjort utan att vara gravid eller nyförlöst orkar jag inte ta tag i situationen.

Har senaste veckan varit förkyld och då orkat ännu mindre än tidigare. Ingen rörelse alls, bara mat och annat gott. Nu är dock skåpen tömda. Finns inget mer sparat från julen. Bra på sätt och vis.

I går kväll satt jag länge och lyssnade på min ljudbok som var så spännande att jag inte kunde sluta lyssna. Hade svårt att somna när jag väl la mig och kunde inte sluta tänka på framtiden på olika vis.

Kom fram till några saker.
Ska verkligen göra mitt bästa för att komma i säng tidigare under de närmsta veckorna. Jag har helt vänt på dygnet under lovet och går ständigt trött. Det var jag innan lovet också.
Men nu ska jag försöka sikta på att lägga mig vid 22 tiden och inte senare än 22.30. Måste få min sömn, verkar har ett omättligt behov av sömn.
Då kanske jag orkar liter mera.

Maten då? Jag vet inte vad jag ska göra, känner att jag inte borde göra för stora förändringar utan små till en början som jag klarar av. Enligt min samtalscoach ska jag försöka att inte ska mina egna misslyckanden, det är jag nämligen bra på. Samtidigt som van vill ha ett snabbt resultat och är frestad att ta i med hårdhandskarna. Mitt förnuft säger mig att jag måste gå på de små förändringarna, annars halkar jag bara tillbaka till mitt gamla beteende. men kläderna, spegeln, egot och självförtroendet säger att jag behöver bli av med en massa och det snabbt.

Vad gäller rörelse måste jag hitta något som roar mig. Efter Let's dance igår tänkte jag i mitt stilla sinne att dans kanske vore något. Men jag har lite svårt för pardans. Så det får bli någon annan dans. Får klura på det.
Skulle ju kunna kolla om aerobics skulle funka, men jag vill gärna se vad det är jag ger mig in på innan jag gör det. Måste se om det ser ut att vara något som jag klarar av, men på gymmet får man inte kolla på under passen. Klura, klura.

Jobbet. Började egentligen i torsdags, men eleverna kommer först på måndag. Har dock varit hemma med förkylning och ögoninflammation. Så på måndag börjar allvaret. Lite ångest känner jag, det måste jag erkänna. Vet ju att jag vill ändra på så mycket i mitt sätt att undervisa men kommer inte fram. Orkar inte, hinner inte, är lite rädd osv osv. Känner inte någon panik att skaffa ett nytt arbete, men tankarna går ändå åt det hållet. Jag vill inte känna ångest för något som tar en så stor plats i mitt liv och tar så mycket av min tid. Man blir inte yngre.

Ja det var starten på 2010. NU gäller det att sätta far på skutan.

Längesedan

2009-12-17T14:54:00.002+01:00

Det har inte duggat tätt mellan min inlägg det sista.
Det beror inte så mycket på att jag mått jätte dåligt utan att jag har haft en del för mig.
Betygen skulle ju sättas och det var stressande, mannen har varit i Brasilien i 10 dagar, barnen har varit sjuka, jag har varit krasslig mm mm. Som det kan vara ibland helt enkelt.

Vikten är katastrof, planen var att jag skulle ha godisförbud fram till jul, men det sket sig kan man väl lugnt säga. Jackan jag köpte i höstas för att ha i vinter kan jag med nöd och näppe dra upp dragkedjan på.

Annars så knallar det på. Jag har ökat dosen på mina tabletter men det känns ingen skillnad alls.
Min samtalscoach berättade förra gången att hon kommer att gå i pension i April. Jag kände lite panik. Får jag gå till någon annan? Får jag klara mig utan samtal? Kommer jag inte vara i behov av samtal?
Men varför ta ut det redan, det är ju flera månader kvar.

På jobbet går det ok. Jag ska fortsätta till våren. Fram till mitten av oktober tyckte jag att det var hemskt, sedan gick det bättre. Men nu det sista har det varit lite tufft igen. Eleverna känner av att det är jul och lov snart, några är oroliga för sina betyg, andra bryr sig inte ett dugg. De som fått ett annat betyg än de hoppats på känner sig orättvist behandlade och går på ganska hårt. Man måste vara beredd att försvara sitt omdöme och betyg. Får niorna är det ju dessutom slutbetyg i slöjd. Tufft och jag mådde inte helt ok efter att ha blivit mer eller mindre påhoppad av flera elever som högljutt protesterade över sina betyg.

Här hemma har jag inte orkat hålla ordning, får liksom inte så mycket gjort. Faller lätt tillbaka i gamla vanor. På morgonen tänker jag att "i kväll ska jag....." när kvällen kommer är man färdig. när barnen somnat kommer den stora tröttheten över mig och jag ids inte göra mycket mera än att sitta en stund vid datorn, titta på Tv eller lösa korsord.
Jag kan komma på mig själv med att jag inte ringt mina vänner på en evighet. Jag har börjat hålla mig för mig själv. Det har jag aldrig gjort förut. Jag har så länge jag kan minnas varit hur social som helst, både irl och per telefon.
Så fast jag ser en miljard saker som behöver göras får jag inget gjort, och ju mindre jag gör desto mer blir det som behöver göras. Moment 22.

Det är torsdag och jag är ledig. Har varit på biblioteket och lånat böcker. Har handlat åt min sjuka mamma och lånat hennes bil. Vår gamla bil som jag hade hemma idag gick inte att komma in i nu när det är -7 ute. Jag fick cykla med dotterns till skolan i morse.
I morgon ska jag på samtal och efter det lämna blod. Så jag drar mig till jobbet strax före 12. har lovat elever som inte är klara att jag ska finnas där i morgon. Är inställd på ett mindre kaos för det har det varit förut i veckan.
I tisdags råkade en elev ställa i från sig strykjärnet lite tokigt och det stod emot min jacka. Det blev ett fult märke på den men det var på ett ställe som inte syntes så mycket så jag sa att det var lugnt. Sedan upptäckte jag att det var ett sort märke till, som syns och att dragkedjan smält. Så i dag har jag varit och köpt en ny jacka. En som jag kan få om mig. Skolan ersätter. Så då löste sig problemet med för tight jacka.

Nu måste jag ta hand om köket. har frostat av frysen idag och nu måste resten tas hand om.

Igen

2009-11-19T10:05:00.002+01:00

Ja nu sitter jag här igen. Tänker att det vore på sin plats med ett inlägg men vet inte vad jag ska skriva om. Brukar känna så ibland men så kommer jag i gång och det blir värsta inlägget.

Jag har min lediga dag, sonen och jag är hemma som vanligt, fast idag är han sjuk.
Barnen har varit krassliga från och till i 2 veckor nu. Det börjar bli trist.
Får verkligen hoppas att de blir bättre snart.
Ska försöka vaccinera barnen idag men jag vet inte om de går med på att sonen får sprutan när han är förkyld.

Annars....

Jag började med tabletter igen för snart tre veckor sedan. Känner ingen skillnad ännu men det är väl i sin ordning. Jag sökte för min övervikt och ville ha hjälp med tabletter men de ville att jag skulle ta tabletter mot min deppighet igen. Jag tycker ju inte att livet känns lika mörkt som för ett år sedan men jag känner ju vart åt det barkar så jag började med en annan sort än förra gången, de andra mådde jag ju inte bra av. Det är lite bättre koll denna gång dock. Läkaren skrev ett upptrappningsschema och jag ska ha kontakt med läkaren med jämna intervaller. Den förra läkaren skrev bara ut tabletter och sedan var det bra med det. Det känns tryggare denna gång och jag trivs jätte bra med min nya läkare. Hon tog min oro på allvar och berättade varför hon inte ville ge mig tabletter för min vikt. Så det är ok.
Förra året när jag fick tabletter mådde jag så dåligt. Tabletterna gjorde mig totalt likgiltig och efter några veckor fick jag en reaktion på tabletterna, jag låg hemma i en vecka och sov nästan dygnet runt. Men det var förmodligen det min kropp behövde jag hade kört slut på mig själv men fortsatt fullt ös ändå. Det ska inte hända igen och därför gick jag med på att börja medicinering igen.

Ja det var ju upplyftande läsning.......

I går var jag på körövning, helgen den andra advent har vi vår julkonsert och det börjar ju närma sig. Kan inte fatta att jag äntligen får plocka fram mina stjärnor och ljusstakar redan nästa helg. Hur fort går tiden?
Det ska bli mysigt att få fram alla ljus och saker, det lyfter ju helt klart denna gråa och regniga period. Måste få koll på gardiner och sladdar, hm, skulle verkligen behöva den där nya mattan som jag önskat mig.....knallgrön matta funkar ju fint till knallgröna gardiner mm men till röda gardiner och pynt.....nja. Den svarta som jag spanat in skulle göra sig mycket bättre. Måste till IKEA! Men först måste jag få lön!

Dags att ta hand om den krassliga sonen!

Läget.

2009-11-05T13:02:00.003+01:00

Våra sängar kom förra torsdagen, det var lite ovant att sova i sängarna de första nätterna. Den är så mycket hårdare än vår gamla "hängmatta". Men nu funkar de bra. Det är väl lite pensionärsvarning på oss när vi sitter där med sängändan upphissad, men det bjuder vi på.
Varför vänta tills man är pensionär med att skaffa sina drömsängar.

Efter förra veckans intensiva kontakt med vårdcentralen så är de nu lite lugnare.
På torsdagen var jag på livsstilsmottagningen. Jag fick svara på en del frågor, vi pratade lite om hur jag mådde mm. Jag fick ta blodtryck, puls, väga mig, cykla på motionscykel med pulsmätare och de mätte mina knän och handleder. Det gick bara. Inga dåliga värden förutom på vågen.

När det gäller att försöka förändra sina rutiner och vanor så gäller det att göra det långsamt och med små steg. Jag skulle förmodligen må bättre om jag försökte gå ner ca 0,5 -1 kg i månaden. Suck, det skulle innebära 2-4 år för att nå min målvikt. Å andra sidan skulle jag förmodligen klara av att hålla mig vid den vikten sedan. Men jag vill ju gå ner lite mera, just nu. Kommer ju inte i mina kläder.
Men jag förstår ju vad hon säger.
Som hon sa så kan en macka mindre varje morgon ge resultat. Det är ca 12 limpor på ett år. Man får inte ringakta de små sakerna.
Jag ska försöka att komma ut ca 15 minuter på lunchen, behöver inte bli svettig utan det är framför allt för ljusets skull jag ska komma ut, och för att kunna släppa den stressiga miljön.
Låter överkomligt.
Sedan behöver jag lära mig att ta mig tid till motion. Det behöver inte vara mycket i början, utan det är viktigare att jag lägger mig till med vanan. Så 5-15 minuter på min X-trainer varje dag varje dag räcker till en början, när det känns som om jag fått koll på detta så kan jag öka lite i taget. För även om det låter lite så är det bättre att röra på sig lite varje dag och inte sätta ribban för högt. Jag ville helst gå 30 min varje dag, men redan nu känner jag att det känns betungande och då blir det inte av. 15 min känns enklare. En viktig del i det hela är ju att jag ska klara av det och inte gå ut för starkt och sedan inte klara det, då blir det så negativt.

Jag har haft svårt att a mig ut på lunchen, det är inte så att jag inte hinner, men det blir inte av, svår vana att bryta med andra ord.
15 minuter på X-trainern har jag lyckats bättre med, kanske inte varje dag men nästan.

Ett annat bra råd jag fick var att unna sig ibland. Ingen nyhet men det gäller att ha en strategi.
En strategi skulle kunna vara att man får köpa 5 godisar på lördagen, då måste man välja de man helst vill ha. Likadant om man kommer bort och det bjuds, ta 5, lägg på en servett framför dig. Dessa är dina och resten av skålen låter man bli. Låter bra men är inte så lätt som det låter, för mig. Hur ska jag resonera kring allt godis jag äter på veckan. Jag kan ju inte hålla mig till att äta godis en dag i veckan bara så där. Kanske köra samma grej, 5 godisar, inte en påse. Hm. Just nu är jag pank så det blir inget godis alls.. Får se hur jag överlever det.

Får väl sätta ut lite saker på tradera och blocket och se om jag kan få in lite extra pengar. Men bara att ta kort på prylarna tar emot, jag är inte så haj på att flytta bilderna till datorn osv.

Nu kom jag från ämnet.
På fredagen träffade jag samma läkare som för några veckor sedan. Hon ville ju att jag skulle börja med medicin igen. Själv tycker jag inte att jag mår alls lika dåligt som jag gjorde för ett år sedan. Men jag har ändå tänkt över det hela och i fredags hade jag tid hos henne igen. Det är en väldigt bra läkare tycker jag. Hon skrev ut tabletterna, rekommenderade mig att börja med en halv tablett om dagen första veckan för att sedan öka upp till en tablett. Efter 2-3 veckor ska jag ringa henne för att hon vill hålla koll på hur jag mår av tabletterna.
Den läkare som skev ut tabletter åt mig förra året gav inga sådan tips, jag mådde ju skit ett tag när jag började på de tabletterna. Så denna gång känns det bättre. Har börjat med en halv tablett men känner inte av dem något ännu. Men det kan ta några veckor innan man gör det.

Ja det var det.

Äntligen

2009-10-28T22:39:00.003+01:00

Ja i morgon kommer förhoppningsvis sängarna. Ringde företaget som sålde sängarna och de svarade att de räknade med att kunna köra ut dem i morgon. Jippi!!!

Jag har jobbat måndag och tisdag och är ledig resten av veckan. Det är gott. Och det behövdes.
Men lugnt blir det aldrig.
Jag ska boka in två utvecklingssamtal, så jag måste ringa lite.
Måste skriva omdömen till åttorna senast den 1 november så jag har lite att göra.

Denna veckans tema har blivit Vårdcentralen.
I måndags ringde jag tidsbokningen för att få tala med en specifik läkare. Denna kunde inte höra av sig förrän under tisdagen. Så jag talade med vårdcentralen tre gånger måndag och tisdag, plus en gång med läkaren.
I dag har vi besökt VC för att dottern behövde lämna mera blod för tester.
I morgon ska jag till Livsstilsenheten för ett samtal och konditionstest.
På fredag ska jag träffa läkaren.
Synd att mitt frikort gick ut i förra veckan.
Men sedan hoppas jag att det dröjer ett tag innan jag behöver dit igen.

Jag återkommer väl om resultatet på min undersökning senare.
Och hur bra de nya sängarna var i verkligheten.

Varför?

2009-10-24T15:28:00.002+02:00

Tja, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Tog lite paus i städandet och hamnade framför datorn.
Kollade alla andra bloggar jag följer och eftersom jag måste logga in med mitt "andra" login för att kunna kommentera vad ni andra skrivit så tänkte jag skriva lite själv också. Men jag vet inte riktigt om vad.

I torsdags var jag och mannen min lediga tillsammans, lillebror var ju hemma från dagis eftersom det är min lediga dag, men storasyster fick snällt gå till skolan, dock slapp hon ju fritids.
Vi gav oss iväg till en liten avkrok mitt ute på slätten och skulle där hitta en sängbutik tillika sängfabrik. Och tro det eller ej, vi hittade dit utan GPS. Hon som hjälpte oss kunde sin sak och vi hittade varsin säng som passade oss fint. Vi hade extra tur, mellan 21/9-21/10 hade de 25 % rabatt, vi var där den 22/10 men på grund av ett fel i en annons skulle erbjudandet gälla tills den 1/11. Så vi fick rabatt. Vi slog till och köpte sängar med ställbar huvud och fotända. Min säng blev en extra fast, visste inte ens att det fanns. Eftersom jag gärna ligger på mage så var det bra med en fast säng. Leverans beräknas till nästa vecka.....åh jag vill a dem nu. Fatta vad besviken jag blir om det dröjer ytterligare en vecka....

I går var jag lektionsfri, det var gott. Jag lämnade barnen på dagis och fritids, åkte sedan till mitt samtal på vårdcentralen. Tänk att en timmas samtal kan gå så snabbt! Det känns som om jag pratar och pratar, orden bara bubblar. När coachen flikar in frågor och tankar kan jag ibland svara på en gång, ibland blir jag helt perplex och vet inte vad jag ska säga, jag har inte tänkt tanken och kan inte tänka den heller. Det är väldigt skönt att få olika synvinklar av min coach.
Nu diskuterar vi åter igen att sätta in tabletter på grunda av att jag är på väg ner i en svacka igen. Vissa dagar är helt outhärdliga andra helt ok, vissa dagar börjar det bra för att sedan gå brant utför och jag mår jätte dåligt. Jag klarar inte stressen alls, antingen struntar jag blank i att jag inte hinner med eller så blir jag jätte stressad och fräser och är jätte irriterad. Tabletter skulle kanske få mig på ett jämnare humör, vilket skulle var skönt för både mig och min omgivning. Mina barn och min stackars man har ju fått stå ut med mina humörsvängar.
Det känns främmande att börja med tabletter igen, jag tycker ju åter igen inte att jag mår SÅ dåligt. Men det verkar som om jag ändå kan vara hjälpt av dem. Dessutom så finns det en svag förhoppning att jag kan ta tag i min vikt om jag mår lite bättre. Då borde jag i alla fall inte fortsätta att gå upp i vikt. Jag har ju gjort raketen på vågen. Har gått upp minst 15 kg sedan mitten av juli. Det känns i kroppen, min hud svider och kliar, jag börjar känna av alla hudveck och kläderna sitter illa, i de fall jag kommer i dem.

I nästa vecka ska jag till vårdcentralens livsstilsenhet för att se om de kan hjälpa mig. Jag fick själv välja om jag ville vara med på ett konditionstest. Det var frivilligt och det var inte alla som ville göra detta. Jag vill gärna, då får jag ju möjlighet att få svart på vitt om jag gör framsteg.

Åh jag tror jag blir tokig.....
Grannen håller på att lägga om sin plattgång. Nu "paddar" han för att få det jämt och fint. Det vibrerar i hela huset. Har extremt svårt för dessa dova vibrerande läten. HU!